Extrakapitelsförsök

Dagens insats: att försöka knåpa ihop ett nytt extrakapitel som ska med i pocketutgåvan av ”Välkommen hem”. Inget som ändrar på historien utan bara för att jag ville skriva lite till pga separationsångest. (I vanlig ordning.)
Var och simmade imorse och kom på en skitbra scen.
Nu är den 7 sidor lång (A4) och allt blev så dramatiskt så I don’t know… Det blev nog för mycket drama, det ska ju mest vara extramys. Ni vet, liknande extramaterial på dvds. Boken är redan färdig och det här är inget man ska ”behöva” läsa egentligen.
Får sova på saken / scenen, och se vad jag tycker imorgon.

Hello Lund!

Imorse klev jag upp 5.30 och tog flyget till Malmö. Sen ägnade jag dagen åt att försöka leta rätt på Knausgårds nya Skånelänga.

NEJ, JAG SKÄMTAR.

Men jag tänkte på det. Var bor Knausgård nu? Var? Var?

Det jag gjorde i Malmö – hoppade på flygbussen till Lund.
Klockan 13 pratade jag på Stadsbibblan där för några gymnasieklasser och en grundskoleklass, och lite andra ”vanliga vuxna” som slunkit in.
Det var skojigt och jag fick ovanligt många (och bra!) frågor. Annars när det är såna här storsamlingar brukar folk vara så blyga och tysta.
Sen hoppade jag på tåget hem. Mycket åkande på en och samma dag, men det är ju väldigt roligt att vara ute och göra författarprat.

Jag frågade på twitter efter bra Lund-caféer och fick flera tips. Precis som väntat, twitter är ju bäst!
Var först på Patisseriet när jag kom fram, fikade nötpaj med chokladkräm.
Sen gick jag till Ariram för sopplunch.
Insåg att jag har varit på båda dessa ställen när jag besökt Lund förut. Är ju inte alls där ofta (kanske 3 år sen sist?), men jag har lyckligt ovetande prickat in bra ställen alltså. Måste vara min eminenta fika-kunskap.
Ariram är sånt typiskt söder-konstnärs-alternativställe. Minns ett fik i Bergen som jag inte kommer ihåg namnet på nu, men det var exakt i samma stil. Problemet med det var att det alltid luktade så sjukt mycket lök. Man blev lite överväldigad och störd av lukten, men förutom den var det mysigt. (Låg där uppe bredvid restaurangen På höjden.)

Anyways. Tåg och tyst avdelning hem. Den tysta avdelningen funkade perfekt idag och tåget var inte försenat en enda minut.
Snipp snapp slut denna fredag.

Torsdag

1) Läste John Greens nya ”The fault in our stars” häromdagen, och kan inte sluta tänka på den. En sån bok som stannar kvar. Karaktärerna var så fruktat bra, speciellt killen.
Läs och kopiera-bra.
(Skrev om den på bokhora.)

2) Har fått två omslagsskisser till 6:an idag. De var fina, men lite fel miljöer. Inte norrländska. Ingen klockren vinnare än alltså.

3) Håller som bäst på att frenetiskt försöka komma på hur jag kan sno en scen rakt av från ”Jellicoe Road” och få in i 6:an. Som en homage! Nothing else. En blinkning som ett fåtal kommer att fatta, kanske. Om jag nu lyckas komma på hur jag kan göra det.

4) Jobbade på skolan igårkväll för vi hade öppet hus. Sen efteråt gick jag och en kollega på lokal och åt fin-sushi och drack vin. On a schoolnight! Men det var det värt. Vi hade mycket att diskutera. Idag dock: mycket, mycket trött.

What’s a ”weekend”?

Detta uttalande från den äldre fru Grantham (Maggie Smith) i Downton Abby.
Jag vet vad en helg är. Fast denna var inte ledig utan helskrivig. Var så ledig i fredags. Såg Gunnars film* på fm och lunchade med salongen på Filmhuset och höll på. Lyxig dag. Och filmen var bra! 30 min lång, och ändå hela boken. Att man hinner få in så mycket på 30 min.

