Skriver man, så skriver man

Ett artikeltips, denna krönika från Linda Skugge. Som har försökt sluta skriva i flera år och bli mer normal, men det gick inte. Nu skriver hon igen och är lycklig.
JA.
För måste man skriva, så måste man. Det vill säga, all den plåga och ångest som det är att skriva böcker – varför håller man på? Varför gör man inte något annat enklare med sin tid? JO, FÖR ATT MAN MÅSTE SKRIVA. Man skulle bli knäpp annars.
Jag räknar ner tills Knausgård kommer med en ny bok. Tror INTE på att han har slutat. Han har tagit en lång och välbehövlig paus för han är ju skittrött efter ”Min kamp”, men slutat skriva för evigt? Nej.

En idé: att skriva en lättläst-bok

Det här kom jag på igårkväll, att kanske försöka skriva en lättläst-bok. (Alltså typ en sån här.) Och att den skulle handla om unga vuxna och vara för unga / unga vuxna.
Jag är helt oinsatt i den här marknaden, men hade ett vagt minne av ett inlägg som JoK skrev på bokhora om att det behövdes såna böcker för lite äldre läsare också, och att de inte alltid ska handla om typ värstingkillar för det är ju inte bara värstingkillar som har behov av lättläst. Eller också var det någon annan än JoK som skrev just detta. Oavsett, det var intressant.
Skrev en tweet om det idag och efter 5 min hade jag massa svar med olika förlagstips och hejarop om att det visst behövdes böcker för unga vuxna. Så nu är jag plötsligt väldigt peppad! Tog nyss en promenad och började tänka på en handling.

Och JA, precis som Lisa gissade, jag tänker skriva ungefär TUSEN böcker under mitt så kallade lediga år. Idag känns det klart genomförbart, för idag känns ju det lediga året skitlångt. Vi får se sen i… december.
Men som sagt, peppad, skrivsugen och sugen på att testa olika saker.
Har också lovat att skriva en novell till i mitten av augusti, så det blir ju förresten reviderat slutresultat. TUSEN böcker och EN novell.

Antagningshistoria!

”Hej Johanna! Den här frågan har du säkert fått tidigare men jag är en ny besökare på din blogg och undrar hur det gick till när du fick din första bok antagen? Ringde förlaget upp och jublade och så skrev ni kontrakt? är jättenyfiken på hur sånt går till. Saknar “antagningshistorier”.”

Svar:  Jag hade skickat in manuset till det som blev ”En liten chock” till fem förlag. Hade efter 3 mån fått refusering av 4, precis som jag förväntat mig. Men ett av dem skrev en positiv refusering, dvs konkret vad som kunde fixas till i manuset. Så jag skrev om jättemycket och skickade in till dem igen. Jag var fortfarande väldigt refus-förväntande, typ att de skulle säga att det var bättre nu och att de såg fram emot att läsa mitt nästa manus. Det var den allra första boken jag skrivit, så jag trodde inte på antagning.
Jag bodde i Norge det året, och jag tror inte ens jag hade skrivit vårt telenummer i följebrevet. Det kom ett mejl. Det stod att de gillade manuset jättemycket och ville ge ut det.
Jag blev skitförvånad!! På riktigt! Så förvånad att jag trodde de råkat mejla fel människa, men det hade de inte.
Sen när jag förstått det jublade jag och ringde min familj.
Sen var jag ändå nervös i flera veckor efteråt att de skulle mejla igen och säga att de läst en gång till och ångrat sig, men det hände tack och lov inte. Ett par veckor efter mejlet skulle jag till Stockholm så då gick jag upp till förlaget och vi hade vårt första möte. Allt var skitspännande. Och sen åkte jag hem till Norge och började redigera om hela boken.

Efter ett år fick jag svar från det femte förlaget. De tackade nej. Efter ETT ÅR. Jag kunde inte hålla mig från att mejla tillbaka och i all blygsamhet säga ”helt okej, för den kommer ut på Tiden”. (Tiden var en del av Rabén&Sjögren-förlaget, och för några år sen slogs de ihop.)

Okej, men imorgon, då!

