Johanna Lindbäck

30 augusti, 2013

Lite smakprov ur ”Lite ihop”

Filed under: Lite ihop — Johanna @ 07:44

lilla pirat lite ihopJag postade första sidan tidigare i våras.

I det här avsnittet som också är från början, så väntar Majken på att ha sin första fiollektion efter sommarlovet. Det är på hennes skola.
____________________________________________

Dörren längst ner i korridoren öppnades. Det var en kille som kom. Han bar på ett gitarrfodral och gick ganska långsamt, kollade på numret på varenda dörr.
”Det är här”, skulle jag ha kunnat säga och nicka mot dörren där det lät gitarr. Det var ju inte svårt att klura ut vart han skulle.
Men jag tvekade i en sekund, och sen sa jag inget utan drog bara in fiolllådan lite närmare mot mig på bänken. Ifall han ville sitta. Eller som ett tecken. Här.
När han kom närmare hörde han musiken för han slutade titta på numren och gick bara på. Kollade på dörren där det lät. Japp, där. Stannade snett framför mig.
Det fanns en bänk till, men den var femton meter bort. Han såg mot den och sen sneglade han kort på mig. Jag satt på ena kanten så det fanns gott om plats. Men han satte ner gitarren på golvet och bestämde sig väl för att stå ändå. Pustade till så att luggen blåste upp. Han hade blont hår. Lite oklippt med ganska lång lugg. Blå ögon. Hade på sig en vit Rolling Stones-tisha (med den där röda munnen) som var lite för stor och ganska sliten. Den såg ut att vara ärvd av en förälder eller något.
Han tittade inte mer på mig utan lutade sig lite mot väggen istället.
Jag kände igen honom med en gång. Han var den nya i 6b.
___________________________________________
Och sen klipper jag till när fiollektionen är färdig. Izzy är fiolläraren.
_________________________________________

När Izzy och jag gått igenom hela sommarlovet och allting som hänt var det tio minuter kvar av lektionen. Då tokspelade vi lite. Hon sa att det märktes att jag haft sommarlov, fast hon log. Det var lugnt. Jag fick en läxa och lovade att tokträna på den, ta mig samman, bli seriös och börja tänka som ett ryskt underbarn igen.
När jag klev ut från salen krockade jag nästan med gitarrkillen. Han måste ha blivit klar med sin lektion två sekunder före mig.
”Ses nästa vecka, snygging! Hej då!” sa Izzy och killen vände sig om i farten åt vårt håll och svarade ”hej då!”. Lite förvånat, men ändå glatt. Fast i samma stund som orden lämnade hans mun fattade han att hon inte pratat med honom utan med mig.
Han blev ganska generad då. Började rodna och allt.
”Jamen, hej då du med såklart!” sa hon till honom, men då mm-ade han bara och skyndade på stegen.
Ett av Izzys ögonbryn höjdes roat och ett fniss bubblade upp i magen på mig när vi såg på varandra.
”Hej då, Majken!” viskade hon skrattigt så att ingen annan skulle höra det. ”Vi ses snart.”
_____________________________________________

”Lite ihop”

27 augusti, 2013

Minns ni den snälla skolbibliotekarien?

Filed under: Lite ihop — Johanna @ 08:00

Jag bad ju skolbibliotekarien på Sjöfruskolan i Umeå om hjälp när jag skrev ”Lite ihop”, och han gick runt och fotade miljöer och svarade glatt och utförligt på alla mina frågor. Otroligt vänligt!
Nu har jag skickat böcker som tack, och sen så kan man även kika på sidan 121 i boken. Där står det:

”Han tittade sig runt i bibblan efter andra lämpliga kandidater, men det fanns inga andra där just nu. Bara några från lågstadiet borta i ett hörn. De höll på att jiddra om fotboll med bibliotekarien.”

Det där med fotboll? Based on a true story! Hade aldrig kommit på det själv.
(Obs, ”jiddra” som ordval eftersom Majken inte är en stor fotbollsälskare.)

Och den spektakulära ljuskronan i entréhallen på skolan finns givetvis också med på ett hörn!

25 augusti, 2013

Lyckas skriva en roman i 5 enkla steg!

Filed under: Livet,Skrivande — Johanna @ 19:51

Jag har lyssnat på Peppes podd där jag fick lära mig att listor är himla bra för att dra in läsare till sin blogg.
Jag gjorde en med 5 enkla steg för att skriva en roman.
(Nu skrattar vi unisont och rått åt det där med ”enkla” steg. HA HA HA. Det är typ bullshit att det är enkelt. Men Peppe SA att rubrikerna kunde vara lite dumma.)

