Ditt och datt

Vår kickstartkampanj för Bladen brinner gick så o-tro-ligt bra. När månaden var slut landade vi på 148 000 kr. Första målet (60000) nådde vi efter tretton timmar eller vad det var, och sen tickade det bara på. 148 000 tack till alla som skänkt pengar!
Lika många tack till alla som peppat, hört av sig, spritt info!
Den där månaden var faktiskt helt otrolig på det viset också med allt stöd. Under maj/juni är det till exempel högsäsong för bokbranschen med förlagsfester, mingel, prisutdelningar och sånt. Det här året behövde jag på riktigt inte inleda ett enda samtal själv när jag var på såna grejer. Jag hade typ kunnat ställa mig i ett hörn och sen bara ta emot alla (kända och okända) som ville prata om Bladen brinner. H-e-l-t otroligt. Har aldrig varit med om något liknande. Samma med sociala medier, där har det också strömmat in positiv respons.

Idag är det dagen före midsommar. Jag är på kontoret, ska plocka ihop det lite. Jag har inte skrivit klart boken, men ska göra det hemma nu under sommaren.

Boken, ja. Umeå-helgen var en bra kickoff för att komma in i den igen, och slutet är inom sikte. Ska nu bara få in en skitmysig scen med Adeles ”Hello”, en massa swoon överallt, och ett sjujäkla sista kapitel, så … Hello from the other side. Är så fixerad vid den låten, och speciellt om James Corden sjunger understämman. Varje gång jag lyssnar på Adeles riktiga version måste jag sen köra ett varv med carpoool karaoke-versionen också. (Är ju för övrigt även helt besatt av James Corden. Fortfarande.)

Har sett lite EM-fotboll men inte alls blivit lika hookad som när det var VM. Då kollade jag matcher varje kväll, nu är jag lite mer ”ameeeh…”. Igår åkte Sverige ut. Vi får heja på Island nu.

Okej, nu ska jag kolla carpoolen.

För alla oss som inte kan släppa Prince…

Igår hittade jag en grupp på fb som heter The Prince museum. Det kommer upp nya grejer varje natt. Bilder, videos, berättelser. Speciellt alla videos får typ 600 kommentarer som varenda en är i stil med ”åh, jag älskar det här, tack så mycket, vilket geni han var, gud vad världen saknar honom!”. Och allt det tycker ju jag med.
Den gruppen blir mitt lilla tips om man vill fortsätta knarka everything Prince.
Och så kan man kolla sånt här på youtube.

Som jag älskar den här mannens struttande

Som jag älskade Prince när jag gick i högstadiet och gymnasiet. En tid som råkade sammanfalla med hans stora, kommersiella genombrott med ”Purple Rain” och skivorna efter. Jag har både lps och cds med honom, spelade in grejer som sändes på svt och såg dem och om igen (på video!). Till exempel det halvtimmeslånga montaget som svt la upp igår, efter tio sekunder fattade jag ju att det var DET programmet. Jag kan vartenda klipp i det.

Om man gillar att dansa är Prince en fantastisk artist. Och som jag älskade (älskar) att dansa. Han har ett sånt speciellt struttande, ni vet? Nu efter hans död såg jag den här gif:en på twitter med just detta struttande, och det var som att öppna en flodlucka (redigerat: eller dammlucka) till MINNEN. Den speciella gångstilen, dansen i Kiss-videon, hans klädstil, och hans ögonkast och himlingar till höger och vänster när han uppträder. Och låtarna såklart. Åh, älskade, älskade Prince.

Det översta klippet innehåller inget struttande, men väl desto fler fantastiska ögonkast, akustiska versioner av några av de bästa låtarna och en otrolig publikkontakt. Jättefina åtta minuter. Och om man är ett Prince-fan kanske sista låten får en att gråta lite.

Jag har bara velat se på klipp och läsa artiklar om honom hela helgen.

Mer om Bladen brinner-podden

Det här projektet går framåt sakta men säkert. Jag och Lisa har en massa möten nu och försöker hitta samarbeten och sponsorer. Igår tog vi ett första steg med en facebooksida. Vi lägger upp alla nyheter där, så gå gärna in och gilla. Tack!

Jag bryter gränser som hängivet äldre fan?