Har haft liiite svårt att komma igång med skrivjobbet som jag hade tänkt idag. Det har inte gått alls, om jag ska vara ärlig. Har gjort diverse andra saker. Och nu är klockan efter sju och orka? Nej, nej, nej.
Så imorgon. No excuses. Imorgon sker det.

UPPDATERAT: Kom ju just på att ikväll är det ju den enda teveserie jag följer, danska ”Borgen”. Den är asbra! Klockan 21. Så glöm att det ska skrivas, det ska ses på teve. Och så måste jag städa lite nu innan. Laters!

Frågor eller bloggönskemål?

Är det något ni undrar / önskar inlägg om, hit me!
Det märks att det är semestertider på gång nu, färre besökare och en del bloggar som tar sommaruppehåll, men jag tror jag kör på några veckor till. Eller hela sommaren, vi får se. Imorgon börjar ju mitt sommarjobb = författandet, bara att det nu är mitt riktiga jobb eftersom jag ska göra detta i ett helt år. Weeey!

Har också haft sån himla tur att jag from juli får och fram till sista dec får hyra kontorsplats i ett frilanskontor. Jag hade egentligen inte tänkt det, men sen fick jag via twitter se den här möjligheten i ett kontor jag hört bra om så jag nappade direkt och fick den. Det känns redan jättebra, bara efter mitt 10 min långa besök där. Att som jag tänkt sitta hemma eller på kafé i all ära, men jag inbillar mig att det blir lättare att hålla strukturen över jobbtid / inte jobbtid om jag har ett kontor. (Det vill säga, att fatta att man inte kan skriva hela dagen och hela kvällen för kvalitetsmässigt är det ingen vinst.) Plus att man kommer ut och träffar människor och inte sunkar sig fram i asociala gympabrallor i ett år. Just det hade kanske inte hänt, inte i ett år, men det är ju bra att den möjligheten elimineras helt nu.
Annars ser jag också extremt mycket fram emot att kunna luncha och fika med folk! Det är typ omöjligt som lärare med 50 minuters lunch, och i praktiken blir det 40 för jag vill inte komma rusande från matsalen in till lektionen. Nu däremot : let’s do lunch!

3 drömmar

Ej i rangordning.

1) Hamna på bild i Underground New York Public Library, läsandes såklart.

2) Få göra ett Sommar-program. (Jag tror jag skulle göra det bra + har jättebra radioröst. Faktiskt objektivt.)

3) Bli intervjuad på Jag är en löpare-sidan i tidningen Runners world.

Det känns lite Carina Rydberg att outa sina drömmar så här, men jag lovar att inga förbannelser är inblandade. Jag bara säger dessa 3 saker, bidar min tid, hoppas på det bästa, slump, skicklighet, god karma, osv.

Tur och retur Mölnlycke

Idag gjorde jag säsongens sista författargig, och vilken avslutning det blev! Steg upp jättetidigt och åkte hemifrån 06.18 för att boarda tåget mot Göteborg och Mölnlycke. Där hade biblot ordnat ett läskollo i dagarna två för ungdomar. Inte övernattning, men två dagars bokprat, boktipsande och läsande. (Visst låter det fantastiskt?!) Jag skulle komma dit som avslutning under eftermiddagen.

För det första: lämnade ett superfint somrigt Stockholm och åkte sen genom ett f**king VYKORT. Svensk vacker sommar nonstop i fyra timmar. Det var gröna ängar, blå himmel, gulliga städer, gulliga byar, blått vatten, sommarfräscha snygga svenskar. Det var heeeela baletten! Så. Fint.

För det andra: kom fram till Mölnlycke helt enligt tidtabell och tillbringade sen 3 timmar med 10 tjejer i åldrarna 12 – 14/15 (gissar jag) och 3 biblosar. Jag hade höga förväntningar för såna här skrivarläger och liknande brukar alltid vara jätteroliga att prata med. Så även denna gång! Fick så himla många bra frågor, hade så himla kul. Det enda jobbiga blev ju då när jag än en gång fick stå till svars för att nej, jag har inte läst mer än första Harry Potter och inte sett filmerna. Men vi kunde snabbt repa oss från det och gå vidare. Det var superroligt! De hade alla läst eller börjat läsa ”Välkommen hem” men några hade även läst flera andra av mina böcker, så frågorna var verkligen om specifika detaljer. Sånt är så kul!
Det fina vädret höll i sig i Mölnlycke så sista timmen kunde vi gå ut och sitta på filtar och prata. Ja, det var som den idyll det låter som.
Såna här dagar är författare världens bästa yrke. Bibliotekarie också tror jag, för de var jättenöjda med sitt läger. Det här var första gången de körde, men jag tror inte det blir sista. Gud, vad jag hade velat gå på såna här saker när jag var tonåring! (Ja, även nu när jag är vuxen är det ju en dröm. Bokkollo!)

