Johanna Lindbäck

23 mars, 2017

Med spenderbyxorna på i Mora

Filed under: Föreläsningar,Frilansliv,Kreativitet,Pengar — Johanna @ 19:04

Visst älskar man uttrycket spenderbyxorna?
Oavsett känsla för det, de byxorna är på nu! I de flesta fall när jag är på författarbesök är det bara för en dag och då hinner jag med typ en fika innan tåget går tillbaka hem. Men nu har jag varit i Mora ett par dagar och plötsligt har jag stött näringslivet här riktigt rejält:
2 fikor
2 middagar
1 sprillans ny Harry Hole-bok för kunde inte hålla mig!
1 pack sockar pga hade visst fula / olika långa med mig, och det gick ju inte
2 besök på simhallen, så jäkla skönt efter skoldagarna

Har också fått höra om en dialektal variant på namnet Erik, nämligen Jerk. De som heter Erik brukar även kallas Jerk som ett smeknamn. Iallafall av äldre släktingar här i Dalarna. Tyckte det var så himla fint? Att det är ett helt nytt namn ju. Och plötsligt fattade jag att en viktig bikaraktär jag tänkt på skitlänge fast aldrig kommit på det rätta namnet till, han ska nu heta Erik med släktingsmeknamn Jerk. Det var som att det öppnade upp massor till den här boken som jag börjat skriva på för ett rätt bra tag sen, men inte kommit så långt i. (Den är en vuxen. Min ångest.) Skitnöjd med den insikten.

Och om man nu tänker: fast du har ju använt namnet Erik förr, hur kan det vara så nytt?, så är svaret: ja, men herregud, då visste jag ju ingenting om Dalarna och hur de tänker här! Det förändrade ju ALLT.

Igår såg jag Rebecka Martinsson-serien på tv4 förresten apropå lokala grejer. Hundpolisen Krister var med, och han har en proteshand. That’s it? Så besviken faktiskt.

22 januari, 2017

En vecka till bokdeadline

Filed under: Föreläsningar,Karta för förälskade,Kreativitet,Läsa — Johanna @ 19:01

Jag har varit i Luleå några dagar på en gymnasieskola där jag hade skrivworkshops inför en novelltävling, och på ett föräldramöte på en annan skola där jag pratade om läsning. (Det blev ett lokalnyhets-teve-inslag om det.) Däremellan har jag suttit på kaféer och bibblan och hetsskrivit på boken. En vecka till deadline. Det är då man går på affären och köper en massa Cola och godis och choklad och bara KÄMPA PÅ. KOM IGEN. JOBBA. Och allt annat peppigt man nu eventuellt säger till sig själv. Bla bla bla. Nu fortsätter jag.

31 maj, 2016

Klart, klart och nästan klart

Filed under: Föreläsningar,Frilansliv,PR — Johanna @ 13:52

I fredags var det terminens sista föreläsning, en podcastdag i Falun för länsbiblioteket. Skitroligt!! Jag var där som typ glad amatör som har gjort / ska göra podd bara för att jag älskar att prata om böcker, och Gustav Edman från Fabel var med som teknikexpert, journalist och producent. Det blev en dag med både hands on-teknik + tankar om innehåll och hur man får det rappt och bra. Väldigt skön avslutning på föreläsningsturnén innan sommaren, måste jag säga. (Om fler länsbibliotek i Sverige skulle vara intresserade av den här dagen kör vi gärna igen.)

Idag, alldeles nyss, skickade jag iväg den sista artikeln för terminen. Jag har recenserat läromedel i engelska och svenska för Grundskoletidningen (Gothia förlag), och det här var del 2 om engelskan. Kommer säkert bli lite pet i den, men det största jobbet är gjort.

Nu är det ju nästan sommarlov dårå? Ska ”bara” skriva en halv bok under det. Men det är sen gammalt, sommarlov betyder skriv.

PS. Det är 16 dagar kvar på kickstartern för Bladen brinner. Vi är uppe i 126 000 kr!

18 maj, 2016

Hallå där, 96 500 kr!

Filed under: Ego,Föreläsningar,Förhoppningar,Frilansliv,Läsa — Johanna @ 13:31

IMG_1942Det är ganska svårt att lyckas fokusera på något annat medan man driver en kickstarterkampanj. En sak jag har lärt mig de senaste tre dagarna. Åh nej, vad jobbigt. Synd om mig. Cry me a river. Och så vidare. Eller inte! För nu är vi uppe i NITTIOSEX TUSEN FEMHUNDRA KRONOR.
Så. Mycket. Pengar.
Tack alla!!

Och solen skiner och jag har läst en jättebra roman, ”Eligible” av Curtis Sittenfeld, som jag skrev om på bokhora idag, och igår gjorde jag terminens sista skol-författarbesök och det var skittrevligt. Jag fick de här fina blommorna, som även matchade boken vi pratade om = ”Lite ihop”.

