Ejes stuvar

De måste ju bo någonstans, de påhittade figurerna man kanske ska skriva om. Malmudden i Luleå är ett alternativ. Bilden! Det är så fint där. Eller Örnäset, med Edeforsgatan.

På Edeforsgatan låg för ett par år sen, eller för ganska många år sen, en butik som hette Ejes stuvar. Det var en källarlokal, och de sålde alltså stuvbitar, men framförallt färdigklippta trasor i lösvikt till trasmattor. Olika tygkvaliteter, olika färger, allt inproppat.
Min mamma vävde, så vi var där ibland. Jag tyckte alltid det var skittråkigt när jag blev uppmanad att följa med dit, eller lite senare, köra henne. Nu skulle jag garanterat tycka annorlunda. Kikade efter den butiken ikväll, men den är nog borta sen länge.
Iallafall, de hade trasor från golv till tak, intryckta på lagerhyllor, och så sa man ”ett kilo av den gula” och då slet Eje eller en kvinna (som jag antar var hans fru för vem annars skulle jobba på detta ställe?), ut en lämplig mängd från hyllan. Personalen fick faktiskt slita, för det var ju proppat. Han klippte av efter ungefärlig viktuppskattning, vägde, tryckte ner i en plastpåse eller säck.
Så lite sälj, snygg presentation, och personalen var så lite ”kunden har alltid rätt” eller ”service”. De var bara ”jaha, det gula, ett kilo, tio kronor, nästa!”.
Som jag minns det var det alltid folk där och handlade i källaren. Folk = andra kvinnor.

Och lite mer på tema liv och skapande

Annika Norlin är ju en ständig idol. För några veckor sen var hon med i Söndagsintervjun i P1.

Jag, influencern

En kompis messade i veckan om att hon sett K Specialen som jag tipsade om här under, och hon älskade den. Ta det som en uppmaning, se den nu, för ditt eget bästa.

En söndag, två filmer, en stad

Igår hade jag varit och tränat. Kom hem, skulle fixa lunch. Medan riset kokade slog jag på teven och hamnade mitt i ett lovande program. Jag kan säga exakt vad som var lovande: jag såg ryggen på en tjej som bär en svart Kånken-ryggsäck och hon går på en trottoar i en stad som är misstänkt lik New York.
Min omedelbara reaktion: åh, vad är det här för skitspännande? Kånken och New York? Det kan inte bli dåligt!
Det blev det inte heller.
Det skitspännande programmet var K Special: Bobbi Jene.
Trettioåriga dansaren Bobbi Jene Smith bestämmer sig efter tio framgångsrika år i Batsheva Dance Company i Tel Aviv att flytta hem till USA. Hon måste försöka börja om och skapa sig en plats och ett namn där.
Jag kom in ungefär i halvlek så jag tittade färdigt på teven, och sen slog jag direkt igång Svt play för att se första halvan.

Denna dokumentär innehöll tre favvosaker: dans, Kånken, New York. Haha! Men skämt åsido, de tre plus tre till. Två av dem är hur man skapar, och att leva som en skapande människa. Jag kan inte se / läsa / höra mig mätt på såna skildringar. I det här fallet dans ju, och jag kan ingenting om dans, men det var ändå så intressant.

Den tredje favvogrejen: Israel. Ni vet att vissa miljöer bara är extra spännande, fascinerande, man dras till allt om dem? New York är en sån. Israel en annan. Jag skulle så gärna vilja resa till det landet, men jag tror aldrig det kommer hända.
Iallafall, i julas läste jag Nicole Krauss nya roman ”Forest dark”. I den är hon, eller hennes alter ego, väldigt mycket i Tel Aviv. Där hänger och lunchar hon med sin vän Ohad som är dansare, och som har fått Nicole att börja dansa. Denne Ohad har i flera år varit ledare för Batsheva dance company, och han är alltså inte bara med i Bobbi Jene-filmen, utan han är rätt viktig i den.
Visst ÄLSKAR man sånt här? Och älskar internet som gör det möjligt att googla allt ännu mer på direkten. Jag upptäckte att det gjorts en film om honom också rätt nyligen; ”Mr Gaga”. Gaga är dansstilen han har kommit på.
Som tur var fanns den på SF Anytime.
Jag hyrde direkt.

Nu kan ni fråga mig allt ni vill om kända dansare i, eller med koppling till, Tel Aviv.

En snabb vecka

Att en vecka kan gå så snabbt. Sitter på samma fik som förra fredagen, skriver dock inte på min präst-historia, utan jobbar lite med annat. Igår hade vi Bladen brinner-produktionsmöte från kl 12 och hela eftermiddagen, idag gjorde jag min första intervju* för BB. Och måndag till onsdag var jag på mitt ”riktiga” jobb. De senaste fem dagarna har gått i ett huj med jobb och mer annat jobb. På grund av det, världens tråkigaste uppdatering här. Det har dessutom blivit höstkallt på en gång, och jag har ont i nacken. Usch.

* Inklusive att montera upp en liten ljudutrustning helt själv. Gör vågen, please.

En präst? En präst!

