Idag är en annan dag

Saker jag gjorde igår: städade mitt hem, inkl våttorkade golven. Lagade lunch = flera portioner köttfärsbiffar med ugnsrostade grönsaker. Bakade småfrallor. Lagade middag = fläskpannkaka. Det blev 5 portioner. Samt surfade, surfade, surfade the net. Såg sista Bibliotekstjuven på svt.

Saker jag gjort idag: skrivit. Mejlat lite. Skrivit. Gått med tomglas samt pantat flaskor samt handlat lite. Skrivit. Ätit lunch. Skrivit.
Tänker fortsätta med: skriva, springa, skriva.
Jag gillar nog idag bättre än igår. MEN, det är trevligt med en full frys också.
Och uppstekt ugnspannkaka med råriven morot, lingonsylt och ett glas mjölk till lunch, ååh.

Bilden förresten, jag har så snygg tekula med en röd knopp. Den kommer från Indiska.
Så snygg mugg också ju. Den kommer från New York. Men nu tänker vi inte mer på det. Skriva, skriva, skriva!

Ojoj

Det är sånt här och sånt här som fortfarande kan få mig att tänka ”men shit, jag är inne!!”. Som i ”holy moly, vilken tur jag hade” och ”ojojoj!”. Jag hatar ‘lilla jag’-uttrycket för det låter som slump eller nåt och det är det inte, snarare opportunity meets preparation som läsdagboks-Camilla och Oprah brukar säga. Men ändå!

Det ska jag tänka på nu när jag håller på med det. Här. Himla. Manuset.

Nu blir det backe

Om jag ska likna skrivandet vid ett spinningpass. Det var ju himla lätt i cirka 110-120 sidor. Typ raksträcka, oförskämt fräscht, bara trampa på. Men sen smällde det till. Backe på backe på backe. En kort återhämtning mellan varje där jag tänkt ”aha, nu vet jag!” för att strax därefter fatta att det visste jag inte alls. No siree, Bob.

Okej, kanske lite långsökta metaforer… Men just nu är jag inne i en återhämtning där jag tror att jag verkligen vet saker, så låt oss hoppas. Just this once, please?

Igår var jag först ute och sprang och sen promenerade jag in till Söder. Utomhus över 2.5 hrs på en dag. Kanske var det allt syre som fick hjärnan att koppla, men jag kom på massa bra saker på den där promenaden. Som jag sagt tidigare så handlar det väldigt mycket om små detaljer som gör att allt styr lite lite ditåt, men det är superviktigt att det gör det. För tillfället är jag nöjd. Det känns som att det har lossnat.

Jag är också mycket nöjd över det faktum att jag 1) är en sk riktig författare med lite insikt och rutin och som framförallt 2) redan har ett omslag och en titel på boken för annars så hade detta 3) kunnat vara läget när jag skeppar iväg allt på skroten. Med andra ord: TVÅNG. Älskar backar när jag kör spinning och cyklar, men tusan inte när jag skriver. Iallafall inte när de ska hålla på i flera veckor och allt bara handlar om misslyckad omskrivning på omskrivning. Skulle mycket mycket hellre göra något annat men jag FÅR JU INTE göra något annat. Jag måste leverera. Deadlinepressen. Ett hjälpmedel som verkligen inte är att förakta.

”En liten chock”-utdelning

När jag städade ur mitt skåp på jobbet för vikarien så hittade jag ett litet lager av ”En liten chock”-pockets. Min första bok. Very special to me bara av den anledningen. Och pappan i den, så… ja, jag gillar honom himla mycket. Jag gillar hela den boken helt enkelt!

Jag kom på att jag kan köra två flugor i en smäll – jag ger bort 4 ex på bloggen. (Två flugor alltså = jag är snäll + blir av med lite böcker.)

Om du vill ha en, mejla till bloggjohanna snabel-a gmail punkt com

Du måste skriva din postadress och om du tex skulle vilja ha en dedikation i den.
Och OBS du måste bo i Sverige!

Dagens outfit

Denna hemmajobbar-fredag sportar jag röda träningsbrallor med vita revärer från H&M, säsong typ… 2004 kanske. Till detta en grå bomullströja med armbågslappar (syns ej), också H&M, vintersäsong 2010. Under den en ljusblå v-ringad t-shirt, GAP, sommar 2010. På fötterna blåa Polarsockar. Obestämd säsong.
Smink? Nej. Accessoirer? Nej.

