En halv enkät om fiktiva karaktärer

Låt mig bara prokrastrinera lite i skrivandet, okej?

Jag hittade en sån rolig lista om fiktiva karaktärer hos Linda O och tänkte på ett högst ego och självcentrerat sätt svara på några frågor ur den genom att bara välja från mitt eget digra persongalleri med låtsaskompisar.

Vilken karaktär skulle du kunna bli vän med?

Hela bunten, obviously. Men jag skulle väl ha lättare att bli kompis med vissa. Tycker tex syskonparet Erik (SSAH) och Line (SOJF) är himla bra, och de har ju båda fått bli kompisroller. Sen gillar jag Sara (VH) och Mattias (VH).
Men helst allihop. Det är alltid ångest att välja ut några. Adi tex, ska inte han med? Och John? Va?! Och Agnes och Liv då, de tjejerna? Jooo! Och sen lilla Elsie i ”Som om jag frågat”, hon är ju så gullig hon med.
Samma svåra urval med alla vuxna… Det korta svaret blir: hela bunten, alltså.

Det är lördag och du har inga planer för kvällen. Vilken karaktär ringer du och vad gör ni?

Om vi tänker att jag är vuxen, som jag ju ÄR, så blir det Jack från ”En liten chock”. Lätt. Vi går ut och äter något. Sen börjar vi prata böcker och NY och sånt roligt.

Om vi låtsas att jag är under 20, så blir det kanske Gustav från samma bok. Eller Line och Erik igen. Eller Mattias och Arash! Jag tror att vi ser en film. Line gör Bechdel-testet på den.
Om det är en kväll med Erik så blir det UTGÅNG med svettig DANS och sen blir det skrov på Max innan vi tar sista nattbussen hem. Fan, vad kul!

Du ska starta en bokcirkel. Vilka fyra karaktärer bjuder du in och vilken bok diskuterar ni?

Åh, easypeasy! Gustav från ”En liten chock”, Agnes från ”Tänk om det där är jag”, Daniel från ”Min typ brorsa” och Line från ”Som om jag frågat”. Vi läser… ”The fault in our stars” såklart, för hur passande är inte det?! Och alla kommer att älska den boken, för det gör man ju. (”Man” är jag. Och alla andra som inte har dålig smak.)

Gör en resa tillsammans med en fiktiv person. Vart skulle du resa och med vem?

Alltså, jag vill ju alltid alltid resa till New York, så det blir dit med Jack.

Du har problem som du skulle vilja diskutera. Vilken karaktär pratar du med?

Mmm, Hanna från ”Saker som aldrig händer” och ”Välkommen hem”, tror jag.

Och som avslutning har vi den här godingen: Om du fick gifta dig med en fiktiv person, vem skulle det då vara?

Jaaa, shit, vem väljer man?

Ett Lyxfälle-avsnitt…

… det har jag tänkt på idag. Det handlade om en kvinna som hade en tygaffär där hon även i ett desperat försök att sälja mer (för omsättningen var inte alls hög) hade börjat kursa svindyr amerikansk blåbärsdryck. Stackars människa. Det var INTE  den vanliga ”jag har shoppat skitonödiga saker som en galning och aldrig tänkt på räkningarna”-Lyxfälledeltagaren. Det här var mycket, mycket mer sorgligt och hjärtknipande. Hon pratade så mycket om att hon ville bli sedd och hennes affär var det ställe där hon kunde bli det. Så hon gjorde ju precis allt för att få ha kvar den för annars skulle hon försvinna. Gud, det var så ledsamt! Men i slutet verkade det lite lovande att hon skulle kunna avveckla sin och få jobb i en annan. Hoppas.

Jag tycker Lyxfällan borde ha uppföljningar så man fick se vad som händer. För den här kvinnan höll man ju alla tummar och tår. Man ville ju inte att det skulle skita sig på det nya jobbet. Och man hoppades ju verkligen att hon skulle känna sig sedd där.
Ja, ni hör ju hur ledsamt.

(Det är november, har jag sagt det kanske?
Jag har ett helt fat med apelsiner och satsumas och kiwis att äta, och jag sov middag igår och gud vet allt, men är ändå så trött hela tiden. Sol, please?)

En annan sak som gjorde mig lite rörd var igår när jag åkte hem på eftermiddagen och en flicka som var typ 11-12 satte sig på tunnelbanan och pysslade. Hon höll på med någon grej med pinnar som hon snurrade en tråd runt. Jag vet inte vad det skulle bli. Ett spindelnät? Hursomhelst, hon var så inne i det, och jag fick ett ”men åååh, gud vad fint att hon pysslar och inte sitter och håller på med sin mobil bara!”-anfall. Hon framstod direkt som en stark och kavat och sund människa för mig.

Och idag läste jag på twitter om några 14-åriga killar som pratat om ”tjejtjusarbrallor”. Att de använde det ordet och inte bara brölade något oartikulerat..! Åååååh, så fint.

Eventuellt är det dags att köpa någon vitamintablett? Något som hjälper mot trötthet? Eller jag vet inte.

