Johanna Lindbäck

29 december, 2011

Almost famous

Filed under: Ego,Livet — Johanna @ 22:30

Alla som är känsliga för självförhärligande och/eller skryt, gå till en annan blogg.
Veckan som gått:

1) Blir igenkänd av en okänd människa när jag sitter i gaten på Arlanda förra torsdagskvällen och väntar på att flyga upp till Luleå. Det vet jag för att hen bloggar om det, att jag var där. Vi pratade alltså inte. (Och ja, jag goolar mig själv, det var så jag upptäckte det.)

2) Går och handlar böcker på Aka i Luleå och blir tillfrågad om jag är jag, alltså Johanna. Jag nekar. Nej, of course, det gör jag inte! Men detta har aldrig hänt förut! Och jag är inne på Aka:n varenda gång jag är i Luleå.

3) Ikväll i gaten på Kallax när jag skulle hem till Stockholm igen kändes det väldigt mycket som att en tjej tittade på mig, som i ”kände igen” (inte som i stötte på / jag hade någon konstig fläck i ansiktet eller på kläderna / annan märklig orsak). Hoppas hon har en blogg! Hoppas hon rusar hem och skriver om det! Redan ikväll eller imorgon!

Fram tills nu har jag blivit igenkänd av viss bibliotekspersonal, en del bokhandelsmedhjälpare och lite bloggläsare, men då har det jämt varit i bokliga sammanhang, och hittills jämt i Stockholm eller på bokmässan i Göteborg. Och en gång i Oslo faktiskt, det var stort. När jag var där på Murakami-saken. Iallafall, nu har det börjat hända vart som helst i hela (norra) Sverige. Måste börja sminka mig VARJE gång jag ska utanför dörren, det är ju tydligt.
Ja, eller också inte…

Annonser

24 december, 2011

God jul! Gott nytt år!

Filed under: Livet — Johanna @ 10:29

Ses efter helgerna, utvilade och säkert lite trindare!

 

23 december, 2011

Vad är det för film?? / Mvh blir galen

Filed under: Livet,Misc — Johanna @ 11:53

Detta har inget med skrivande att göra, men jag har tänkt och tänkt och jag blir galen. Det är en film jag är ute efter. En man i den, vet ej ålder eller skådis, sitter kanske och väntar eller ngt sånt, och i den väntan antingen lyssnar han på radio/ teve eller hittar på ett referat själv, men han gör en segergest med händerna. Det är den här gesten jag minns. Och han vet att han ser löjlig ut så han gör det tyst, liksom mimar ett ”jaaa!” samtidigt som han håller upp armarna lite. Det kan också vara så att han slängt ett papper i papperskorgen och träffar. Jag tror inte att han springer omkring i rummet utan är rätt stilla.
Och jag tror att det är en utländsk film. Mest troligt.
Tror dessutom att jag har sett den flera gånger MEN JAG KOMMER INTE PÅ VILKEN. BLIR JU GALEN. Den där scenen bara dök upp i huvudet och nu måste jag komma på varifrån den är.
Hjälp?

20 december, 2011

Länktips

Filed under: Bloggar,Skrivande — Johanna @ 11:10

Snart jul och då brukar alla bloggar gå ner och uppdatera… mer sällan. Tråkigt! Det bästa då är ju om man kan hitta nya och fylla på, so here goes.

Jag älskar ju att läsa om andra som skriver, hur de gör, när det går bra och dåligt. Måste säga att det är mycket intressant att läsa om när det går dåligt – inte för att jag kan bli skadeglad eller något då, utan för att det går dåligt för alla med jämna mellanrum men man blir ju frustrerad när man sitter där. Fram för mer dåliga skrivdagar-ärlighet!

En liten blogroll med nya och gamla tips. Det är (mest och oftast) fokus på skrivande.

Amanda Hellberg
Allison Winn-Scotch
Min och Lisas gemensamma Inte nu
Janina som gick på vår skrivarkurs och har nystartat Bläddra, bläddra
Nova Ren Suma som skrivit ”Imaginary girls”, en YA jag läst. Senaste månaderna har det varit olika intervjuserier med teman på hennes blogg. Hoppas hon ska börja skriva om sitt eget skrivande igen också.

Och sen när jag fått ihop dessa fem så var det slut… Det känns ju lite kort? Skriv gärna en kommentar om du har en skrivarblogg eller vet om någon annans, jag letar alltid nya!

