Gästbloggande i veckan

Eftersom ”Välkommen hem” nu finns UTE i affärer så gästbloggar jag borta hos mitt förlag den här veckan. Rabén& Sjögren. Dit och läs!

Ny bok-rus

Det här när man börjar på en ny bok och det är så mycket man inte har en aning om än – vad exakt som ska hända och hur folk ska vara och varför och varför inte och allt sånt STORT – och så går man runt och småtänker lite på det medan man gör andra saker och ibland kommer värsta infallsrusen där man bara ”ja, shit, vad bra!! gud, så bra!!” om stora sjok som man kommer på.

Älskar det stadiet.

På den här gatan

Min nya romanmiljö. Som observanta läsare med lokalkännedom om Luleå noterar, det är inte Tuna (som tidigare postat). Blev ju change of plans i skrivprojekten. Någon som känner igen?

Kommer ju alltså att vara där och skugga i jul igen (om allt går enligt planerna, God willing) och så. Smygfota ännu mer.

Okej, okej, rätt svar är… Björks!

Att analysera en favoritbok

Första gången man läser en riktigt bra bok så är man nog mest uppslukad av historien och ”hur ska det gå?”-et. Men om man märker att den sen, efter man vet det, stannar kvar i minnet och man verkligen gillar den – gå tillbaka och läs om! Jag har precis köpt en bok jag läste i somras, just för att jag gillade den hemskt mycket och för att jag vill se hur författaren fått ihop det. Helt enkelt, försöka komma på vad det var som gjorde att jag föll för den. Nu ska jag läsa igen och fokusera på struktur och litterära knep. Antal intriger, stora vs små, konfliktkurvor, point of views, klimax, stil, karaktärer.

Har inte länken till detta för tillfället, men jag läste om en extremt ambitiös analys av ”Hungerspelen”. En genomgång kapitel för kapitel om alla stora och små val inom olika kategorier som huvudpersonen Katniss ställs inför. Den boken är nämligen rent hypnotisk när man börjar läsa, det GÅR INTE att sluta. (Jag läste alla tre böcker på tre dagar, och det var länge sen jag blev så besatt. Kunde inte tänka på något annat.) Valen är säkert en stor bit på vägen.

Dagens skrivtips: analysera favoriterna.
Och i anknytning till det: välj såna som du skulle vilja skriva som. Även om jag gillar Murakami skulle jag aldrig ta någon av hans böcker till en sån här övning, vi ligger alldeles för långt ifrån varandra på alla sätt man kan tänka sig.

Vinn ett ex av nya boken!

Rabén har en tävling fram till 4 sep där de lottar ut ett signerat ex av ”Välkommen hem”.
Jag ska signera den JÄTTEFINT. (Har världens slarvigaste handstil, men jag lovar att anstränga mig.)

Releasefest ”Välkommen hem”

I onsdags, fest för ”Välkommen hem” på Strand i Hornstull. Tjoho!!
Det var så himla roligt så nu blir det tre inlägg på raken om releasefesten med massa bilder. Alla utom en är tagna av Jessica Björkäng från bokhora. Lämpade över min kamera till henne när vi skulle prata på scen och hon använde den flitigt. Bra!

Vi började med att mingla runt lite bland alla TREVLIGA människor som kommit dit. Min mamma och min morbror, författare, kollegor från skolan, kompisar, bokbloggare, människor från förlaget, illustratören som gjort det här omslaget och de två innan men det var första gången vi sågs (på tiden ju!). En del kände jag mycket väl, andra lite grann, en del hade jag aldrig träffat förut, men alla = så trevliga! Gud, vilken tur!!
Jag fick dessutom massa superfina presenter!

Sen blev det program. Jag och min förläggare Cecilia Nilson pratade om boken. Vad den handlar om, lite inspiration, killarna som jag haft så himla svårt att bestämma mig för den här gången, miljön.
(Jag passade på att vifta extra mycket med händerna under tiden. Gör alltid det när jag är offentlig, dvs i jobbet eller så fort det är en folksamling på större än tre pers. Är i sk teacher mode då.)

Den här bilden är tagen av Stefan Ronge, snodd från Cecilias blogg.

Sen läste jag upp en snutt.

Och sen blev det signering.

Releasefesten: Salongen

Förra hösten var jag på svenska releasen av Knausgårds ”Min kamp 1” och jag trodde det skulle vara en vanlig release. Man kommer dit, får ett glas vin och lite nötter, sen berättar författaren om sin bok, läser kanske en snutt.
Little did we know.
Knausgård hade nämligen bjudit in två författare han beundrade mycket, Carl-Henning Wijkmark och Monika Fagerholm, så innan han berättade om sin bok hade de en liten föreställning kan man nästan säga. De läste och pratade om skrivande. Det var så himla bra! Superbra också när han kom på scen själv.
Iallafall, när vi började tänka på min releasefest visste jag genast att jag ville sno det konceptet så jag kollade med min salong om de ville vara med och gästa och läsa upp något. Mycket glad att de sa ja!

