En ny bokpodd!

Avsnitt nr 9 av Bokpodden finns uppe på Bokus nu. Det handlar om skräck. Läskigt.
Inte min genre, men jag pratar med Peppe Öhman om en skräckig bok på ett annat sätt – nämligen ”Hatet” av Maria Sveland.
Och sen pratar jag med min redaktör Ylva Blomqvist i förlagsserien. Sveriges bästa redaktör 2012. Och alltid! Faktiskt blev jag lite nervös när jag skulle köra igång intervjun med Ylva. Gud vet varför? Vi känner varandra hur bra som helst, men nu när jag lyssnade på det i efterhand kom jag på att det kanske är just för att Ylva brukar redigera mina texter. Hon är ju så himla bra på det, och tänk om jag skulle råka bli helt babblig och ostrukturerad där i studion? Jag vet inte, men något sånt. Hon berättar iallafall hur det är att vara redaktör och vad en sån gör.
Det var även väldigt kul att träffa Peppe som jag läst i flera år, men inte ens hälsat på förut eftersom hon bor i Finland. Jag har bara beundrat henne lite på håll.
För mig personligen var det här ett väldigt roligt avsnitt alltså. Jag var lite starstruck och lite nervös. Då är man alert och på tårna!

Om vi ska flytta fokus från me me me så är ju JoK och Åsa med också. Of course! De pratar om skräck, riktig skräck.

Glad påsk!

Mina påskplaner är i år mycket enkla: det ska bli så mycket kvalitetstid som möjligt med Majken, Jens och Hanna.
Alltså, skriva på ”lite ihop” och på ”Vi måste sluta ses på det här sättet”. De får varannan dag typ.
Remy och Dexter skeppade jag iväg i onsdags. Tack och lov. Nu går den till tryck.

Kommer förmodligen också äta stora mängder godis. Det brukar ju bli så.

GLAD PÅSK!

Sista genomläsningen av ”Blunda och hoppa”

Att översätta böcker går undan*.
Jag översatte 1:a versionen.
Fick tillbaka med redigering och fixade den.
Nu är manuset satt och jag ska bara läsa igenom en sista gång innan det går till tryck.

Värsta Speedy Gonzales jämfört med processen att skriva egna böcker. 3-4 led av redigering och omskrivningar är borta.

* ”Går undan” är en sanning med modifikation såklart. Det har ju inte blivit klart på 2 veckor. Men ändå.

Kurs, podd, pekfinger, Majken

Kurs: är du ungdom? Känner du en ungdom? Vill den personen gå en helgskrivkurs? Om JA, kolla här. Min och Lisas kurs senare i april. Vi är både snälla och inspirerande.

Podd: igår spelade vi in nya avsnitt av Bokpodden. Det är kul! Jag hade målat naglarna dagen till ära. Om 2 veckor kan ni höra om det märks på kvaliteten.
Vill man lyssna på våra bokpoddar men inte fattar hur det funkar med iTunes och sånt så är det bara att gå till Bokus sida och trycka på play-knappen. Väldigt enkelt.

Pekfinger: jag var på bodypump (okej, skivstång för det är Friskis) häromdagen och då har man ju såna här klämmor så att inte viktskivorna ska glida av stången. Jag tycker alltid de är så hårda att klämma ihop och passet började med att ett blodkärl i mitt högra pekfinger brast när jag gjorde det. Det är inte så dramatiskt, och det händer ibland med mina fingrar om jag vrider ur tvätt hårt eller så. Ser ut som att man har fått ett blåmärke och så blir det lite svullet. Men olämpligt när man just ska börja träna! Nu har ”blåmärket” försvunnit, men däremot är det lite avdomnat i fingertoppen när jag skriver. Suck. Svaga fingrar, ingen hit.

Majken: har haft textmöte med Erik på Lilla Pirat och fått massa Majken-synpunkter. Det är nu det ska börja bli en bok av den där textmassan!

Gränsöverskridande

Svenska Barnboksinstitutet har presenterat sin statistik och sina reflektioner över barn&ungdomsbokåret 2012. Föreläsningar och skriftlig dokumentation. Det var roligt att bli nämnd i den (igen, jag brukar alltid spana efter mina böcker och har varit med några gånger). I år blev det inom avsnittet för gränsöverskridande sexualitet.
Så här är är citatet:

”Ett ovanligt perspektiv finner vi i Johanna Lindbäcks ”Som om jag frågat” där en homosexuell vuxen, Moa, skildras. Moa är lärare och under en lektion utsätts hon för insinuanta kommentarer av eleverna. Här ligger författarens sympati helt hos läraren, ett perspektiv som inte är så vanligt i ungdomslitteraturen och alltså ytterligare ett exempel på gränsöverskridande.”

Bokhoras Bokpodd nr 8

Idag är det fredag och en Bokpodds-fredag! Om ni går till Bokus så är allt som sen behövs en dator med ljud för att kunna lyssna på vårt 8:e avsnitt. Det är ett väldigt trevligt avsnitt faktiskt, så gör det!

Jag pratar om deckare i allmänhet och synnerhet med Lotta Olsson från DN, Johanna K pratar med debutanten Jesper Weinthz (”Det som inte växer är döende”), och så diskuterar jag och Åsa ”Jobs bok” och ”Doktor Glas”.