Från Adele till Annika Norlin som jag har snöat in på rejält i veckan. Läst bok, lyssnat på låtar, lyssnat på poddar. Tycker hon är så otroligt bra i allt! Välformulerad, smart, insiktsfull, snäll, skön, osv. Jag får lust att åka till Umeå på direkten och stalka människan. 

Pratar om henne med Lisa, också ett Norlin-fan, och pratar om att vi är för gamla för att vara så dyrkande och stalkande. Men fuck it, Annika Norlin säger att hon vill skriva och sjunga för att kvinnor slutar när de är 35. Hon vill hålla på tills hon blir gammal. Det är ovanligt så därför SKA hon. I den andan kan man väl få hitta nya idoler när man är gammal också? Stora idoler. Och bete sig som ett fan. ELLER HUR. Så nu gör jag det. Det är ju inte ens mitt fel, det är A Norlins! 

(Jag ska givetvis inte stalka henne på riktigt, men ni fattar?)

Och apropå ”Så mycket bättre”…

… här är en helt underbar kärleksroman på 3 minuter. Calleth you, cometh I.

Den ska jag verkligen skriva sen någon gång.

Orups version av ”Främling”

Om det här är den bästa versionen av ”Främling” vi har hört på år och dar? Och kommer att kanske höra någonsin?
Svar: JA.
Jag ÄLSKAR Orup.

Themesong?

Det är inte alls så mycket för texten (vad sjunger han egentligen?) utan mest för musiken och den allmänna känslan. Och sen är den här låten egentligen väldigt fel i tid också, den är för aktuell. Men iallafall, ”Stay with me” är trots det ändå så rätt som themesong för vuxenboken jag tänker på.
Den på en radio i en snygg bil där det råder tryckt och ledsen stämning mellan två människor en mörk vinterkväll.
Perfect.

I en bil kan förresten vara en favoritmiljö för mig. En bil och en bra väg. Sen sommarnatt (midnattsljus) eller mörk vinterkväll (svart).
Tryckt stämning, också alltid lockande. Och den blir så mycket mer tryckt i en bil.
Perfect.

Fast idag ska jag ha textsamtal med Erik och redaktör om ”Kanske ihop” så vuxenboken får vänta lite till. Är bara så jäkla sugen på att börja.
(Daniel gäller fortfarande. Yes?)

2 typer

1: Tjejen med det ofärdiga håret
Tjejer som i flera ÅR går omkring med provisorium i sina hår av typen hårnålar, hårspännen eller tofsar. Allt för att det ser ut som att de håller på att spara ut hela håret eller sin lugg. Men grejen är att det ju tar typ 1 år att spara ut hår eller lugg, och de här tjejerna lever med sin provisoriska frisyr i åratal. Kanske hela livet. Jag undrar så hur de ser ut när de är nyklippta? De har håret utsläppt på frisörens sätt i ett par dagar och sen är det på’t med hårspännena igen?
(För mig är alltså en funktionsduglig frisyr en som inte behöver hjälpmedel. Man kan leka med hjälpmedel men de är inte ett tvång för att klara dagen.)

2: Killen i finbyxor, pikétröja och en komplicerad ryggsäck
Han jobbar med DATA i någon form. Klädstilen är alltid svarta finbyxor (dvs typ kostymbyxor) och en mindre formell överdel som en pikétröja. Okej snygga skor till detta, ej sneakers. I såna fall svarta sneakers som inte ser så supersportiga ut.
Detta ackompanjeras av en komplicerad ryggsäck med en massa fack och dragkedjor. I synnerhet amerikaner har en förkärlek för såna här ryggsäckar. Olika fack i olika storlekar där man kan ha sin laptop, sladdar, usb-minnen, kablar och gud vet vad. Allt som alla möjliga datakriser kan tänkas behöva.
Sen finns det ju såklart en massa datakillar som har chinos och t-shirt, men visst har ni sett kostymbyxevarianten också?

Plötsligt händer det

Jag hör en ny bra låt någonstans.
Alltså på ett Friskis-pass.
Försöker minnas refrängen så jag kan hitta den sen. Lyckas sällan med det. Aldrig.
Sen hör jag den igen via en tjejs totalläckande iPhone-lurar på tbanan. Äntligen en person som läcker BRA musik! Det händer ju aldrig.
Går in på Spotify på kvällen och HITTAR låten efter bara 2-3 sökningar.
”Rather be” med Jess Glynne och Clean Bandit.

VARSÅGOD! Sittdansen börjar N-U!