Som ni ser på flera sätt så brukar jag inte fota dagens outfit så ofta.
Flera sätt = böcker och lite fult skräp i fönstret, osnygg pläd på sängen, våg inskjuten under elementet. Jaha, ja, och kläderna är ju inte direkt snygga heller. (Gråa tröjan tycker jag faktiskt är snygg i en annan kombination.) Och spegeln är dammig. Och jag står i nån småkonstig pose och skjuter fram magen lite. Det är ju höften som ska fram, höften!

Men så ser det alltså ut idag denna fredag den 21 januari. ”Bekväm” är mitt motto. Och ”varm om fötterna”.

Note to self

Jag var på bokcirkel i måndags och då började vi prata om anteckningsböcker (just det, det var för att Ann-Sofie berättade om en kund/vip-kväll på Bookbinders design och det lät ju helt underbart). Jag kan säga så här, jag är beroende av anteckningsböcker. Skulle kunna köpa en ny i veckan, men jag försöker konstant mota de impulserna.
Min regel är: börja på ny roman = inviga ny anteckningsbok.
Till den nuvarande har jag tom två stycken. Den vänstra är Pocketshops, och de är mina favoriter för att de är så snygga och billiga och det är bra papper att skriva på. Har massa såna.
Den högra något obestämt märke. Linjerad. Det som inte syns är att det också är ett gummiband runt pärmen så den kan hållas stängd, och den detaljen är jag mycket förtjust i. Egentligen är den här modellen med spiralrygg allra bäst för då kan man enkelt ställa upp dem när man sen ska skriva av det man antecknat på datorn. Med Pocketshop måste man ju hålla i den.

Så skriver jag min roman i anteckningsboken? Jo, ibland. Har alltid med den när jag lämnar hemmet så jag kan man skriva ner meningar eller idéer. Om jag reser bort kanske jag inte ids släpa med mig en dator, då skriver jag för hand. Den prickiga påbörjades i New York i somras när jag startade den femte boken.
Det är ganska kul att gå tillbaka sen när boken är färdig och se hur den har utvecklats från starten. Personer har bytt namn, handlingen har ändrats. Allt det finns på pränt som värsta processen.

Förutom anteckningsböckerna för romanen har jag dessutom alltid igång ett par allmänna med kom ihåg / skriva ner saker på möten. Sen brukar jag ha en med skolsaker. Ja, det brukar alltid vara minst 3-4 stycken anteckningsböcker i schvung samtidigt.

PS. Nej, jag har inte plockat bort luciatåget än, jag ska. Snart. Det är så fint bara.
PS 2. Bookbinders design, vill ni bjuda in till vip-kväll så tackar jag lätt ja!

Vilken måndag!

1) Var och morgonsimmade = skönt.

2) Kom hem och började skriva, jobbade igenom de där svåra avsnitten från igår = skönt.

3) Fick samtal från förlaget om att jag blivit nominerad till Nordiska barnbokspriset för ”Saker som aldrig händer”. Ärligt talat har jag inte hört talas om det priset förut så jag blev jätteglad men lite ”jaha… och vad är det egentligen?”. Sen kom det upp på nyhetssidor och i pressmeddelanden och det kom MASSA gratulationer, verkligen massa. Gud, man blir ju helt rörd av sånt! Tycker det är nog fint att bli nominerad som enda svenska kandidat och sen alla fina kommentarer på det. Verkligen verkligen fint!  TACK!!
Den 15 juni är det prisutdelning, men jag vet inte om man får reda på vinnaren innan dess. Hursomhelst, otroligt stolt över att ha blivit nominerad då det senaste året 2010 var så himla starkt på barn&ung-sidan i Sverige.

4) Fick omslagsskisser till nya boken! Tre alternativ, vi har valt ett nu. Snyggt och rätt! Inspirerande inte minst.

5) Ja, och sen skrev och skrev och skrev jag och åkte in till bokcirkel nu på kvällen. Herregud, va?! Jag undrar vad som händer imorgon?

