Big in Landvetter

Den här bilden hittade jag igår, och jag blev så himla förvånad och glad. På Landvetters bibliotek lånades min ”Lite ihop” tillsammans med två Jeff Kinney-böcker ut mest för ålder 10-13 under förra året (2105).
Jag och Kinney!!
Det brukar ju vara han plus Angerborn och andra såna spökiga / skräckiga som totaldominerar alla utlånings- och försäljningslistor, så jag fattar verkligen inte hur det här gått till. Var tvungen att mejla biblot nu på morgonen och uttrycka min glädje plus fråga om de visste varför. Kanske att skolan har jobbat med den eller så. Väntar spänt på svar. Under tiden njuter jag av statusen big in Landvetter!

Antal ord idag: 936

Förhoppningsvis blir det ännu fler. Skrev nu på fm en scen som jag hade tänkt ut noga, och nästa scen är åtminstone påbörjad i tankearbetet. Så nu, arbetsmiljöbyte och promenad i solen.

Förresten, bokrea!

På de två stora nätbokhandlarna kan man från imorgon köpa ”Saker som aldrig händer” och ”Välkommen hem” i pocket för 25-29 kronor styck. Det är ett fynd!

Om ni till exempel har läst min blogg i flera år, men inte läst någon bok av mig än, kanske händer det nu?
Eller om ni bor i Luleå, och vill läsa något som utspelar sig i den staden? Voìla!
BARA 25 kr!

Jobbar bäst i en soffa i Lissabon

Igår träffade jag Lisa på spontanlunch. (Hon messade och frågade om jag ville äta tofu i Ringen för jag har berättat hur besatt jag är en av en banh mi-smörgås med tofu där, och jag släppte genast allt och hoppade på en buss.) En sak vi pratade om var att vi båda har fattat att vi skriver bok allra bäst när vi är i Lissabon. Mest fokus, kortast startsträcka, störst uthållighet. Så fort vi kommer hem rasar det där ihop och allt blir mycket mycket svårare och trögare. Synd att man har skaffat sig den dyra arbetsrutinen. Nej, det räcker inte med ett eget kontor eller whatever, det måste vara en liten soffa i en lägenhet med jättefin utsikt i LISSABON och tillsammans med Lisa.
Herregud. Man skulle kunna tro att vi fick miljondealar för våra böcker. (Sadly, not the case.)

Jag tipsade henne också om den tyska romanen ”Tschick” som jag har läst. Det är en pärla!! Enormt fina huvudpersoner, fin humor, bra historia om en spontan och oplanerad roadtrip. Missa ej! Jag lånade den på biblo, men kommer att köpa. En sån bok jag vill äga. Då är det BRA.

Den luriga hjärnan

Jag höll på att hoppa fram och tillbaka mellan olika skrivprojekt under sommaren och hösten, så till slut bestämde jag att nov och dec enbart skulle ägnas åt ungdomsboken och inget annat. Ville göra ett allvarligt försök att komma in i den, och det var smart för jag lyckades.
Men samtidigt tog jag någonstans under tiden det ganska omedvetna (?) beslutet att när jag nått sidan 50, då kanske jag åtminstone skulle få tänka på ett annat projekt. Well, nu är jag där och som på en given signal varvade min hjärna igång.
Jag läste om ”Jan Svensson” i veckan, bara för att, och sen startade jag en ny skrivbok, no biggie liksom, och kluttrade ner lite saker, bra att komma ihåg dem ju. Plus att jag i förmiddags hittade en engelsk artikel på twitter om hur funktionsnedsatta personer är underrepresenterade på brittiska teatrar, och direkt blev Martin!, läraren i JS.
Mhm. Där är vi nu.
Men jag SKA verkligen skriva med fullt fokus på ungdomsboken. Får typ bära med mig den nya anteckningsboken ifall strålande idéer dyker upp, men annars är det ungdoms ungdoms ungdoms.

(JS2 ska vara om Nicki och hennes mamma. Har kommit på några så himla bra saker!!)

Apropå något heeelt annat såg jag just ”Skavlan” där Martina Haag gästade. Har ni inte läst ”Det är något som inte stämmer”, do it. Och se Skavlan-intervjun.

Hej från en kränkt 1000-ordare

Gud, vad kränkt jag var igår pga den här artikeln som Lisa också har bloggat om. Har sett den för några år sen, men då tänkte jag inte sååå mycket på den. Men igår. Ojoj. Dagens irritationsmoment.
Den måste ju vara ett totalt påhitt? Att en människa kan skriva 10 000 ord, dag ut och dag in, på en roman, det tror jag bara inte på. Det är en helt osannolik mängd ord. Och att hen dessutom gör det efter typ 5 mins planering av dagens scen? GET OUT. Tror ännu mindre på det då. Inte minst att detta mönster sen ska upprepas dagen efter, igen och igen.
Hur är det ens fysiskt möjligt att skriva så många ord per dag??

Mitt skrivmönster ser ut nästan exakt som Lisas. Igår hade jag en bra skrivdag och landade då på cirka 1200 ord. Mycket nöjd med det. (I A4 så blir det 3 sidor med mina inställningar på 1.5 radavstånd, etc.) Andra dagar kan det bli allt mellan 100 – 800 ord. Vissa dagar 0. Så är det bara. Trots att jag också har en planering!