I give you: Gunnar och norskorna. (Det är det inofficiella namnet på salongen.)

Charlotte Glaser Munch började läsa ur sin kommande höstbok ”Nödinngang”. Hon noterade också att vi haft ett London-tema i salongen i år för hennes bok utspelar sig under några veckor i London och min om en tjej som kommer hem efter ett år i London.

Gunnar Ardelius läste en löparscen enkom för att han, jag och Ingelin gillar att springa, så vi brukar prata rätt ofta om det med när vi ses. Den var ur hans senaste ”Bara kärlek kan krossa ditt hjärta”.

Ingelin Rössland läste ur ”Minus meg” som kommer om en månad, och handlar om en elvaårig tjej som håller på att dö.

Charlotte och Ingelin läste alltså på norska och det är ju så fint! Hörde många sen som gillade det, och blev nyfikna på att läsa mer av dem. (Gunnar har vi ju bättre koll på eftersom han är svensk och alla redan vet att han är bra!)

Om ni gillar att skriva och inte har en skrivgrupp/salong, skaffa en! Nu! Det är så otroligt givande att ses och prata om ens olika projekt. Vi har just haft salongsommarlov så vi var alla fyra ”men nu måste vi bestämma ett datum och ses!”.

Releasefesten: tusen tack!!

Det var en otroligt trevlig kväll så TUSEN TACK alla som kom!
Ni vet, man bjuder in folk, en del känner man väl, andra bara lite, andra inte alls, men sen blir man ändå så förvånad över hur TREVLIGA alla är! Exakt så var det. Jag hade himla kul och jag tror/hoppas att många av gästerna också hade det. Min mamma som kommit ner från Luleå för att vara med sa direkt att om jag har en fest för nästa bok jag skriver så skulle hon komma på den också.
Och kolla presentbordet – wooow! Blommor, saker att dricka, godis, en superfin anteckningsbok med pennor.
Thank you!!

Hur många gånger har jag läst min bok nu?

Svar: Hemligt antal.
För att, jo, jag läser den ju. Jag har förstått att det här är en ovanlig och galen procedur (jag är unik som en snöflinga!), men när jag får den riktiga boken från tryck så läser jag den. Först en gång rakt igenom, och sen fortsätter jag lite till. Ett par sidor, längre sjok, lite olika. Den ligger bredvid sängen. Första genomläsningen är typ med kisande ögon för då ser jag alla fel och korrfel och sånt och får lite ångest. Men sen försvinner det där steg för steg.
Om ni har sett filmen ”Fight club”? Där pratar de om dildos som hittas i resväskor, och hur personalen aldrig säger ”your dildo” utan ”a dildo” för att inte besvära kunden. Det här är motsatt process. Från ”min bok” till ”en bok”. När jag läst nog mycket och som inte bara ser mig själv i den kan jag lägga bort, och då brukar jag inte läsa om annat än om det är ett måste för skolprat eller något sånt.

Den normala proceduren är tydligen att man stoppar in den i bokhyllan. Och sen ska man gärna säga att ”nej, hu, det är så jobbigt, jag läser aldrig, jag ser bara mina svagheter och får mindervärdeskomplex då”. Om man heter Jonas och har ett spännande utrikiskt dubbelefternamn säger man iallafall så.
Alltså, jag tycker ju inte mina böcker är de bästa i världshistorien, men efter allt slit, är det konstigt om jag tycker de är bra? Inte Melina-freaking fantastic-Marchetta-bra, men bra.
God, I’m strange.

Jag och Robyn? Like this!

Nej, jag har aldrig träffat Robyn, inte ens sett henne på konsert. Men jag är ett STORT FAN sen evigheter. Och hennes låttexter är alltid så sjukt bra och rätt. Ibland är de inspirerande, ibland är de sammanfattande. Så är det med hennes senaste hit ”Call your girlfriend”. Jag såg den (för jag såg videon på youtube först) när min bok redan var klar och nästan skickad till tryck, men det fick mig att mejla min redaktör och ”lyssna!!!”. Det är en exakt sammanfattning på 3:32 minuter av en stor känsla i ”Välkommen hem”. Det jag velat åt. Så fantastiskt bra låt. Och så fantastiskt bra video.
Har tjejlyssnat som en galning på den på spotify sen.
(Tjejlyssna: köra många många repetitioner i rad av samma låt, alt samma skiva. Jmf musikkille-lyssna: 25 sek på en låt, sen byte till en ny i 25 sek, sen en ny, sen en ny. Jäkligt irriterande sätt att lyssna.)

Här är videon. Älskar 0:27, 2:00 och 2:30 in i den. Plus alla andra ställen. Men ni borde ju ändå läsa boken, ok?