Ibland är det februari och allt är grått och trist och man går runt med en allmän och diffust deppig känsla av ”hur ska allt gå, varför håller jag på, ingen gillar det jag gör, jag kommer bli fattig, jag är slut som artist”. Och ibland är det maj och man fnissar sig fram på gatorna. Livet, livet.

Man kan stötta kickstartern här om man vill. Den tar slut den 16 juni.

3 maj, 2016

Förra veckan var det Västerbottens inland som gällde

Filed under: Föreläsningar,Frilansliv,Livet — Johanna @ 16:16

Jag var på en liten skolturné i slutet av förra veckan. Lycksele – Vilhelmina – Dorotea. Har aldrig varit på dessa orter förut, och jag tycker alltid det är kul att åka runt i Västerbotten och Norrbotten. (Sorry resten av landet, men så är det bara.) Den här gången fick jag träffa mellanstadiet i två dagar, och sista dagen var det högstadiet. Roligt! Noterade även att det fanns en trend på högstadiet i Dorotea = färgat hår i blått, grönt och rosa. Såpass.

En annan fiffig grej på de här orterna var att hotellen bjöd på kvällsbuffé. Ingick i rumspriset, så himla bra. Annars är man ju oftast hänvisad till en tråkig pizzeria på såna här små ställen, och nu fick jag istället tex fläskfilé och potatisgratäng.
Sen återvände jag till Stockholm på fredagskvällen, och till våren. Idag har det varit riktig sommar här, och just nu sitter jag på en uteservering på mitt förortskafé och skriver det här. !!!. Det är det här man aldrig tror kommer hända igen mitt i december. Våren, solen, sommaren. NU händer det.

15 april, 2016

Fantastiskt eller asjobbigt författarbesök

Filed under: Föreläsningar — Johanna @ 14:57

Jag måste berätta om ett skolbesök jag gjorde nyligen. Läraren sa att hon hade snackat dagen innan med de stökigare eleverna i klasserna och förberett dem på att en författare skulle komma och att det måste bli BRA. Klarade inte eleverna av att sitta still och lyssna fick de gå ut direkt. Hon sa till mig att jag inte behövde ta några beslut om när det ev blev för stökigt, det skulle hon sköta. Jag skulle bara köra på med mitt, precis som planerat.
Åååkej.
Men sen började vi, och det blev otroligt bra. Ja, ett par elever i varje klass slussades ut och in, och ja, det var fler vuxna än normalt med för att kunna göra det, och eventuellt skulle man kunna säga att det var då ett himla spring, men mest, SÅ HIMLA BRA. Jag körde nämligen på med mitt, och de flesta eleverna gillade det skitmycket, hade läst böcker, gjort frågor och det blev jättebra samtal. I bakgrunden, elever ut och in, men så tyst och smidigt att det inte störde oss andra. Inga disciplindiskussioner eller bråk inne i klassrummet.

Förra terminen var jag på en skola där min dag gick helt åt helvete. På riktigt. Då är jag ändå supervan och har jobbat som lärare i en massa år och sen gjort hundratals skolbesök, men på den skolan blev jag så förbannad till slut att jag avbröt mitt i sista passet och åkte hem. Anledningen? Att det var skitstökigt, och att ingen lärare ville kännas vid att detta skulle kunna hända (SOM OM eleverna plötsligt över en natt utvecklar en stor oro, asjobbig attityd eller koncentrationsproblem?!), så när det hände fanns ingen plan. Jag blev en arg bitch som (ensam) fick klaga och gnälla och skälla hela tiden istället för att göra det jag hade trott att jag skulle göra. Ett av mina allra sämsta skolbesök någonsin. Var så knäckt efteråt.

Ett skolbesök som blir halvdåligt blir oftast det för att jag får lägga enormt mycket energi och kraft på de högljudda, utagerande killarna*. Allt kommer att gå mycket lättare om de är med, så man jobbar som fan för att få till det. Det här går givetvis ut över de elever som är tystare, enklare och mer intresserade. De som kanske har läst en bok och undrar saker, skulle vilja fråga, men sånt funkar inte i just den gruppdynamiken. De stökiga killarna styr. De får mitt fokus och deras frågor** dominerar. De här lektionerna kan alltså bli okej, om man med okej menar ”det blev iallafall inte kaos”, men det känns ju verkligen rätt tråkigt efteråt.

På det jättelyckade skolbesöket där elever slussades in och ut hände alltså inget av skräckexemplen ovan. Jag var inte sur en enda sekund, inte i närheten av att gnälla, och påverkades inte alls av några krävande elever. Jag fick bara svara på de fina, smarta, roliga frågorna från de elever som jobbat hårt inför att en författare skulle besöka dem. Helt fantastiskt och skitroligt. Jag var i och för sig slut efter den dagen också, men på ett positivt sätt. Så himla glad för den läraren och att hon gjorde det så bra för sina klasser. Den stökiga gruppen fick inte en chans att förstöra eller styra samtalet. Lektionerna blev precis så bra som det var tänkt.