Jag har börjat jobba den här veckan. Det är ett deltidsarbete, jag är skrivlärare för vuxna på en heltidsutbildning så det kombinerar två saker jag gillar: vara lärare + prataa skriv. Men ändå, ett fast jobb MED heldagsarbetstider. Ojojoj. Hade glömt hur snabbt kvällarna går när man kommer hem. Hur trött man blir när man inte kan ta en påfyllningspromenad eller en liten paus mitt i allt. Antar (och hoppas!) att detta kommer att ge med sig lite framöver för det är ju alltid extra ansträngande på ett nytt jobb. Men ändå, ett jobb. Jag känner mig ganska ovan.

Hursomhelst, imorgon ska jag orka en rolig sak efter jobbet; intervjua min granne för hen är blivande präst och jag kom på häromveckan att en person i min nästa bok ska jobba som det. Jag vet så lite om det arbetet, kyrkorutiner, att vara kristen, osv, men just för att min granne ska bli det och vi har pratat lite om hens praktik under sommaren kanske det har puttrat på i bakhuvudet. Ju mer jag tänker på det, desto bättre är det. Klart X ska vara präst! Genious. Första alternativet var läkare. Hur tänkte jag?! Skoja. Det var också bra, men präst är sjuuuu resor bättre. Blir helt uppspelt varje gång jag tänker på det. Det passar så bra in i bokens konflikter och med huvudpersonen och allting.

Nu är klockan 19.30. Får man gå och lägga sig?

Sommar-Luleå

Jättevarmt och soligt i tio (10) dagar i Luleå. Helt otroligt sommarväder. 

Har cyklat mycket, ätit massor, fikat, skrivit bok (fråga bara inte om den är klar än),  flämtat i skuggan, klappat vår snälla grannkatt, och stalkat mina romanmiljöer, givetvis. Björkskatan = John i ”Som om jag frågat”, Tuna = Jan Svensson. Östermalm = kanske ”Jan Svensson del 2”. Har ju som ett tvångsbeteende med det här, men jag gillar mina karaktärer och deras miljöer? (Gillar betyder nog egentligen ”är lite besatt av”.)

Bilden är från Östermalm. En typisk superfin sommarkväll. Nu är den här vyn utbytt mot andra i Stockholm. 

Ditt och datt

Vår kickstartkampanj för Bladen brinner gick så o-tro-ligt bra. När månaden var slut landade vi på 148 000 kr. Första målet (60000) nådde vi efter tretton timmar eller vad det var, och sen tickade det bara på. 148 000 tack till alla som skänkt pengar!
Lika många tack till alla som peppat, hört av sig, spritt info!
Den där månaden var faktiskt helt otrolig på det viset också med allt stöd. Under maj/juni är det till exempel högsäsong för bokbranschen med förlagsfester, mingel, prisutdelningar och sånt. Det här året behövde jag på riktigt inte inleda ett enda samtal själv när jag var på såna grejer. Jag hade typ kunnat ställa mig i ett hörn och sen bara ta emot alla (kända och okända) som ville prata om Bladen brinner. H-e-l-t otroligt. Har aldrig varit med om något liknande. Samma med sociala medier, där har det också strömmat in positiv respons.

Idag är det dagen före midsommar. Jag är på kontoret, ska plocka ihop det lite. Jag har inte skrivit klart boken, men ska göra det hemma nu under sommaren.

Boken, ja. Umeå-helgen var en bra kickoff för att komma in i den igen, och slutet är inom sikte. Ska nu bara få in en skitmysig scen med Adeles ”Hello”, en massa swoon överallt, och ett sjujäkla sista kapitel, så … Hello from the other side. Är så fixerad vid den låten, och speciellt om James Corden sjunger understämman. Varje gång jag lyssnar på Adeles riktiga version måste jag sen köra ett varv med carpoool karaoke-versionen också. (Är ju för övrigt även helt besatt av James Corden. Fortfarande.)

Har sett lite EM-fotboll men inte alls blivit lika hookad som när det var VM. Då kollade jag matcher varje kväll, nu är jag lite mer ”ameeeh…”. Igår åkte Sverige ut. Vi får heja på Island nu.

Okej, nu ska jag kolla carpoolen.

En film, en film!

Om man går in på facebook/bladenbrinner nu finns en inför kickstarter-film som vi gjorde i veckan. Vi drar igång kampanjen den 16 maj! Då kan ALLA som vill stötta en blivande podd med HUR mycket pengar de vill. Det är enkelt. Mer info följer. Men än så länge, kolla filmen!

För alla oss som inte kan släppa Prince…

Igår hittade jag en grupp på fb som heter The Prince museum. Det kommer upp nya grejer varje natt. Bilder, videos, berättelser. Speciellt alla videos får typ 600 kommentarer som varenda en är i stil med ”åh, jag älskar det här, tack så mycket, vilket geni han var, gud vad världen saknar honom!”. Och allt det tycker ju jag med.
Den gruppen blir mitt lilla tips om man vill fortsätta knarka everything Prince.
Och så kan man kolla sånt här på youtube.