19 december, 2011

Min uppväxt

Filed under: Ego,Livet — Johanna @ 08:17

Insåg att jag behövde uppdatera min FAQ-sida med den här uppgiften: Hur var din barndom/uppväxt?

Vet ni varför? För att elever som ska göra författarporträtt mejlar och frågar.

Vad tycker jag om det? Jo, att det känns sååå Selma Lagerlöf. Och att svensklärarna som ger ut dessa uppgifter inför redovisningar kanske kunde anpassa sig efter om eleverna väljer döda eller nu levande författare. Inte för att jag är 10 år och mitt i min uppväxt, men det känns ändå lite som att jag är det ibland. Vad skulle ni säga för djupsinnigt om eran uppväxt?

Låter jag bortskämt gnällig? Det är bara för att jag misstänker att dessa elever sen kommer att få som uppgift att skriva en RECENSION på någon av mina böcker. Typ jordens sämsta läsa bok och redovisa-uppgift.

Men those opinions aside, nu är FAQ-sidan uppad med en mycket kort uppväxtbeskrivning. Det mest originella jag kunde prestera var att jag hade hjärnhinneinflammation när jag var 4 år. I övrigt är allt ”precis som alla andra”.

Som avslutning – jag älskar att få läsarmejl / kommentarer, tro absolut inget annat. Det är bara den där uppväxtfrågan jag inte är helt förtjust i eftersom den är svår att svara på.

18 december, 2011

En gåva?

Filed under: Business,Livet,Musik,Pengar — Johanna @ 17:21

Sitter och ser på Musikhjälpen och skänker pengar, så himla bra! Det går i år till flickors utbildning.
Lite fler länkar där man kan skänka pengar direkt online med kontokort:

BRIS
Läkare utan gränser
Rädda barnen

Do it, do it! Jag tror att de flesta av mina bloggläsare kan pytsa iväg 100-500 spänn utan att det blir en ekonomisk katastrof för er. En god-are jul för alla!

16 december, 2011

Vad är ”vardagsbekymmer”?

Filed under: Kritik,Läsa,Livet — Johanna @ 09:50

En sak jag har funderat på, det här med ungdomsböcker kontra vuxen, och bekymmer kontra bekymmer i de olika.
Mina ungdomsböcker får ofta beskrivningar i stil med att de innehåller vardagsbekymmer, att huvudpersonerna går igenom lite lättare kriser.
I ”Saker som aldrig händer” är dessa vardagsbekymmer en kille som älskar sin tjej men sen efter ett år tillsammans blir han ensam. I samma veva får han också massa problem med sina kompisar. Han blir verkligen skitensam, kan man säga.
I ”Välkommen hem” är det en huvudperson som brottas med det att hon gjort slut med en kille och vill hitta tillbaka till en mer vänskaplig relation med honom eftersom han fortfarande är en viktig person för henne. Hon vet inte hur det ska gå till och vad hon så att säga får tillåtelse att göra under tiden. Rätt mycket en växa upp-process för båda två, att försöka bete sig moget.
I ”Tänk om det där är jag” handlar det om en tjej som har blivit helt stukad efter ett otroligt ensamt år och nu vill hitta något sätt att bryta den trenden. Hon tvivlar konstant på sig själv och ifall hon fixar de sociala koderna eller gör bort sig.

För mig är vardagsbekymmer sånt som att missa bussen, kanske ha ett litet barn som inte sover på nätterna så man är så jävla trött hela tiden men man vet att denna period går över, eller att man har en kollega på jobbet som man stör sig lite lite grann på hela tiden fast inte så mycket att man vill skälla ut hen. Saker som påverkar en, men som inte tar över ens liv helt och hållet eller förändrar en i stort.

Om man nu tänker vuxenböcker och översätter mina handlingar till såna. Separera. Gå vidare, hitta tillbaka, hitta något nytt, förändra sig själv, tvivla. Kallas separationer i vuxenböcker för vardagsbekymmer? Oftast inte. Att separera är ju likställt med att förlora en familjemedlem, att få sparken och att bli allvarligt sjuk på den där listan över saker som chockar och påverkar en allra mest. Och okej, min huvudperson är en artonårig kille så han och hans tjej har inte bott ihop, de har inte förlovat sig, men det har varit ett riktigt förhållande för dem i ett år. Det ÄR en skitstor grej att lämna det.