En ansenlig mängd av min skrivtid går dessutom åt till att bara tänka och inte skriva ett enda ord. Det undrar jag hur artikelförfattaren får till? Det är supertydligt för mig hur jag med jämna mellanrum måste tänka ikapp min historia, även om jag ”vet” vad som ska hända. Dessa dagar är det ingen idé att jag ens sätter mig och öppnar datorn för jag måste fundera på lösningar och händelser. Just det är den stora konflikten när man har ett annat jobb, att man inte hinner tänka så mycket på sin historia. Att skriva en bok är inte alls bara att faktiskt skriva, det är också att tänka, mycket och ofta.

10 000 ord / dag. Sånt himla lur!

Så extremt nöjd med skrivveckan

VER-KLI-GEN! Skrivveckan förra året var också jättebra, men då var våra böcker i mitten (min) och i slutet (Lisas). I år kom vi hit nästan i början (min) och alldeles i början (Liesls), och allt var mycket mer oklart och obearbetat. Vi har snackat och bollat och spånat och hjälpt varandra som tusan. Inte läst texterna, men pratat hur mycket som helst. Typ: nu sitter jag fast i den här scenen, vad fan ska hända? Och så kommer man på något ihop.
EXTREMT bra samarbete.
Det kräver ju att man är insatt, för det är svårt att komma med bra idéer som passar annars, men vi har blivit riktigt insatta de här dagarna. Otroligt givande. Diskutera karaktärer, scener, de stora dragen. Hade aldrig kommit på så här mycket på egen hand! Eller det hade jag kanske men det hade tagit mycket längre tid än en vecka då.

Och sen utöver skrivet, mycket James Corden (han med carpool karaoken), Adele, Elton John, Håkan Hellström och Annika Norlin. Kommer snart i ett par böcker nära er!

Tänk, tänk, tänk!

Hamnade i denna situation: man har längtat efter att skriva en viss scen hela veckan för den är så gullig, men sen kommer man fram till den och fattar att det inte längre är troligt att personen gör just detta gulliga. Det vore inte alls logiskt, skulle kännas helt fel, osv, pga hur hen har utvecklats fram till den punkten.

Och då bara: totalstopp på fantasi. Synd att boken skulle ta slut på sidan X men nu kan jag då verkligen inte komma på vad som ska hända istället för gulliga scenen.
Det har jag tänkt på idag. Alternativen.

Lisboa!

Jag och Lisa är på skrivläger i Lissabon. Precis som förra året är det FANTASTISKT.

Dagsschemat är följande: stiga upp vid 07, äta frukost, börja skriva.
Gå ut på lunch vid 12. Beroende på väder, vara ute några timmar. Idag regnade det så vi var snabba. Igår var det sol och jättevarmt och vi satt på en terrass här intill. Ljuvligt. Hade kunnat stanna där hela eftermiddagen.
Efter lunchen, skriva lite till.
Sen laga mat.
Vid middagen börjar den fria leken. Det betyder att prata ännu mer om våra böcker, dramaturgiska kurvor och huvudpersoner, samt om allt möjligt annat.

Vitsen med ett sånt här skrivläger är att lyxen att leva i en total bokbubbla, att vad man än diskuterar är det fritt fram att när som helst säga ”men du, jag tror jag ska låta min tjej göra si eller så”.
Bara på planet ner kom vi på så enormt mycket om min bok. Den är liksom färdigplottad nu! Ska ”bara” fyllas på med detaljer (som tar sin tid), men ramen sitter. Det hade tagit mig veckor att åstadkomma samma planering på egen hand. Älskar skrivläger! Och älskar Lissabon. Håller tummarna för att det är sol igen imorgon. Det känns som man tinar upp av ljuset. Typ, ökenvandringen aka den mörka vintern är över, nu kan vi börja tänka igen, komma på saker.

Vi bor i ett annat område än förra året. Enda minuset med det är att det inte finns så många restauranger här på nära avstånd, och de som finns är inte alls lika bra. Vi har varit tillbaka till ”våra gamla kvarter” i Chiado två gånger nu och käkat där. Men förutom färre restos är det här i övrigt ett bra område. Samma fina utsikt mot vattnet. På baksidan utsikt mot ett slott. All is well!

Lektörsläsning av manus

Lite reklam igen om det här: att jag lektörsläser manus och ger respons!
Jag är dålig på bilderböcker, men allt uppåt i åldrarna går bra.

Det funkar så här: du skickar manuset till mig, jag läser och svarar inom 1-2 veckor. Svaret kommer på mejl och är 3-6 sidor med synpunkter om allt viktigt – ofta handlar det om dramaturgin (alltså hur handlingen är uppbyggd), karaktärsutvecklingen, genre, språk och ton. Mer konkret kan det vara att vissa karaktärer är för svartvita, beter sig oförklarligt eller är för otydliga, eller att handlingen är för långsam eller för snabb i vissa partier, eller att boken är tänkt för tonåringar men skulle passa bättre för vuxna. Och så vidare.
Tanken är att responsen ska ge tydliga förslag på vad du kan fixa till i en redigeringsomgång, och vad som skulle kunna göra manuset bättre och närmare eventuell utgivning (om du strävar efter det). Det är alltså inte som en kompisläsning där man kanske oftast får höra att allt är mer eller mindre, utan det här går ut på att hitta både svagheter och styrkor i ditt manus. Vad funkar, vad funkar inte, varför då, hur kan det bli bättre.

Priset beror på antal tecken inkl mellanslag.
Om du är intresserad och undrar mer, mejla enlitenchock snabel-a  gmail.com.