Detta inlägg är för er som läst klart ”Som om jag frågat”.
Ingen jättespoiler, men ändå.
Läst klart!
Det som John och Saga pratar om i sista kapitlet – prästen från teveserien ”Sjunde himlen” och hans ovanligt vita läppar.
1) Har ni sett den serien och den prästen?
2) Har ni också tänkt på läpparna eller är det bara jag? (Dom ser ju skumma ut!)
Är hemma nu när jag skriver det här. Gud, så skönt. Vad underbart det ska bli att sova i sin egen säng inatt. Och att kunna släppa det här tvångsbeteendet att gå på toaletten så fort man ser en som har mindre kö än 10 meter, för vem vet nästa gång man kommer att ha tillfälle? Och att andas lite frisk luft imorgon. Och röra på sig, utomhus. Och… och. Skönt att vara hemma helt enkelt.
Idag var min lediga seminariedag. Lyssnade på 3 st och de var av vääääldigt varierande kvalitet. Synd. Man vill att alla ska vara bra. Tex hoppas man ju på samtalsledare som förberett sig och har en tanke om vad som ska diskuteras. Som ett minimikrav bara.
Gick en sväng på mässgolvet också. Cirka 5 min. Det var så extremt mycket folk. Det gick inte. Flydde upp till andra våningen igen. Var mycket trött.
På lunchen hamnade en man som förut mekade med bilar på teve mittemot mig och en annan författare från mitt förlag. Det är så trångt i matsalen, man bara sätter sig vart som helst där det är ledigt. Han och hans fru var snällt nyfikna och började fråga vilka vi var, vad vi skrev, vad våra böcker hette, varför vi skrev för barn. Jag och den andra författaren bara tittade på varandra typ ”snälla du, kan du svara?”. Alltså, ORKADE EJ, inte dag 3 på mässan. Det blev väldigt korta svar. Och när folk frågar om titlar… Ibland känner jag bara för att säga ”men det spelar ingen roll för du kommer ändå inte att ha hört talas om dem för du läser inte ungdomslitt, så why bother?”. Men det gör jag ju inte, utan radar snällt upp. De hade aldrig hört talas om någon av dem. Precis som förväntat.
Shit, vad fruktansvärt trött jag låter nu. Jag ÄR det. Hade vi suttit med dem på dag 1 hade jag säkert varit mycket mer tillmötesgående…
Måste samtidigt säga att mässan är helt fantastisk för där man kan verkligen möta människor som är det motsatta – dvs, de kommer fram och berättar att de HAR läst ens böcker och gillar dem tokmycket. Det händer ju inte i vanliga fall direkt. Och sen har man ett seminarium tillsammans med en annan författare och fyller en sal för 350 pers bara sådär.
Way. To. Go.
Det ska jag gotta mig åt ett tag nu. 350 pers.
Och att jag har fått jättefin respons på de seminarier jag ledde från de medverkande, förlagen och publiken som hunnit skriva om dem. Väldigt roligt.
Ja, överlag, bra mässa i år igen. Egot boostades rejält, uppdragen gick bra, jag hade roligt. Check check check!
Och sen hade jag bokat tyst vagn på tåget hem i em. Helt underbart.
Godnatt!
Var moderator på 2 storseminarier idag. Det första hette ”Lust och läsning” och handlade om att väcka läslust i skolan. Klockrent med tanke på Litteraturutredningen som kom igår, och där siffror visar att läsförmågan hos barn i Sverige har sjunkit drastiskt. Pratade med två författare, Martin Widmark och Carin Wirsén, och en litteraturpedagog Karna Nyström. Jag tycker det blev konkret och bra – hur göra, hur inte göra. Svårt att inte brinna för ämnet ju! Hade kunnat prata om tips och metoder i en timme till.
Det andra seminariet var ”Trovärdiga fantasier”, om gränsen verklighet / fantasy. En nordisk uppställning med Lene Kaaberböl, Maria Turtchaninoff och Mats å Sara (Cirkeln). Även det ett bra samtal. Och danskan funkade – blev nervös när jag fick det här uppdraget för jag tycker danska är supersvårt att förstå. Men Lene K pratade extra långsamt för oss svenskar, och då gick det. (Har också övat genom att titta på ”Borgen” hela våren.)
Med tanke på att jag inte är en hängiven fantasyfantast sen barnsben så var det ett mycket intressant ämne. Hur tänker såna författare kontra mig som realistisk författare? Jag skulle ju aldrig komma på att djur kan prata och har magiska krafter, så…
Jag gillar verkligen att vara moderator. Det är kul att förbereda sig, och det är kul att genomföra sen. Jag gillar samtal som det är fart i, tycker det är lätt att 45 min-seminarierna blir småsega. Det vill man inte! Och så himla skönt när ens uppdrag blir ungefär som man hoppats. Bra samtal, bra fart och nöjda medverkande.
Nu är det färdigjobbat för den här gången, så imorgon ska jag själv bara lyssna på folk. Har gått på ett enda litet sem idag, ett 20 mins med Mikael Niemi. Det var i vanlig ordning fantastiskt. Imorgon blir det betydligt fler.