Lördag och söndag var det skrivande som gällde. Typ så här: skriva ett par scener ena dagen. Komma framåt. Nästa dag: gå tillbaka och skriva om dem, framförallt fylla ut. Jobbar i princip alltid så. Grunden är att jag skriver allt 2 ggr. Och SEN redigerar jag ju det flera gånger och håller på.

Detta foto kan vara lite som när Sofi Fahrman i något magasin skulle visa upp sitt hem i NY. Lät ju lockande. Sen var det bara små detaljbilder. Fina kuddar, ett soffbord, etc. Kan ni säga att ni får en känsla av hur hela mitt hem är baserat på dessa pics? Knappast va.
Folk tyckte de blev lurade. Jag förstår dem.
Och för mig var det spiken i kistan cirka nummer 47 angående Sofi Fahrman. Har så många invändningar mot den människan.

Eftermiddagsfikat idag. Gott.

* den är på Gunnars bok alltså, han har inte jobbat med filmen alls

Filmtajm imorgon!

Det blir spännande imorgon för salongen ska träffas när novellfilmen på Gunnars bok ”Jag behöver dig mer än…” visas. Jag visste inte ens att det gjorts en film på den (ska jag föreställa bokbloggare? Och salongsmedlem? VA?), men det hade man kunnat snappa upp för ett år sen om man haft ögon och öron med sig. Iallafall, imorgon är det filmtajm.

En av de obligatoriska frågorna när jag gör skolbesök är ”ska du göra film av dina böcker?”. Det nedslående svaret är alltid ”I wish!”. Vi får se efter imorgon vad jag svarar.

Läs mer om filmen här och här. Den visas under Göteborgs filmfestival.

Tröttheten, tröttheten

Har en diffus längtan efter att blogga om något, men vet inte vad. Är dessutom aptrött, blev det idag på eftermiddagen. Stor lust att gå och lägga mig. På jobbet! I didn’t. Of course not. Men galet trött. Och nu ligger jag på soffan och gäspar och läser twitter på min telefon. Jättejättebra bloggmaterial, eller hur?

Jag tänker som Johan Rheborg

Såg ”Stjärnorna på slottet” igår, och det var Johan Rheborgs avsnitt. Det är han och Johan Rabaeus jag sett fram emot den här säsongen.
Rheborg sa att han dubbeljobbade i flera år (framgick inte om han gör det längre, men jag tror inte det?). Han hade ett heltidsjobb på reklambyrå på dagarna och sen körde han föreställningar (Killinggänget, privatteater) på kvällarna. I flera år. För om det skulle ta slut med teatern och skapandet, underförstått: det kan det, då hade han ju sitt jobb. Något stabilt.
Exakt! Kände igen mig helt och hållet.
För man måste ju bo någonstans. Äta mat. Ta en lunch på stan ibland. Köpa sitt träningskort. Köpa nya jeans. Etc etc.
Men jag har tänkt ut en plan. 5-års. Tror mycket på planer. Jag vill verkligen skriva, men helst inte leva på existensminimum. Och då måste man ju planera lite. It’s in the works. Babysteps ditåt.

6:an är en ANNAN bok

Det här funderade jag på imorse när jag var och simmade. Min 6:a som jag håller på att skriva nu, det är absolut inte en ”Välkommen hem 2”. Det är en ANNAN bok. En kille är huvudperson, han går på högstadiet, det är inget jättefokus på kärlek och hans relationer utan på lite annat blandat. Så alla som gillade VH och hoppas på något liknande, sorry. Det blir inte riktigt den stilen i 6:an.

De två böcker som jag fått mest och bäst respons på från läsarna är ”Tänk om det där är jag” och ”Välkommen hem”. (Ja, och så ”Min typ brorsa” som är min skolbok.) Båda handlar om tjejer, och i båda är det kärlekshistorier. I synnerhet nu efter VH, borde jag inte bara liksom trumma på i det spåret? Det gick ju skitbra, nu kör vi.
Njaa. För sen är det det här att boken ska skrivas, och det tar ett år, och jag ska skriva den, och då måste jag verkligen gilla för annars orkar jag aldrig. Av den anledningen: variation. Och det är nog av just den anledningen det har blivit varannan kille / varannan tjej.

