Ditt och datt

Vår kickstartkampanj för Bladen brinner gick så o-tro-ligt bra. När månaden var slut landade vi på 148 000 kr. Första målet (60000) nådde vi efter tretton timmar eller vad det var, och sen tickade det bara på. 148 000 tack till alla som skänkt pengar!
Lika många tack till alla som peppat, hört av sig, spritt info!
Den där månaden var faktiskt helt otrolig på det viset också med allt stöd. Under maj/juni är det till exempel högsäsong för bokbranschen med förlagsfester, mingel, prisutdelningar och sånt. Det här året behövde jag på riktigt inte inleda ett enda samtal själv när jag var på såna grejer. Jag hade typ kunnat ställa mig i ett hörn och sen bara ta emot alla (kända och okända) som ville prata om Bladen brinner. H-e-l-t otroligt. Har aldrig varit med om något liknande. Samma med sociala medier, där har det också strömmat in positiv respons.

Idag är det dagen före midsommar. Jag är på kontoret, ska plocka ihop det lite. Jag har inte skrivit klart boken, men ska göra det hemma nu under sommaren.

Boken, ja. Umeå-helgen var en bra kickoff för att komma in i den igen, och slutet är inom sikte. Ska nu bara få in en skitmysig scen med Adeles ”Hello”, en massa swoon överallt, och ett sjujäkla sista kapitel, så … Hello from the other side. Är så fixerad vid den låten, och speciellt om James Corden sjunger understämman. Varje gång jag lyssnar på Adeles riktiga version måste jag sen köra ett varv med carpoool karaoke-versionen också. (Är ju för övrigt även helt besatt av James Corden. Fortfarande.)

Har sett lite EM-fotboll men inte alls blivit lika hookad som när det var VM. Då kollade jag matcher varje kväll, nu är jag lite mer ”ameeeh…”. Igår åkte Sverige ut. Vi får heja på Island nu.

Okej, nu ska jag kolla carpoolen.

Har tur och flyt i Umeå

Jag har varit i Umeå i helgen. Det var en jättespontan resa för att tokskriva på min bok. Lyckades med det uppdraget, och har befunnit mig i en skrivbubbla plus nått det magiska tillståndet när berättelsen liksom öppnar sig. Istället för att ha panik över vad fan som ska hända i nästa kapitel (som jag ofta har, nästan jämt faktiskt), så vecklar flera kapitel ut sig och det är så självklart vad som ska ske, i vilken ordning och varför. Mycket härligt. Har också under helgen insett att det inte är SÅ himla mycket kvar av boken, så jag har planerat de sista kapitlen även om jag inte hunnit skriva alla.

Min goda tur fortsatte med att jag bara råkade se att det var utdelning av VKs Kulturpris idag söndag. Och att vinnaren är Mattias Alkberg. Jag knatade iväg till Bildmuseet nu på eftermiddagen. Först tal av olika personer, och sen en akustisk spelning med honom. Skitbra!! Han spelade 7-8 låtar, blandat nytt och gammalt som tex min favvo ”Tjugonde” – den som är en video med Ann Petrén. Verkligen jättebra. Sån ynnest att få klämma in en spelning mitt på dagen.

Min första kulturupplevelse under helgen var en bio i fredags, ”Livet efter dig”. Redan i inledningsscenen (kaféet) började jag skruva besvärat på mig för det var så stora (läs: gigantiska) penseldrag för att få oss att fatta HUR god och gullig huvudpersonen Lou är. Uuuh. Sen fortsatte allt i den stilen.