Efter det sista sem jag ledde så träffade jag två lärarkollegor som var här på mässan. Perfekt med det brytet, få sitta och fika och prata om allt möjligt i en timme. Very, very nice.
1) Lisa (Bjärbo alltså) och jag hade ett miniseminarium (dom är 20 min) igår och folk VÄLLDE in. Det var mycket roligt. 300 el 350 pers, kommer inte ihåg hur många som ryms i den G-salen, men den var i princip full. Yowsa! Väldigt roligt.
2) Började förresten dagen med att gå på seminarium där Litteraturutredningen presenterades. Det finns saker att jobba med, om man säger så. Mycket att ta tag i vad gäller läsfärdigheter för dagens unga.
3) Ledde som sista punkt kl 17 ett 45 mins-seminarium med 2 norska författare, Nina Gröntvedt och Harald Rosenlöw Eeg. Tyvärr var det extrainsatt och därmed inte med i den tryckta seminariekatalogen, och det är en svår tid kl 17… så det kom inte så mycket folk alls. Men det var två väldigt trevliga författare och jag kan verkligen rekommendera deras böcker! (Och för mig var det såklart extra kul att de var norska!)
4) Efter det gick vi på lite montermingel och sen var det förlagsmiddag. Roligt det med, men vid 23 blev jag akut jättejättetrött så vid midnatt var det godnatt.
Idag ska jag inte medverka som författare själv utan vara moderator på två 45 mins-seminarier. Lust och läsning kl 12, och Trovärdiga fantasier kl 14. Ska preppa dem nu.
Så här blir schemat alltså.
Torsdag
12 – 12.20 Hur roligt får det bli?
Måste alla ungdomsromaner vara nyttiga, förebildande och handla om svåra problem för att räknas? Varför saknas det en seriös diskussion om underhållningslitteratur för ungdomar? Ett samtal om humor, underhållning och så kallade vardagsproblem i ungdomsböcker med Johanna Lindbäck och Lisa Bjärbo.
Moderator: Cecilia Nilson, förläggare.
Seminariekort.
13.20 – 13.30 Rabéns monterscen. Intervju med mig.
Ej seminariekort.
17 – 17.45 Barn är också människor
Nyinsatt seminarium, blev tillfrågad i förrgår om jag ville moderera!
Harald Rosenløw Eegs omsorgsfulla ungdomsskildringar har två gånger om gett författaren Norges finaste litteraturpris, Bragepriset. I hans aktuella bok “Ska bara dö först” blir fem klasskamrater inspärrade i en tunnelbanevagn efter en explosion. Nina E Grøntvedts “Hej, det är jag!” – en fingertoppskänslig skildring av en självständig tjej på gränsen mellan barn och ungdom, nominerades till Bragepriset 2010. Här berättar 12-åriga Oda i en superhemlig dagbok (som är till 110 % sann) om sitt liv där känslor och spänning avlöser varandra. Under ledning av journalisten och författaren Johanna Lindbäck talar författarna om sina böcker och om att aldrig reducera karaktärer till schabloner.
Seminariekort.
Fredag (min moderatorsdag)
12 – 12.45 Lust och läsning
Skönlitteraturens plats i skolan är viktig ur ett kunskapsperspektiv, men hur får man den skönlitterära läsningen att bli lustfylld? Panelen diskuterar hur man kan uppmuntra och främja barns och ungas läsning, hur man kan jobba med skönlitteratur i skolan – och hur skolan kan hjälpa barnen att finna läslusten.
Medverkande: författarna Martin Widmark, Carin Wirsén samt litteraturpedagogen Karna Nyström.
Moderator: Johanna Lindbäck, journalist.
Seminariekort.
14 – 14.45 Trovärdiga fantasier
Hur viktigt är trovärdighet för en fantasyförfattare? Danska Lene Kaaberbøl, finländska Maria Turtschaninoff och svenska författarparet Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg går alla
bortom naturens lagar i sina böcker, men låter ofta sina karaktärer stå fast förankrade i den verkliga världen. Kaaberbøls Vildhäxa-serie andas natur, magi, trolldom och mystik men skildrar också tolvåriga Claras liv med skola och kompisar i den vanliga världen. I Turtschaninoffs Anaché förlorar en ung nomadflicka dem hon älskar och tvingas bli en annan för att överleva. I Eld, andra delen i Bergmark Elfgren och Strandbergs trilogi som började med Cirkeln, fortsätter kampen i Engelsfors och tonårshäxorna påminns återigen om att magi inte kan lindra olycklig kärlek.
Moderator: Johanna Lindbäck, journalist.
Seminariekort.
När man letar böcker i bibliotekens katalog får man ju flera ämnesord längst ner på bokbeskrivningen. Som en miniminisammanfattning, icke-kronologisk, bara staplade teman.
Så här för ”Som om jag frågat” tex:
pojkar, föräldrar, far och son, växelvis boende, grannar, fotboll, vänskap, ungdomsböcker
Och för ”Tänk om det där är jag” är det:
Sverige, Västerbotten, Umeå, flytta, skolan, gymnasieskolan, identitet, självförtoende, chatt, vara annorlunda, olycklig kärlek, kärlek, ungdomsböcker
Chatt??