Det här var också en dag när jag skulle utföra ett test. Går det att åka tåg utan att länsa godishyllan? Är det fysiskt genomförbart liksom? Det kommer nämligen som en betingad reflex för mig. Tåg = äta massa godis.
Var ståndaktig nästan hela vägen, för vet ni, Starbucks finns på Göteborgs centralstation! Starbucks!

Där kan vi också snacka reflexer. Jag måste nämligen gå in på alla Starbucks jag ser. Iallafall om de befinner sig utanför NY.
På ditvägen funkade det bra, då blev förmiddagsfikat en nyttig yoghurt.

På eftermiddagen…

Men vem vet när jag kommer att ha chansen nästa gång? Det kan ju vara först i september. Månader dit.
Jordgubbsfrappucinon med grädde. Jag dör ju vad god den är!

Och sen bara, en bild på kvällsmackan hemma. Fick sånt ansjovislängt när jag satt på tåget. Gott som tusan! (Håller detta på att bli en matblogg?)

Glad midsommar!

Dagens 20/6

Dagens shopping: Nya träskor, och helt slumpartat, fotbadsgrejer. (Inte helt slumpartat, nej.)
Jag såg den här säsongen att träskorna (Mohedatofflorna) jag haft i två år kanske? var så nötta i sulorna. Det saknades liksom sulbitar fram. Vet inte om detta hänt millimeter för millimeter eller om det helt enkelt trillat av bitar? Men det borde man ju ha märkt?
Hur som helst, idag blev det nya träskor. Samt fotspa.
Har redan kört det, och det var riktigt bra drag i den där fotpeelingen från Scholl.
Nu kan jag gå runt utan att skämmas för kantiga, gråa, äckliga hälar.

Dagens träning: Mycket träning idag. Först sim på Eriksdals, ute såklart. Väldigt skönt.
Sen en promenad hem från Gamla Stan i det fina soliga vädret, och det tog väl minst en timme. Shoppade skor på vägen.
Hade dessutom bokat in ett cirkelfys-pass på Friskis, så det körde jag på eftermiddagen. Cirkelfys är alltid skitbra för man går igenom hela kroppen, men det här passet var inte lika asjobbigt som det brukar vara. För mig var det ändå helt okej! Det gör inget om man inte stapplar ut till omklädningsrummet efteråt. Svetten rann och kroppen var trött. Jag är inte missnöjd.

Dagens jobb: Hämtade manuset jag ska översätta. Igår lärare, idag kulturarbetande frilansare.
Började med att läsa igenom det, som en vanlig bok.

Very exciting detta med översättning. Har redan fått lite ångest över vissa ord jag inte alls vet vad de heter på svenska, men det finns ju faktiskt lexikon. Man får kolla i dem.
Som när jag jobbade på högstadiet och kidsen aldrig ides kolla ord själv utan alltid frågade mig. Och jag kunde ju inte alltid svara. ”Är inte du engelskalärare?” Well.

Dagens mat: Den som spar, han har. Mycket nöjd med att äta alla måltider hemma och inte behöva laga något för hade redan färdig i kylen. En pizzabit från i helgen när jag var superambitiös och kockade ihop två bakplåtsstora pizzor, och en pasta med räk/paprika-sås från igår.
Det här med mat har jag ju pratat om förr. Det är viktigt. Vill äta gott och bra, men vill inte hålla på och laga hela tiden. (Läs: ids inte.) Har samtidigt inte guldfickor på jeansen som gör att jag kan gå ut och äta jämt och ständigt. Denna konflikt. Speciellt nu när jag är utan skolmatsalen och måste stå för all näring själv igen. I-landsproblem, i-landsproblem.

Dagens humör: Jättebra! Fint väder, träning (endorfinkickar), roligt jobb och samtidigt sommarlov. What’s not to like?

