Satsar på att bli mer Annika Norlin-sk

Det tar verkligen några dagar att återhämta sig från fyra dagars bokmässa. Var SÅ TRÖTT i början av veckan, och det var väl egentligen först i fredags jag kände mig helt normal. Det blir så otroligt intensivt på alla sätt att vara där.

Sista grejen jag gjorde i Göteborg var att jag och min förläggare Erik pratade en halvtimme i Norrlänens monter (Väster & Norrbotten). Det var skitkul och jag tror det blev bra för det är alltid så himla lätt och roligt att prata med honom. Det var hans sista framträdande också så vi var båda som bara ”nu kör vi!”. Efteråt satt vi där och chitchattade en liten stund med några som köpte böcker (bland annat en tjej som hade läst ”Tänk om det där är jag” flera gånger, HEJ! om du läser det här! Så fint ju!) och de som jobbade i montern. När vi skildes åt sen sa jag till Erik att jag skulle åka hem och bli Annika Norlin-sk nu. Sångerskan Annika Norlin alltså. Att bli mer som hon betyder: värna sin integritet och satsa på sin konst (typ att inte fläka ut sitt privatliv och sitt inre i media, utan verka genom konsten), och att främja Umeå.

Det är Lisa som har fått mig hookad på A Norlin, och vi är båda såna fans av hennes person också. Att man vet så sjukt lite om hennes privatliv tex? Alltså man vet ju i dessa tider ALLT om alla som framträder, speciellt om kvinnor, men om A Norlin? Knappt något. Hon har ett barn. Det är allt hon har sagt. Vi vet inte könet på det, inte namnet, inget om övrig familj, inget om hur det har påverkat hennes skapande och turnerande att bli mamma och yadayadaya.
Tycker det är så himla bra.

Det är precis den hållningen man längtar till efter en bokmässa. Inte för att jag på något sätt kan jämföra mig med A Norlin, och inte för att jag får intervjuerbjudanden som går ut på att jag ska berätta allt om mitt privata, men ändå. Ville likaväl åka hem från Göteborg och börja värna integriteten för gud vad trött jag var på min egen röst.
Har tyvärr inte dragit igång med min konst som ska främja Umeå än, alltså ny bok, men jag ska. Snart, snart.

En präst? En präst!

Jag har börjat jobba den här veckan. Det är ett deltidsarbete, jag är skrivlärare för vuxna på en heltidsutbildning så det kombinerar två saker jag gillar: vara lärare + prataa skriv. Men ändå, ett fast jobb MED heldagsarbetstider. Ojojoj. Hade glömt hur snabbt kvällarna går när man kommer hem. Hur trött man blir när man inte kan ta en påfyllningspromenad eller en liten paus mitt i allt. Antar (och hoppas!) att detta kommer att ge med sig lite framöver för det är ju alltid extra ansträngande på ett nytt jobb. Men ändå, ett jobb. Jag känner mig ganska ovan.

Hursomhelst, imorgon ska jag orka en rolig sak efter jobbet; intervjua min granne för hen är blivande präst och jag kom på häromveckan att en person i min nästa bok ska jobba som det. Jag vet så lite om det arbetet, kyrkorutiner, att vara kristen, osv, men just för att min granne ska bli det och vi har pratat lite om hens praktik under sommaren kanske det har puttrat på i bakhuvudet. Ju mer jag tänker på det, desto bättre är det. Klart X ska vara präst! Genious. Första alternativet var läkare. Hur tänkte jag?! Skoja. Det var också bra, men präst är sjuuuu resor bättre. Blir helt uppspelt varje gång jag tänker på det. Det passar så bra in i bokens konflikter och med huvudpersonen och allting.

Nu är klockan 19.30. Får man gå och lägga sig?

Hej bloggen!

Sen sist har jag:

1) varit i Helsinborg en dag. Där såg jag en djurtransport. En långtradare med grisar i 2 våningar. Har aldrig sett det förr. Fick stor lust att bli vegetarian.

2) skrivit på bokkontrakt för min och Lisas bok.

3) idag åkt SL i sammanlagt 4.5 timmar. Kom lååångt ut på vischan i Norrtälje för ett besök på en skärgårdsskola.

4) varit lite trött i största allmänhet. Det KAN ju ha med saken att göra att det är november och liksom grått, regn, mörkt dygnet runt. Jag vet inte? Vild gissning.

5) simmat flera gånger. Har hamnat i ett sim-stim.

6) tänkt lite mer än jag skrivit, tror jag. Imorgon blir det förhoppningsvis mer skriv än tänk igen.