1. Få tid att skriva
Har du ett par miljoner på banken eller har du nyss vunnit några på Triss? Nej? Okej, ledsen, du kommer aldrig FÅ tid att skriva en roman. Ge upp den drömmen nu.
När jag berättar för människor att jag är författare säger många  vuxna ”åh, jag skulle också vilja skriva, men jag har inte tid”. I ärlighetens namn skrev jag min första roman när jag bodde i Norge ett år och då jobbade jag bara typ 50%, Men sen kom jag hem och under flera år jobbade jag heltid som gymnasielärare i svenska och engelska på ett krävande program som heter IB. De ämnena är en dödskombination i sig för det är SÅ jäkla mycket rättning. Och på IB? ÄNNU mer rättning. Hade jag tid att skriva böcker då? Gud, nej! Och ändå skrev jag en per år. Och drev bokhora.
Är jag en övermänniska? Nej. Men jag prioriterade.
Man hinner säkert inte göra allt man gör idag OCH skriva en bok, men om man vill skriva väldigt mycket får man ta bort något annat. I mitt fall var det teve. Nu har jag börjat kolla lite igen, men jag är fortfarande väldigt selektiv. Jag hamnar inte framför teven varenda kväll i timmar och slökollar. Jag väljer ut vad jag ska se. Ikväll var det tex inget mer Work of art på svt (buhu!) så då skriver jag det här istället. Jag lovar att du kan spara skitmycket tid om du skär ner på teve.
Och facebook och allmänt slösurfande? HUR mycket tid tar det? (I mitt fall för mycket, nätet är min fiende.)
Om du börjar på en ny kurs så vet du att det är typ 2-3 timmar en viss kväll varje vecka. Boka in samma grej med ditt skrivande. Bestäm en tid när du SKA. Beroende på vilken livssituation du har så kanske det är mellan 1 eller 5 timmar i veckan, men det viktiga är att det är något. Varje vecka.

2. Skriv det du vill!
Låter självklart, men det är så många som börjar på projekt som de tycker att de BORDE skriva. Fina böcker. Storslagna. Viktiga. Och fan vad svårt det är… Sen har de något litet sidoprojekt som de bara duttar lite med, typ en ungdoms eller en chicklit eller något sånt. Och det är där de känner glädjen. Men vadå, ska man skriva chicklit? JA DET SKA MAN! Satsar man på att ro i land sin första bok så måste det vara något man verkligen vill skriva till 100%. Skit i genre! Skit i vem som eventuellt kommer att läsa den och vad de då ska tycka! Och skit framförallt i att försöka pricka in det som behövs på marknaden nu, det som säljer för tillfället! Du kommer aldrig att bli färdig med de böckerna iallafall. Du MÅSTE skriva det du älskar.

3. Gör lite research
Okej, du känner för en chicklit. Läser du sånt? Om inte, börja, Låna / köp 6-7 nya såna titlar och läs dem för att få en känsla för hur den slipstenen ska dras. Inte för att du måste göra exakt som de, men det är alltid bra. Särskilt om du ska skriva för barn & ungdom men inte har läst såna böcker sen du själv var liten. Det har hänt MYCKET sen dess!! Bums iväg och fixa böcker.
Jag rekommenderar alltid att man ska läsa jättemycket och brett som wannabe-författare , men ha det här i minnet – fastna INTE i handboksträsket. Jag är absolut för skrivhandböcker och romanresearch, men du kommer inte skriva din bok bara för att du har läst 25 titlar i ämnet. Det allra viktigaste är att du kommer igång och skriver själv. Läs 2 handböcker. Sen måste DU skriva. Och skriva och skriva och skriva!

4. Gör en plan för din roman
Jag föll på det här i flera år, jag fick en (1) idé till en roman och började skriva direkt. Kom typ 10-15 sidor för hur många romaner handlar bara om en (1) sak? Inga som jag har läst. Det räcker alltså inte med en idé, du måste ha typ 4-5 för att fylla en bok. Och du måste ha en plan för din bok. Chansen att du ska lyckas slutföra den är mycket mycket MYCKET större om du gör ett bra förarbete. Kom på ett antal idéer. Tänk igenom dina karaktärer. Gör en disposition. Vad ska hända, och när? Hur ska det börja, hur ska det sluta? Vilka är de viktiga scenerna?
Sen när du har det klart för dig behöver du inte sitta där på sidan 27 och plötsligt befinna dig i London med 4 kidnappade personer men noll susning om hur du ska komma därifrån. Sånt händer om man inte har en plan. Med en plan däremot, då har man ett mål. Kapitel för kapitel matar på mot slutet. Man kommer fortfarande bli jättefrustrerad och behöva skriva om massor, men förhoppningsvis ödslar man inte massa tid man inte har på att fixa till en London-vurpa. Såna är bara så onödiga. Don’t do it. Planera istället!