Jag gillade inte boken heller, men jag trodde ändå på filmen för britterna är ju ofta svinbra på rom-coms. Tyvärr inte den här gången. Men precis som att det är inspirerande att se / läsa /uppleva bra kultur är det nyttigt att uppleva dålig. Jag tycker verkligen det. Man ser hur man INTE ska göra.
Lärdomen av den här filmen kan bli:
1) Våga vara lite subtil, budskapet går fram ändå. Jo, det gör det.
2) Tillåt max en (1) replik men helst ingen alls (0) per verk där någon kallas för Förnamn Efternamn av en bekant och positivt inställd person. Så här tex; min mamma utbrister ”åh, Johanna Lindbäck, du är då minsann en fena på att fika!” i ett samtal vi har. Hur konstlat låter inte det? Jag vet. Men manusförfattarna till ”Livet efter dig” hade visst en helt annan åsikt.
3) Låt människor vara både goda och dåliga. De blir skittråkiga för att inte tala om komplett orealistiska annars.
4) Kör helst inte klyschan den lyckliga men fattiga familjen som bor trångt i ett pyttelitet hus där alla gör allt huller om buller ovanpå varandra i köket (tex reparerar bilen + lagar mat + pluggar till ett prov på en yta av tre kvadratmeter) och det är stökigt, härligt och levnadsglatt. Eller … bara så gjort och sökt.

Gissar ändå att den här filmen kommer älskas av drivor av människor. I fredags storhulkade alla runtom mig, medan jag inte fällde en enda tår. (Undrar hur många av dem som har sett ”Hallå hallå”?)

Sista dagen i kickstarterkampanjen

Idag slutar jag tjata om Bladen brinner-kickstartern överallt för vid midnatt ikväll tar den slut. Om man tänkt skänka lite pengar och få tygpåse eller gå på releasefest men inte kommit till skott än, agera snabbt!

In other news regnar det i Stockholm idag, och jag morgonsimmade på Eriksdals. Ute. Efter att jag förra året missat att utebadet öppnat (och innebassängen därmed var stängd till kl 09) och jag fick köra min utesimpremiär i +4, iskall snålblåst och regn, har jag verkligen gillat att simma i dåligt väder. Den dagen förra året blev nämligen helt magisk. Bassängvattnet ångade! Så fort man bara stålsatt sig för att gå/småspringa från omklädningsrummet bort till bassängen, var det underbart. Det kändes som ett japanskt bad på något sätt, att glida ner i en sagobassägn omgiven av vitt fluff. Givetvis var det inte så mycket folk heller den morgonen. Idag var det fler, och ingen ånga för varmare i luften, men skönt ändå.

Okej. Men Bladen brinner, hörni? Stötta en superduperbra kommande podd! TACK!!! Over and out / Tjataren

6 juni och arbetslinjen

Jag firar nationaldag med att helga arbetslinjen och skriva på min kommande ungdomsbok. Sitter just nu på ett hotell inne i stan (stor fäbless för att jobba på hotell, i deras lounger) men ska nog snart åka hem igen för lunch och boktänkande. Hade samma procedur igår, så imorse vaknade jag vid 05 med bokidéer. Mysigt. Ärligt, jag tycker det. Det är bra när man är inne i ett sånt kreativt spinn och hjärnan puttrar på.
Hade först planerat att jag skulle vara klar med första versionen av den här boken till midsommar, men det kommer INTE att hända pga Bladen brinner-arbete och diverse annat. Den kommer att bli första versions-klar under sommaren istället och det går också bra. Det är boksläpp våren 2017, så det är ingen panik.

Igårkväll såg jag på teve* för det var Maria Bloms film ”Hallå hallå”. Gillar alltid hennes filmer. Tycker ofta de är så himla fint vardagliga, och det menar jag alltså som en komplimang. De är som livet är, och Ann Petrén är ju ofta med, och igår dessutom flera skådisar jag sällan eller aldrig har sett förut. Handling: en nyligen separerad 40+ undersköterska i Falun som behövde komma loss efter skilsmässan. Man fick både skratta och gråta lite. Jag önskar mig fler Maria Blom-filmer.

Det är 10 dagar kvar på vår Bladen brinner-kickstarter. Vi har nått 129 900 kr nu.

* Det låter som att det är en happening att jag ser på teve, och sista tiden har det nog nästan varit det. Läser ju böcker istället, ni vet. Ha!