Skolan? Klar! Boken? Klar!

Idag var det sista dagen för oss lärare i skolan, och för mig sista dagen innan (kanske) augusti 2013. Min tjänstledighet börjar n-u!
Herregud så länge det är.
Men jag har längtat som en tok hela våren, och det känns så himla, himla bra. Förmodligen för att jag vet vad jag ska göra närmsta tiden, vilket är att börja översätta och även skriva på min och Lisas bok. Det vill säga, jag vet att jag har jobb och kommer att få pengar, för just försörjningen är ju det stoooora orosmomentet i detta projekt. Kommer jag att kunna dra in tillräckligt med kosing?
För alltså nej, bara mina böcker räcker inte. Vet inte hur många gånger jag fått den frågan, typ ”men du som har skrivit så många nu?”. Svar: ja, det har jag ju, fast nej. Om jag bara skulle leva på det jag får för dom så skulle det bli ett extremt knapert liv. Verkligen extremt. Och så vill jag inte ha det. Jag är absolut beredd på att sänka min månadsinkomst från den jag har haft som lärare för jag tycker det är så mycket värt att testa det här. Men jag vill inte gå omkring och känna att jag sabbar veckobudgeten för att jag lunchar på stan en dag. Eller bli helt nervös ifall jag kommer att klara lånet på lägenheten nästa kvartal. Så ekonomin är det jag gruvar mig för, men nu är det dags att försöka köra så här under en bestämd tid. Det känns tryggt i det nervösa.

Jag är för övrigt väldigt fascinerad av att höra hur andra författare försörjer sig. Nu när jag vet hur lite pengar man får, och då är mina upplagor ändå bra! även om de självklart inte är i Läckberg-klass. Men det är bra upplagor. Och så alla dessa andra som författar och skriver, och jag vet ju att dom inte säljer lika mycket, hur gör dom? Lever på sina partners? Lever på arv? Lever på sina föräldrar? Eller all of the above. Författandet är ju inkomstmässigt ett deltidsarbete, fast arbetsmässigt ett heltidsarbete. Det är det som är det svåra.
Håkan Östlundh skrev ett inlägg om det här på sin blogg.

Och apropå försörjning, dagens shopping var en ny kalender. Som lärare kör man ju nämligen oftast skolåret istället för helårs, så mitt egentliga ”nyår” är inte i januari utan i augusti när höstterminen börjar. Det positiva nu är att jag redan börjat få flera bokningar och engagemang i höst, så istället för att vänta med kalendershopping till augusti var det läge redan idag. Kändes symboliskt och bra!

(Nu önskar jag bara att Bookbinders Design kunde ha kalendrar efter skolåret. Pretty, please?)

Förutom att ha avslutat skolan idag så avslutade vi boken igår. Sista korrfrågorna, redo att skickas till tryck. Done diddeli done.

Nu väntar jag på mitt översättarmanus och sen kör jag igång med det. Och min och Lisas bok. Coolt!

Typ som i NY

När man simmar ute på E-dals så ser man åt ena hållet lite skog och ett par tre höghus som sticker upp ovanför dem. Det ser snyggt och city ut. Uppdaterat förtydligande: tänk Central Park. City på det sättet.
Åt andra sidan ser man Skanstullsbron och bilarna och… wait for it… tunnelbanan. Det ser väldigt city ut. Nästan lite som i NY?
Jag har alltid haft en thing för att se tunnelbanan utomhus. Typ att om man är ute på kvällen och det är lite mörkt och så står man vid en bro eller något, och så kommer den svischande. Jag tycker det är så jäkla snyggt! Urbant, city, coolt och snyggt.
Följdaktligen tycker jag utsikten från utebassängen är fantastisk åt alla håll. Man kan titta och titta, man lessnar icket.
Det är synd bara att uteomklädningsrummet inte är lika bra som det inne. Tycker ute kan bli ganska sunkigt framåt dagen faktiskt. Smällar man får ta?

Och btw, träningssommaren 2012 är igångkickad! Har sprungit, spinnat, funktionsträningsgymmat, simmat. Och promenerat! Har idag träningsvärk lite överallt på överkroppen. Ska bli så hälsosam och i form så gudars.