Mvh Brukar inte bli helt tagen av att höra talas om okända killar som använt ett gammaldags ord

PS. Hittade detta fina fina om min bok ”Tänk om det där är jag”. Och jag blir så himla stolt och lite generad. Att jag har skrivit sånt som folk känner så för. Det är ju så himla fint. Men att jag har gjort det? Oj. Sånt gör ju… John Green.
Tack Easyblue!

Min rider inför föreläsningsbesök

Rider: alltså kravlista som stjärnor presenterar när de ska komma på besök. Saker som måste finnas till hands. Enligt senaste numret av Svensk Bokhandel så skulle Jeanette Winterson ha en speciell laxsallad som de fick åka över hela stan för att hitta. När jag var i Vasa hörde jag att Sofi Oksanen hade lite krav gällande sitt hotellrum, tex att man skulle få röka i det. Såna grejer. Och såklart ibland mycket mer avancerade. Tänk er J-Lo.

Iallafall, jag blir glad om det finns: svart icke-fruktigt te i lärarrummet. Och nej, det är inte så lite som ni tror! Jag är en sån där jobbig människa som inte dricker kaffe, och därför råkar jag ibland ut för dåliga pås-teer i konstiga smaker, eller ännu värre ört-te. Hatar ört-te. Jag vill ha något svart te. Earl Grey är bäst. English Breakfast och citron är helt okej. Så länge det inte är svartvinbär, för klarar inte den smaken.

Överkurs: om man ska köra flera lektioner blir man ganska trött i huvudet och överallt. Och ibland lite hungrig och energitrött på eftermiddagen. Så kanske en ostmacka när hela programmet är färdigt? Om det hinns med.

Visst märks det att jag är en ödmjuk lärare? Ingen behöver måla om klassrummen i en viss vit nyans eller köpa in uppsättningar med färska snittblommor för min skull. Åh nej. Men det finns en sak jag verkligen, verkligen önskar mig och den känns ibland lika exklusiv som att kräva ommålning: förberedda elever.
Förstår verkligen inte varför man spenderar en massa pengar på att ta dit en författare, och det bokas ofta månader i förväg, och sen har man inte förberett en enda sekund. Ja, jag gör givetvis mitt bästa ändå, men det blir inte lika bra som om även skolan gjort sitt bästa. De bästa skolbesöken har alltid förberedda elever. Då blir alla parter som nöjdast.

Hej bloggen!

Sen sist har jag:

1) varit i Helsinborg en dag. Där såg jag en djurtransport. En långtradare med grisar i 2 våningar. Har aldrig sett det förr. Fick stor lust att bli vegetarian.

2) skrivit på bokkontrakt för min och Lisas bok.

3) idag åkt SL i sammanlagt 4.5 timmar. Kom lååångt ut på vischan i Norrtälje för ett besök på en skärgårdsskola.

4) varit lite trött i största allmänhet. Det KAN ju ha med saken att göra att det är november och liksom grått, regn, mörkt dygnet runt. Jag vet inte? Vild gissning.

5) simmat flera gånger. Har hamnat i ett sim-stim.

6) tänkt lite mer än jag skrivit, tror jag. Imorgon blir det förhoppningsvis mer skriv än tänk igen.

Tips, tips

Igår hade jag en sk 3:e dag. Betyder: det går bra att skriva i 2 dagar, sen går det skitdåligt på den 3:e dagen. Sen bra igen. Har nu inte kommit igång med det skönlitterära skrivandet än idag, så jag vet inte hur dagsformen är, men… Hatar iaf de 3:e dagarna. Så himla frustrerande.
Fast istället för att lägga ut texten mer om det, i helgen såg jag en artikel med bra skrivtips. De kommer från författaren Laini Taylor. Jag började på en bok av henne, ”Daughther of smoke and bone”, som inte alls var min grej. Däremot hennes skrivtips! 
Ska tillämpa tips nr 2 nästa gång jag fastnar.

2 dagar i Skellefteå

Hotellfrukost igen. Osten = Västerbottensost. Jag var nämligen två dagar i Skellefteå i veckan. Lo and behold och hipp hurra! Författarbesök i NORRA SVERIGE! Förra året var jag där första gången, utanför stan, och nu fick jag vara på en skola i centrum. Och på Stadsbiblioteket på kvällen. Det kom folk! Tack och lov. Är alltid så nervös å arrangörernas vägnar när jag gör biblo-gig. Tänk om det bara blir ljudteknikern i publiken? Då blir alla så besvikna. Men i Skellefteå tänkte folk stort för trots att jag är en ungdomsförfattare kom det vuxna som inte hade läst mig (tror jag) men ville lyssna ändå. Och sen var det några unga skoltjejer och lärare, och så var det en del biblos. Och folk ställde frågor!! Holy. Det brukar ju sällan bli såna vid offentliga framträdanden. Jag var jättenöjd.

Hipp hurra:et eftersom jag så himla sällan blir bokad på författarföreläsningar i norra Sverige. Jag vet inte varför, men för att det inte ska råda några som helst oklarheter: jag kommer gärna på besök dit. Hemskt hemskt gärna.