Les vacances

Så. Himla. Ledig.
Har varit uppe i Luleå i 9 dagar och inte gjort något. Något = skrivande. Bara slappat. Första hellediga sommarlovet på sex år? Vanligtvis börjar jag alltid ny bok på sommaren, och brukar därför ha som krav att skriva minst 60-70 sidor, men i år när jag inte ska jobba i skolan kommande läsår… Nä. Jag sket i det bara.
Sen jag skickade mina kapitel till Lisa på Inte nu-boken har jag tagit det heeelt lugnt. Lisa har skickat kapitel till mig och jag har inte ens läst dem på direkten utan väntat 2-3 dagar! DÅ är det semester. Holy moly.

Istället för att skriva har jag:

1) Sprungit på Ormberget och kämpat ihop 33.5 km löpning på 4 tillfällen. Hälsenan har funkat, kroppen har känts hur bra som helst, och jag ÄLSKAR löpning. Det är den bästa sporten. (Också är jag så himla tacksam för att jag slapp allt krälande djurliv medan jag kutade där.)

2) Läst böcker och gjort min sommarfavvo som är att hitta en ny bra författare lagom till typ midsommar och sen plöja hela backlisten. Katarina Wennstam blev det i år. Mer om det på bokhora inom kort.

3) Fikat och ätit god mat. Vi var tex på hamnkrogen i Lövskär. Originellt ställe. Åt en jättejättegod lax. Tips!

4) Cyklat runt eller promenerat med kameran. Alltid kamera i Luleå ju! Dessa bilder är från kanalen vid Lulsundet.

5) Vilat!

6) Börjat längta efter ett rejält dagsverke igen och återvänt till Stockholm, så imorgon är det dags att köra igång.

Semester i Järvsö

Jag har varit i en by utanför Järvsö några dagar, kom hem i eftermiddag. (Nej, jag såg inte Lill-Babs.) Så OTROLIGT FINT det var där! Blev smått kär. Följde med en kompis till hennes ”stuga” – det var en Hälsingegård. Där läste, skrev, solade, joggade / promenerade, fikade och läste vi lite mer. Supersuperskönt. Och allt i vackra omgivningar.

Lägger så sällan upp bilder av mig själv här på bloggen så nu kommer två på raken bara därför. Först fejkskriver jag på ”Inte nu” på verandan:

Och sen har jag gett upp fejkandet:

Detta är utsikten från verandan. Ni förstår, vackert!

Pix från en promenad. SÅ vackert överallt.

Sekunden efter jag tagit bilden upptäckte korna mig och så kom alla lunkande dit. Kor är tydligen nyfikna. Jag blev skitnervös och skyndade iväg.

En av sommarens matbesattheter, färskpotatis med sill. Kan äta det… cirka jämt. Ej i bild är rabarber/nektarinkakan som L bakade. Även det en besatthet. Rabarber, trädgårdens drottning? Eller hur, va. Allt bakat med rabarber = godast.

Som extra bonus: sov som en stock som man gör på landet, såg inte en enda minut teve (men hade med mobilen), lät tiden rinna iväg och hips vips var klockan halv fem på eftermiddagarna från att ha varit elva alldeles nyss. Väldigt skön minisemester!
Dessutom var vi bil-lösa så vi var verkligen bara i huset förutom en kväll när vi tog en cykeltur till en restaurang i närheten. Kändes kreativt isolerat liksom. Har redan förvarnat L om att jag kommer vilja hyra ”stugan” någon gång och åka dit i en vecka och skriva.

Vända 3: klar

Den speciella känslan i ögonen och huvudet när man suttit en hel lördag och redigerat och skrivit klart. Lagt sig efter midnatt. Stigit upp tidigt på söndagen. Börjat läsa igenom allt från sidan 1 och kolla och fixa en sista gång kl 07.03. Skickat manuset kl 12.01. (Missade min egenbestämda deadline med 1 minut.)
Koncentrerat stirrande på en skärm i många timmar.
Nu trött och urlakad.
Och redan för missnöjd med sidorna 160, 161 och 168. Men jaja, det kommer ju en till vända. Minst.

Igår trillade det inom 3 minuter in två jättefina läsarkommentarer. Det är den bästa peppen när man sitter och redigerar! Här och här.

Det har jobbats, deklarerats, skrivkursats, minglats…

… fyllts år, skrivits, minglats igen.
De senaste två veckorna alltså. Ett ord: busy.
På bilden (klicka för större) är jag och Lisa på en bokrelease i torsdags, Pernilla Alms ”Alltid du”. (Bilden är snodd från Pernillas blogg.)

Det har varit roliga och/eller jätteroliga saker mycket av det, men shit, väl intensivt.