På Bokus-sidan hittar man även avsnitt 6 och 7 om man vill ha mer bokpodd.

Bokbuffé i Höllviken

Nu har jag varit i Skåne i 2 dagar, i superfina Höllviken precis bredvid Skanör Falsterbo. Vattnet, husen, ljuset, åh! Vill åka tillbaka dit när det är mer sommar. Och Skåne överlag, gud så fint det är. Jag behöver liksom bara se en vidd och ett vindkraftverk för att jag ska bli på bra humör. Och om jag sen ser en Skånelänge så är min spontana tanke  ”åh! är det där Knausgård bor?!”. Alltid på spaning efter Knausgård.

Skolbiblosarna i Höllviken hade fixat en riktigt maffig bokbuffé. Åk 7 fick komma dit och lyssna på mig i en timme och sen få bokpresentationer i en timme. Tanken var att de skulle gå därifrån och ha med sig minst en bok och vara lite, eller helst mycket!, peppade på att läsa.

En del lånade utan problem maxantalet 4 böcker (maxantal för att det inte skulle ta slut), medan andra inte var lika lättflirtade. Det var ju hursomhelst en väldigt ambitiös ansträngning som förhoppningsvis bär frukt. Och JAG hade jättetrevligt om jag ska lägga en egoistisk värdering på det. Alla klasser hade börjat läsa, eller läst klart, en av mina böcker, och det kom en massa riktigt bra frågor. (Det blir verkligen alltid mycket bättre med förberedda klasser.) Hoppas att eleverna fortsätter läsa som tusan nu bara. Go, Höllviken!

Majken-boken = ”Lite ihop”

Det blir titeln på den. ”Lite ihop”. Jag och Erik kom ju på den när vi satt på bokhandeln Bokslukaren och spånade, och yes, den håller.

En bra titel är en sån som avslöjar lite om handlingen, men inte allt.
Den är också lite dubbeltydig och lite större, så att den plockar upp mer än bara en sak ur handlingen.
Det är därför jag tex tycker svenska titeln på John Greens ”The fault in our stars” är så dålig. ”Förr eller senare exploderar jag.” Det är bara en enda, isolerad grej. Och den grejen låter dessutom så ung – för en bok som har stor potentiell läsargrupp med tanke på all god kritik den har fått. Och i kombination med omslaget? Nej. Jag är helt enkelt inte ett fan av den svenska utgåvans paketering.
För den sista titelkomponenten är ju givetvis att den ska passa ihop med den tilltänkta läsaren. Unga läsare, ung titel. Äldre läsare, lite äldre titel.

Jag pratade om det här när jag var i Falköping förra veckan. Min senaste bok, ”Som om jag frågat”, hade ju kunnat heta tex ”John och hans kompisar”. Det var aldrig en alternativ titel utan bara något jag hittade på i stunden för det handlar mycket om John och hans kompisar. Men det som titel? Nej nej nej. Det låter alldeles för ungt för att vara en ungdomsbok, och även om jag hade skrivit något riktat till yngre så skulle jag inte velat ha en sån superkonkret titel. Man ska få en försmak av vad boken handlar om, en aning, men man ska inte få hela historien.

”Lite ihop” alltså. Spännande, bra, läslockande?

Behöver du hjälp? Mejla en skolbibliotekarie!

Under tiden som jag slet i Falköping så har jag fått en skolbibliotekarie att slita i Umeå. Min Majken-bok ska utspela sig på Tomtebo i Umeå, och mer specifikt på Sjöfruskolan. Jag har varit där på författarbesök en gång för några år sen, och jag gillade den jättemycket. (Ingen slump att Majken får gå just där.) Men jag kommer inte ihåg massor om hur det ser ut och hade inte koll på andra saker man måste veta. Typ; vad gör eleverna på rasterna, var är skolmatsalen, tar alla av sig skorna när man kommer in, etc. Så jag mejlade skolbibliotekarien och pepprade honom lite, hoppades att han skulle ha tid och lust att svara. Det hade han! Nu har jag fått svar på allt jag undrade, samt en översiktsplan över skolan plus 18 (arton!) fantastiska bilder på korridorer, klassrum, biblot, ljuskronan och allt. Exakt den typ av researchbilder jag älskar! Och vilken SERVICE, helt otroligt hjälpsamt.

Känner plötsligt att det kommer att bli extra många skolbibloscener i boken. Plus en laddning böcker på posten när den är klar, givetvis!

Där satt den!

”Blunda och hoppa”-översättningen = kollad, kommenterad, lite ändrad. Det vill säga, CHECK!
Det var ju för väl. Kommer hålla min deadline på den.
Ikväll slappar jag. Kanske ser jag Sean Banan för första gången någonsin? Nej, jag har aldrig sett karln förr. Kanske har jag hört någon låt med honom, men inte medvetet i såna fall. (Alltså, jag har ju varit vid medvetande, men jag har ingen koll på hans hittar. Ni förstår? Gud, så krångligt det där blev.)
Imorgon fortsätter jag med min och Lisas bok.