Att skriva lättläst

Idag var jag på ett mycket intressant möte. Vi kan säga att det var som ett informationsmöte på Lättläst-förlaget. Jag vet att jag skrev på bloggen för några månader sen om en idé jag fått, att testa skriva lättläst. Men eftersom jag inte har använt såna böcker i skolan så vet jag inte alls hur de är, och alltså inte vad man ska tänka på om man ska skriva såna. Så, därför, informationsmöte!
Jag fick prata med en av redaktörerna och höra om nivåer och längder och allt möjligt. Och hur det funkar med försäljning och sånt också. Rätt annorlunda än mitt vanliga förlag, då Lättläst-förlagets böcker inte går att köpa i vanliga bokhandlar. Det är bibliotek och skolor som är kunderna, och så har de en webshop om man vill handla på nätet. Ja, och vanliga nätbokhandlar. Men främst är det olika läsförmedlare som tipsar, och det är ju logiskt. Är man en ovillig läsare har man ju ett annat beteende än såna som själva nosar upp vilka böcker de är sugna på.

Det här är en typisk boksida. Notera hur den är satt – att de är så korta rader och mycket luft, så det ser ut ungefär som en dikt fast det här är vanlig prosa. (En sida ur ”Överlevaren Isaq”.)

Längden om man ska skriva en lättläst bok: drygt 100 000 tecken.
Och det är (håll i er!), 1/4-del eller 1/3-del av hur långa mina böcker brukar vara. Weey! Det är det här jag går igång på också. Man måste ju vara så väldigt koncentrerad. Hålla nere antalet konflikter, och definitivt hålla nere utvikningarna och fyllet och gå mer direkt på kärnan, och ÄNDÅ få till liv i text och i karaktärer så att de inte känns helt torra. Hur gör man det?

Fick med mig ett gäng böcker så jag kan läsa och känna in lite. Och sen, kanske testa. Om ett tag. Har lite andra books att bli klar med först.
Men det känns kul! Det här är mitt wild and crazy-skrivår. Jag vill ju skriva massor av saker.

NaNoWriMo Light, hur går det?

En vecka in på den skrivande månaden. Hur har ni lyckats?

Själv har jag skrivit duktigt på mitt manus, men OCKSÅ städat duktigt i det, så i slutändan vetetusan om jag har snittat på 500 ord om dagen eller om det är mindre? Och det är pga sånt här jag har så svårt för riktiga NaNoWriMo. Jag måste få redigera och deleta på vägen, och då ”tappar” man ju ord även om slutresultatet blir så mycket bättre.
Men anyways, det är flera nya kapitel och allt känns bra och går framåt. Happy camper här.

Skellefteå på onsdag!

Onsdag den 14 nov kl 18.30, Stadsbibblan, gratis inträde.

En dag i Vasa

Igårkväll flög jag till Vasa i Finland. I ett pyttelitet propellerplan. Tur att det inte var någon turbulens i luften.

Imorse åt jag smarrig hotellfrukost. (Ja, det är en citronskiva i teet. Och jajamen, det är två minidonuts på smörgåsfatet. Yes, hela nötter på muslin.)

Och sen pratade jag på två svenskspråkiga gymnasieskolor i och lite utanför Vasa. Jag fick också sjunga en allsång, fika kladdkaka, äta god skollunch med hemlagade köttbullar fast det var de inte alls men de smakade precis så, bli intervjuad av elever och tidning, prata med väldigt trevliga människor om finlandssvenska kontra svenska och kulturen i Finland och diverse annat spännande, och svara på frågan varför alla svensk/modersmålslärare är feminister. Ja, och ungdomarna jag mötte var också väldigt trevliga. Hela dagen var så finfin. Återvänder gärna till Vasa any time.

Det var på den första skolan de hade som tradition att sjunga en allsång med aktuell anknytning varje fredag när alla samlades (cirka 200 elever + personal) i aulan. Musikläraren kompade på piano. Vilken grej, va?
Den andra skolan hade IB-programmet. Mmm, IB. Skitjobbigt men ack så roligt. Saknar mitt IB och våra litteraturseminarier i 3:an.

Som present på den skolan fick jag dessutom en speciell sak – en uppsats (en ”avhandling pro gradu” med den korrekta termen) som en av lärarna, Katrina Åkerholm, skrivit när hon pluggade litteraturkunskap. Den heter ”Skeva syskon: Styvsyskon och heteronormativitet i svensk ungdomsroman under 00-talet”. Hon har analyserat tre böcker – min ”Min typ brorsa”, Katarina von Bredows ”Expert på att rodna” och Ritta Jacobssons ”Bonuskärlek”. Gissa om det var intressant att läsa en så utförlig analys av min egen bok! Tex kökets, matens och kanelbullarnas betydelse för att skapa en familj som följer normerna. Sånt jag väl tänkt litegrann på när jag skrev, men inte alls sådär direkt och inte vad det står för i stort. Mycket intressant.

Sen köpte jag lite Fazer-choklad på en kiosk och sen flög jag hem. Ingen turbulens i luften. Fint.