Killarna är alltid mer nervösa för mig. Mycket mer osäkra kort. Jag var givetvis nervös när VH kom ut i somras, men inte supersupernervös. Jag visste att folk skulle gilla den. (Läs mig rätt här, det ska inte låta helt cocky, men jag visste att den passade min läsargrupp.) Däremot när ”Saker som aldrig händer” kom ut förrförra året? Nervöööös. För att det inte är en kärlekshistoria på det klassiska sättet, och för att den är så annorlunda från ”Tänk om det där är jag” som kom året innan. Pratade om det med en författarkollega då. Mina fjortonåriga tjejläsare kanske inte kommer att gilla och ojoj. Hon sa ”men då kommer andra läsare att hitta den”. Och yes, det är ju så det är. En annan bok för andra läsare. Allra mest för mig. Jag behöver alltid skriva just den boken jag håller på med. Just nu behövde jag inte alls skriva om en tjej och två killar igen.

Och som en koppling till detta, har precis läst Sarah Dessens ”What happened to goodbye”. Det är så en annan bok för henne. Tycker modigt.

Vad funkar och inte när man skriver?

Gillade det här inlägget av Nova Ren Suma om hjälpande kontra stjälpande saker/distraktioner när man skriver.
Jag har, efter flera års empiriska studier, lärt mig att det bästa skrivandet för mig sker:

Tidig, tidig morgon isolerad i hemmet och utan internet. All is quiet. Helst upp ur sängen och direkt till datorn, äter frukost där. Åh, älskar såna dagar. Det är min absoluta kvalitetstid när det bästa mest toppklassiga arbetet görs. Kommer ofta på så mycket medan jag sover och då kan man spinna på det.
På eftermiddagen är jag mycket mer ofokuserad. Har ofta igång internet då, mot klart bättre vetande… suck.

Twitter. Det är mitt fikarum när jag sitter hemma och skriver, och mitt researchtillhåll. However, det är så lätt att tiden rinner iväg. Skriver bäst med twitter avstängt så jag inte ser att det är 18 nya uppdateringar och måste läsa dem. För det måste jag ju. Men även här, sitter med det igång för ofta.

Caféskrivande. Om jag som nu haft ledigt och suttit och skrivit flera dagar hemma så kan jag gärna köra någon förmiddag/eftermiddag på café. Det går jättebra. Men om det är under terminen så vill jag sitta hemma för att få ut maximalt, och ha lugn och ro och tystnad.
Har inte testat det som NRS skrev om arbetsdejter på café, men det låter kul. Först fika lite och sen sitta tysta bredvid varandra och skriva. Skulle absolut vilja testa, men då igen detta problem: min brist på tid. Måste prioritera. Jag är inte så social på mina skrivardagar, jag är snål och girig om min tid.

I korthet så kan man säga att det bästa för mig vore att göra en Jonathan Franzen – ha en lägenhet med typ ett enda rum. Där finns ingen radio/teve (inte för att jag utnyttjar det, men) och inget nät. Bara ett skrivbord och en dator. Han sitter avskärmad och skriver. Jag tror han tittar in i en vägg också. Det gör jag redan. Saknar däremot arbetslägenheten/kontoret. Vi får se när det händer. Yeah…

Lektörsläsning?

Det här var en tjänst som jag och Lisa erbjöd de som gick vår skrivarkurs i december – att skicka in sitt manus och få kritik på det. Det var några av deltagarna som nappade, och nu har deras texter blivit lästa och bedömda efter ungefär dessa punkter: om historien och karaktärerna känns levande och trovärdiga och fångande, är stilen och perspektivet bra, vill man läsa vidare, blir man nyfiken på konflikterna, håller de, vad kan göras för att manuset ska bli ännu bättre, osv.

Vi gick ut med det i liten skala först för vi visste ju inte hur många av deltagarna som skulle vilja ha det, och det var en busy månad och jul och allting, men jag gillar att göra lektörsläsning, så nu är det fritt fram för andra.
Om du är intresserad, mejla mig på enlitenchock snabel-a gmail punkt com för mer info och prisuppgifter.