It’s a love/hate-thing

Det är f*n att det ska vara så jobbigt! Jag vet vart jag ska i boken, riktningen är helt klar, och ändå kan de små detaljerna vara extremt irriterande. Nyanser. Har tänkt på nyanser i f y r a dagar. Man stoppar in en mening här, en mening där, och så kanske det glider lite för mycket ditåt när man bara tänkt lite hitåt.. Ja, på det sättet. Var skitless idag på att älta samma tre-fyra scener om och om. (Kommer. Tusan. Inte. Vidare.)
Tog en skrivpaus. Åkte in till stan, fikade scones, fick sällskap av min förläggare (mer i egenskap av kompis idag, inte som att jag har en hotline till Förlaget så fort jag stöter på patrull, även söndagar… ). Vi diskuterade lite manus, lite Eva Gabrielsson, lite annan än så länge opåbörjad bok, lite goda recept. Ditt och datt. Och det kändes som jag kom på några bra nyanser under tiden. Mmm. Tror nog det. Från att ha HATAT manuset imorse har jag nu mer… acceptans.

Nu lyssnar jag på min besatta låt för tillfället ”Alors on danse” och ska skriva veckans Aftonblad-sida.

Det är det här det handlar om

Uppmärksamma läsare har kanske noterat ett visst matintresse hos mig. Jag gillar god mat. Allra bäst gillar jag den om nån annan lagar eller jag får äta på en bra resto eller bara behöver laga min mat själv lite då och då. Av den anledningen så har jag nojjat lite över våren. Let’s face it: så fort man läser första meningen i ekonomiska tips så står det ”ha med matlåda på lunchen!”. Jag kan ju inte lägga alla mina sparpengar på att gå ut och käka varje dag. Ska. Inte.
När jag jobbar som lärare njuter jag den flärdfulla skolmatsalslunchen (eeeh) och behöver bara fixa middag. Det kan vara nog övermäktigt ibland. Men nu blir det BÅDE lunch och middag som ska fixas. Ska det gå? Hur? Detta har jag tänkt och tänkt på.
Jag vet att det här kan låta hur bortskämt som helst, men kom ihåg att jag de senaste åren varit så van vid den här ordningen. Nu blir det andra bullar.

Idag: var och sprang på förmiddagen, kom hem. Insåg att den sak jag tänkt äta till tidig lunch var slut (hej kort minne!). Vad gör jag då?
1) Tänker ”äh vad tusan, jag ska ju ändå in till stan, jag äter lunch där!”
2) Duschar och sen går jag och handlar ny mat och ställer mig och lagar den?
3) Gräver fram mina infrysta köttbullar från förra veckan och kokar en portion fullkornsmakaroner?

Betänketid.

Alla som gissat på alt 1: det var min ryggmärgsreflex. Men alt 3 vann idag. Nu sitter jag här med ketchupflaskan som utsikt och min snabbfixade förberedda måltid. Känns mkt duktigt. Nu repeterar vi det här 300 ggr bara. Oj.

Ni andra som är frilansare och/eller jobbar hemma, hur GÖR ni för att inte lessna? Allvarligt, lunchen känns som ett litet vardagshinder för mig. Middagen är inte lika kritisk, men till lunch är man ju alltid hungrig.

Dag 1

Jag kommer inte att skriva såna här varje dag, tjata om detta att jag är tjänstledig hela tiden. Men idag. Dag 1. Woho! I ärlighetens namn känns det mest som jullov fortfarande. Och nu i eftermiddag som att det var fredag, samma känsla av en ledig helg framför sig. Och så är det en vanlig tisdag. Konstigt.

Klev upp före 7. Satte mig direkt vid datorn med frukosten. Jag tycker det är så bra att gå direkt från sängen till datorn för jag är liksom ren i huvudet och det finns alltid boktankar. Försöker att inte gå in på internet eller i värsta fall bara kolla mejlen supersnabbt. Om jag kommer in i ett flyt så kan det lätt gå två-tre timmar med att sitta och skriva. Funderade först på att fara ut och springa men eftersom det gick bra och var halt ute så sket jag i det.

Klockan 11 drygt. Dusch. T-bana in till stan. Lämnade igen en bok på biblo. Åt lunch med min förläggare. Fick låna en ny bok av henne. Illustratören skulle börja jobba på min nu! Very excite!

Klockan 14 ungefär. Hemma igen. Fortsatte skriva. Mer twitter och sånt, mer lättdistraherad som alltid på eftermiddagarna.

Klockan 18. Middag.

Nu. Ska gå igenom lite av dagens produktion och fixa.