Och varför är inte Sverige, Norrbotten, Luleå med på ”Som om jag frågat” i såna fall? Och tänk att kärlek inte är med på den. Det är ju olika kärlekar som ligger till grund för allt och har fuckat upp hela livet för John.
Men jaja. Det är väl en definitionsfråga.
Kom precis hem från ett författarsamtal mellan tre skrivande psykologer på bibliotek Plattan. Skönlitterärt skrivande. Intressant att höra på, som alltid. Jag skulle kunna lyssna på författare som talar om hur och vad och varför minst en gång i veckan utan att lessna.
Här var det också en vinkel med att de var psykologer – hur påverkades deras yrke av skrivandet. Klienter som läser, som kanske får uppfattningar om dem, eller att författarna själva hindrades i vad de skrev om för att de jobbade som psykologer och skulle möta patienter, eller om klienter kunde känna att det handlade om dem fast det inte gjorde det. Med mera.
Det finns ju inget rakt och enkelt svar på alla de frågorna, men det var roligt att höra resonemangen.
Lite lite igenkänning själv eftersom jag vet att en del av mina elever (eller elevers föräldrar) läser mina böcker, och då kanske skapar sig en bild av mig, kanske tror att det är sant, att det är jag – typ. Som det ju inte är, men ändå är. Jag skriver inte om mitt eget liv, men ändå gör jag det. Fast inte på DET sättet. Mina föräldrar är tex inte skilda. Det har inte hänt mig. Jag är inte John i ”Som om jag frågat”. Men ändå är det massa saker hos John och alla andra i den boken som definitivt är jag. Fast de sakerna går inte att peka ut självbiografiskt och koppla till händelser när jag var 14 eller 27 eller 32 år, utan de bara är jag mer i största allmänhet. Poängen är inte att det ska vara jag eller att man ska känna igen mig, utan att jag sipprar in här och var i berättelsen oavsett jag vill eller inte.
Och jag tänkte på det när jag hörde psykologerna tala om frihet att skriva skönlitt i förhållande till sitt yrke, att jag faktiskt känner mig fri. Vad jag upplever blir jag inte hämmad av att veta att de jag träffar dagligen på skolan kan läsa böckerna, och läsa om pinsamma känslor, avundsjuka, svek och skam och allt sånt där som man egentligen helst inte pratar om. Jag tänker helt enkelt så otroligt lite på mitt yrke och de jag konkret möter där när jag skriver.
Det var en issue med min första bok, ”En liten chock”, där tex Gustav i den ligger på sin säng och runkar. Dels strök jag ett par av de scenerna, och sen var jag nervös när den kom ut. Men sen när jag inte fick några speciella reaktioner från mina elever om den så tror jag bara att jag släppte det. Efter den har jag aldrig tänkt speciellt på det sådär pga skolan. ”Shit, det är med sex här!” eller ”oj, det där blir det jobbigt om dom tror att det är jag”. Det är så fast på något vis för mig att det INTE är jag. Allt går bara ut på att kunna kliva in i den fiktiva figuren och BLI den, för då blir det på riktigt och då känns det. Men jag börjar aldrig med mig själv. Jag börjar alltid med fantasin. Det är så himla skönt.
Nu ska jag berätta en sann historia från förra bokmässan.
Jag hade stött på en kompis i trängseln på mässgolvet. Vi stod lutade mot ett räcke och pratade. Några ungdomar kommer fram och frågar om dom får fota.
Jag: Ja, självklart, vi kan flytta på oss.
För jag trodde att dom ville fota miljön och trängseln. Det är ju ett av dom vanligaste fotona på bokmässan.
Ungdomarna: Eeeh…
Min kompis: Eeeh….
Jag: Oj! Jaha. Jamenvisst!
Dom ville ta ett kort på MIG. Tillsammans MED mig. Herregud, det fattade ju inte jag! Jag har blivit fotad förut, men då är det alltid i samband med något framträdande. Det där var första gången som jag haffades på golvet. Lite ovan. Man är inte så igenkänd som b&u-författare. Inga bilder av oss i böckerna, och inte lika mycket press och intervjuer som vuxenförfattare. De gånger jag blir spontant igenkänd är det 95% som känner igen mig som bokhora, och inte som författare.
Men det är väldigt roligt när läsare kommer fram, så sensmoralen är: gör gärna det! Om ni vill ta foton behöver jag fem sekunders betänketid först, men sen går det bara bra.
Kl 19 i Bokia-butiken i Västervik onsdag den 19 sep blir det bokprat, signering och mingel med bla yours truly. Kom gärna och säg hej!
Har fått ett gäng fina omdömen under den första officiella recensionsveckan. Mycket mycket nöjd!
Bokfreak
Flaskposten
Bibliotekskatten
Sincerely Johanna
Enligt O
Biblioteksbubbel
Mittimellan
Boktjuven
Stardustan
Bibli
Fullbokhylla
Tidningsrecensioner:
Sundsvalls tidning (samma recension som i Norrbottens-Kuriren)
Kristianstadsbladet
Johanna Lindbäck 