Ledde skrivkurs med Lisa förra helgen också = inte så mycket vila då. Sen på’t igen med Vimmerby och skolbesök i måndags. Och sen skoljobb som vanligt, och div mingel och aktiviteter tre kvällar i rad. I lediga stunder har jag dessutom försökt klämma in skrivande för att bli färdig med redigeringen av 6:an.
Ja, spännings/trötthetshuvudvärken har suttit som en smäck varje morgon.

Igår fredag var min lediga dag, och då hade jag tänkt tokskriva men insåg snabbt att jag var alldeles för trött. Det blev bara pyttelite skriv på förmiddagen och sen skogspromenad och läsa andras böcker och koppla av istället. Totalt nödvändigt.

Det är klart och tydligt att jag behöver göra detta för att inte bli utbränd / tokig: träna och läsa. Har knappt tränat och har inte läst mer än 10 min i stöten de senaste 2 veckorna. Det var så lyxigt att igår sitta på balkongen i några timmar.

Sen är mamma på besök och hon ville bjuda mig på middag på någon fin restaurang. Vanligtvis älskar jag ju det, men nu var jag helt ”kan jag inte laga mat här hemma istället? Det var minst en vecka sen sist!”. Så igår och idag, gjorde recept ur mina kokböcker. Planerade och skrev inköpslistor. Det är också ett måste, att laga mat ibland. Nu åt vi precis en rabarbersmulpaj, vårens första. Är rabarber den godaste pajingrediensen? Jag är benägen att säga ”gud, JA!”.

Slut på ”kära dagbok”-inlägget. Måste fortsätta läsa.

Portugalpåsklov

Fint och soligt väder i två dagar, sen mer molnigt och rätt blåsigt. Men bra för träning, och det var en sån resa. Gå i berg till exempel. Springa i skogen. Dansa zumba. Morgonyoga en dag nere på stranden med utsikt mot soluppgång och Atlanten. Och fortsätta skriva lite här och där. Påsken 2012.

Skrivandet vecka 44

GIVETVIS kom jag på en fantastisk idé midnatt mellan söndag och måndag. Typiskt när skrivtiden är slut.
Wordcount-mässigt ligger manuset nu på: 32 622 ord, och det är +839 senaste dagarna.
Totalt denna vecka: +4201 ord

Impressive? Nja, men denna idé, I love it! Hamnade i en ‘vad ska hända nu’-svacka, är det bra, etc etc. Kändes att det saknades något för att JAG skulle vara nyfiken på boken, och nu tror jag att jag har kommit på vad detta saknade är. Så jag har lyft ut en del saker, ändrat om, lagt till det nya. Trots att det helhetsmässigt inte blivit så mycket så har slutresultatet mycket större potential. Jag gillar det nu.

En knäpp grej jag märker med att redovisa wordcount: jag väljer inte alltid det bästa alternativet för det är för få ord. Så sinnes! Skulle väl vara min enda invändning mot nanowrimo, besattheten att jaga ord och därmed skriva fult med flit. (Nästa dag när jag läser det tidigare så stryker jag de där extraorden. Of course.)

En bra grej med nanowrimo: man vistas så mycket i sin text, och det är då man kommer på såna här saker. Allt tar längre tid att hitta på när man skriver med några dagars eller veckors mellanrum, men efter att ha suttit varenda dag (om än lite vissa dagar) så är kunskapen om allt och alla i texten större. Dvs, lättare att idéer och se lösningar.
Ja, det är kul nästan jämt…

Skriver i sömnen

Det här har aldrig hänt förut: jag tror jag har skrivit ett avsnitt på boken i sömnen. Nämligen, lappade ju ihop mina två olika docs med texten till ett, och när jag någon dag efter öppnade det igen och skulle gå tillbaka till en viss scen så fanns den inte. Det är skitkonstigt för jag brukar aldrig slänga bort längre scener utan bara klistra in dem i ett annat urklippsdoc. Ibland behöver man dem ju senare i arbetet. Men den fanns inte där heller ju.
Natten innan detta hände (det var under helgen i Lule) så hade jag en extremt tydlig och verklig dröm om att jag var färdig med boken och precis hade skickat in den. Var så himla skönt, som det alltid är.
Sen vaknade jag och kom på att det tyvärr bara var en dröm.

Någon timme senare när jag ska skriva hittar jag inte det där stycket som jag jobbat med i drömmen. Det var väldigt tydligt då, inte bara vad scenen handlade om utan precisa formuleringar och allt möjligt som jag fixade till. I vaket och verkligt tillstånd fanns bara en kortare och betydligt ointressantare versionen, typ 25 % av det jag mindes. Den låg dessutom på ett annat sämre ställe i kronologin. Så jag fick flytta om och fylla på med resten. Skriva det en gång till. Och det blev bra, igen.