Jag tror den här tendensen kanske kommer av den gamla traditionen att ungdomsböcker ska vara så extremt svarta och svåra. Det räcker inte med att göra slut med sin tjej för att det ska vara allvarligt, man ska även ha en mamma som är svårt sjuk och en pappa som super. Lite överdrivet, men hänger ni med? Vi har en lång räcka av problemhistorik i svenska ungdoms, mycket socialrealism. Sånt som, tack och lov, majoriteten inte känner igen sig i för deras liv är inte fullt så misäriga. Men sen kommer jag och skriver om huvudpersoner som har vanliga, fungerande familjer, de går i skolan och fixar det bra. Sen råkar de dessutom ha lite kärleksproblem eller tackla en sorgeprocess eller något, men i kontrast till det andra så kanske inte det är så farligt? Lite vardagsproblem bara. Well…

14 december, 2011

When in Umeå…

Filed under: Business,Livet — Johanna @ 08:47

… så blir det teshopping, Umeåblandning. Gott!

Hann en snabbis till bokcafé Pilgatan också på söndagen innan jag skulle åka hem. Fikade. Som vanligt när jag fikar i Umeå / Luleå / norra Sverige är det alltid så billigt (jmf med Stockholm) att jag tror det blivit fel. Nu tog jag en liten ostfralla, en lussebulle och en te. 59 kr.
Jag spontant till expediten: Men du glömde inte ostsmörgåsen nu?
Hon: Nej då.
Och det var ju trevligt.

12 december, 2011

Viktigt eller oviktigt med budskap?

Filed under: Kreativitet,Misc — Johanna @ 19:56

Det här är en läsarfråga. Ska det vara tydligt budskap eller mer anas mellan raderna? Brukar läsaren förstå författarens budskap eller misstolkas det?

Svaret: Jag hatar budskap i böcker!!

Lite mer nyanserat: Nej, det gör jag väl inte, men jag ogillar i princip alltid böcker där det känns som att författaren kommit på budskapet först och sen försökt matcha ihop en historia med det. Blir så trååååkigt då. Och så dååååligt.

Och ärligt talat så tror jag inte att några läsare* låter budskap styra sina val, som typ ”nu skulle jag vilja höra att det är fel att knarka. Få se vad det kan finnas för böcker om det?”. Det man går igång på är historien och karaktärerna. Man ska bry sig om dem. Då kanske det kan komma in ett budskap också, men det ska inte viftas runt med flaggor och trumpeter innan man börjat bry sig om karaktärerna.

Jag kommer på budskapet i mina böcker när jag är nästan klar med dem. Eller först efteråt.
Böcker där det viktigaste är att visa att upp homosexuella föräldrar eller funktionshindrade barn eller what have you faktiskt är helt normala också utan att först ha kommit på en skitbra historia där detta kan komma med på ett skitbra sätt är tusan det tråkigaste jag vet. Det finns förlag som är helt inriktade på sån här utgivning. Jag skyr dem som pesten.

* Undantaget är lärare och skolbiblos som ska hitta böcker till speciella teman. Andra världskriget! Rasism! Mobbing! Allas lika värde!
Alla andra människor fängslas av i tur och ordning 1) framsidan, 2) baksidestexten och 3) första sidan/sidorna i boken när de väljer läsning. Och det är ju helt som det ska. Om man bara vill skriva ett budskap så föreslår jag debattartikel eller blogginlägg eller torgmöte.

10 december, 2011

Mina två senaste fredagar: skolbesök i Stockholm och Skellefteå

Filed under: Föreläsningar — Johanna @ 13:08

Förra veckan var jag på två olika högstadieskolor i Stockholm (ingår i Läsning pågår-projektet) och igår var jag på två olika utanför Skellefteå, i Jörn och Boliden närmare bestämt.
Båda dagarna har varit så himla bra! Väl förberedda, pålästa och trevliga klasser. En fröjd att få göra såna besök. Har fått intressanta frågor och massa finfin respons. Såna här dagar är som en guldkant på författaryrket.

Jag hade hört lite avskräckande info om Läsning pågår i Stockholm, att många deltagande skolor är så nonchalanta och det är typ ”vem sa du att du var?” när man kommer dit, men Bredbyskolan och Kvickentorpsskolan var verkligen tvärtom. Supert på alla sätt.

Och när vi åkte från Skellefteå till Jörn på morgonen – snö, torrt och några få minusgrader. Perfekt decemberväder, så vackert.

Författarbesöksinfo här. Högstadiet, gymnasiet, vuxna, bibliotek, företag – om skrivande, mina böcker, andras böcker, bokhora, skrivarworkshops. Jag pratar om allt!

Nästa sida »

Blogga med WordPress.com.