* Det är oftast killar, yes.
** Oftast lite provocerande frågor för att testa mig, eller frågor som är väldigt ytliga eftersom de sällan har förberett sig innan.

13 april, 2016

Ja, det är jag som är Johanna Lindbäck

Filed under: Föreläsningar — Johanna @ 16:17

Ibland när man kommer till skolor för författarbesök får man leta runt bland ingångar och korridorer för att hitta personalrummet. Så icke idag. Jag hade inte ens nått fram till entrén förrän en kille kom ut och mötte mig. ”Är du författaren? Är du Johanna Lindbäck?” Han följdes av ett gäng andra killar, och sen blev jag entusiastiskt presenterad för alla vi passerade i korridoren på väg till personalrummet. ”Det här är Johanna Lindbäck! Det är hon som är författaren!”
Japp, det är jag.

Sen följde fyra superintensiva lektioner med bla de killarna i årskurs 6. Skitroliga lektioner med peppade elever med allehanda frågor, men jeeesus, så intensivt. De höll på att läsa ”Jan Svensson” (då pratade vi lite om homosexualitet och icke-normativa familjer, och att vara svennig eller inte) eller ”Lite ihop” (kompisar, pojkvänner, hångel). Sen pratar vi alltid om hur gammal jag är, var jag bor, om jag är rik, om jag är gift, med mera. Det kommer upp varje besök.

Nu sitter jag på tåget hem igen och är verkligen helt slut som artist efter den här dagen, och efter Göteborg och litteraturveckan i tre dagar. Tre olika skolor. Dagens i Hammarkullen.
Jag har varit med på flera litteraturveckor och åkt hit och dit i Göteborg varje år, men det var första besöket i Hammarkullen. Gillade det himla mycket.

22 mars, 2016

Tur och retur Åtvidaberg 

Jag och Lisa (the Lisa Bjärbo alltså) fick en gemensam föreläsning i Åtvidaberg. Lovely! Vi passade på att snacka massa Bladen brinner-podd på resan. Möten, möjlig spons och innehåll. Just nu är vi inne i en mötesfas, går runt och presenterar idén hos såna som kan hjälpa till med pengar. Förhoppningsvis! Jag håller verkligen tummarna för att det ska gå vägen. 

Sen en timmes föreläsning för högstadiet, ämne skrivande och vad som är kul med det, och efter det en Napoleon-bakelse på konditori innan tåget hem. Det var det. 

7 december, 2015

Umeå för några veckor sen

Filed under: Föreläsningar,Livet,Uncategorized — Johanna @ 12:57

IMG_1901Blir alltid avundsjuk när jag hör att folk ska åka till New York eller Umeå. Det är sant! För några veckor sen var jag i Umeå en jättesnabb sväng. Jag hann inte ens simma på Iksu eller gå till Pilgatan. Men det var himla fint med snö och sol och ljus, och jag bodde på Stora hotellet (kanske mitt favorithotell i hela landet?) och allt var TOPPEN. Fick dessutom sån hemlängtan pga snön och ljuset.

16 november, 2015

Pk-inlägg kanske?

Filed under: Föreläsningar,Livet — Johanna @ 16:25

Nu kommer jag att låta som en riktig pk-människa som slänger ur mig ett par floskler, men jag tar den risken.
Idag har jag varit på en skola här i Stockholm och berättat om skrivande och mina böcker och allt sånt. Dagen efter Trollhättan-dådet var jag på en mellanstadieskola i Luleå och gjorde samma sak. Vid båda tillfällena har det i förväg känts som speciella och lite nerviga dagar – kommer vi att behålla schemat, ska det bli en extra samling med info om detta, vad ska jag som gäst säga, osv. Vid båda tillfällena kunde jag sen ha mitt schema precis som tänkt, prata om mina saker och inte beröra det hemska. Och det var skönt.
Nu kommer floskelpartiet – att få vara med barn och unga, vår framtid, det är fint!
Fast allvarligt, jag tycker att det ÄR fint vid såna här händelser i synnerhet, men i allmänhet i livet också. Och jag behöver inte ens singla ut bara barn och unga, utan det gäller med alla människor i stort oavsett ålder. Att inte vara ensam, utan att ingå i en gemenskap. Det ÄR sånt som hjälper. Det är ju vetenskapligt bevisat att man mår bättre av att engagera sig i andra, och inte bara tänka på sig själv. Man blir friskare av att släppa sitt egenfokus lite.
Även idag funkade det så. Det blev en bra dag. Förhoppningsvis inte bara för mig, utan för hela kollektivet. Vid såna här tillfällen tycker jag att man alltid kommer tillbaka till samma grundtankar, och det är att ensamhet och isolering är dåliga, men gemenskap behövs och stärker alla. Kan funka på både stort och smått, lätta och svåra områden. Idag hade vi samtal om böcker och skapande. Det var fint.

Nästa sida »

Blogga med WordPress.com.