5) Gå en skrivkurs!
I punkten ovan nämner jag massa komplexa saker som utveckla handling, karaktär, och dialog! Åh, dialog. Allt det där är tricky och så viktigt. Och vill du bli antagen är det sånt du måste jobba mycket på. Därför rekommenderar jag skrivkurser. Skitsamma vilken variant du väljer, men gå en! Gå flera! Du får deadlines, måste lämna ifrån dig text, du får vägledning, går igenom olika moment, och folk läser dina texter och kommer med kritik som du måste ta till dig. Allt det där är ovärderligt.
Under tiden som du lär dig massa på kuserna så matar du på med din roman. Och du tar din avsatta tid, vecka för vecka. Kapitel för kapitel fylls på. Det viktiga är att man fortsätter.
Fyra saker som är viktiga för att skriva en bok: talang, övning, uthållighet, tålamod.
Vill du? Lycka till! Och make it work, som man också brukar säga.

24 augusti, 2013

Inget att läsa? Jag vet! ”Lite ihop”

Filed under: Business,Ego,Lite ihop,PR — Johanna @ 19:48

lilla pirat lite ihopDet är nu en och en halv vecka tills ”Lite ihop” har släpp- och recensionsdag 4 september, och den går att bevaka och snart beställa på både bokus och adlibris. Det vore sååå trevligt om ni gjorde det! Jepp jepp, skamlös reklam och självcentrerat pushande här.
Så här är beskrivningen av den:

”Majkens bästa vän Tessan vill plötsligt bara prata om killar. Men Majken har ju ingen kille och är heller inte så intresserad. Hon spelar hellre fiol med sin lärare Izzy. Men när den nya pojken Ivan börjar på skolan, bestämmer sig Majken för att göra ett experiment. Hur skulle det bli om hon låtsades att de är ”lite ihop”…”

I stil som mina tidigare böcker så är den nog åt ”Tänk om det där är jag”-hållet fast inte lika ledsen, och kanske ”Välkommen hem” med tanke på snärtig, gullig kille. Fast i ”Lite ihop” är de 12 år, går i 6:an, så allt är yngre och oskyldigare.
Iallafall, den är bra! Jag tycker det. Fin och gullig bok. Och jag har börjat tänka på fortsättningen, för en sån ska det bli.

22 augusti, 2013

En till fråga jag aldrig får: könsroller!

Filed under: Livet,Misc — Johanna @ 07:24

IMG_1219Drömintervjuare: Jo, Johanna, du säger ju att du hatar budskap i böcker, men visst är det så att du smyger in lite dolda budskap här och där ändå?

Jag: Haha, visst är det så, Drömintervjuare!
I till exempel ”Lite ihop” så har jag stoppat in en rad coola tjejer. Först tänkte jag att Majkens fiollärare skulle vara kille, och att hon skulle vara hemligt förälskad i honom, och att det var därför hon ville fortsätta med sin fiol trots att det är töntigt. Men sen… äh, det vore ju så förväntat? Jag gjorde fiolläraren till kvinna istället. En cool tjej som heter Izzy och som Majken beundrar för hur hon är, vad hon gör och för hennes stil. Hon vill bara hänga med Izzy så mycket som möjligt. Därför måste hon ju också fortsätta med fiolen.
Sen fick Majkens storebrorsa en tjej som heter Ida. Hon pratar bla om Bechdel-testet. Och sen fick Majkens låtsas-kille Ivan en storasyrra som heter Liv, och hon är också så skön och tuff i största allmänhet.
”Lite ihop” har helt enkelt tjejer vart man än vänder sig, och alla är de framåt och inspirerande och såna som jag skulle vilja känna. Plus att Majken är skitcool själv. Hon har integritet och egen vilja. Även om jag inte gick runt och tänkte att jag skulle skriva en bok om feminism, blev den ganska smygfeministisk.

Och i ”Som om jag frågat” är det Johns pappa Henrik som är den framstående föräldern. Det är han som pratar mest med sin son, och som varit den närvarande vardagsföräldern på grund av att mamman jobbat mer och gjort karriär. Hon är också med i sonens liv och är absolut ingen dålig mamma, men Henrik är den som lämnat och hämtat och lagat mat och fixat allt sånt.
Slump? Noooo. Inte alls.

Plus att mina killar i böckerna generellt är lite mer försiktiga och ängsliga och tjejerna är de som tar initiativ och pushar på.
Slump? Såklart inte.

Ja, och så har vi det faktum att inga tjejer i mina böcker någonsin kommer att stå framför en spegel och noja över hur de ser ut, och mer specifikt undra: är de för feta?
NEJ. Det är de inte.
Men vi behöver inte ens tänka på det där. Tänk på något vettigare. På att plugga! Det leder oss alla mycket längre framåt än om vi kämpar i flera år för att gå ner 10 kg.

Häromdagen när jag blev intervjuad på riktigt fick jag för övrigt denna ursvåra fråga till enkätrutan (det om ålder, och var man bor och så): Vad lyssnar du på?
Shit, vad jag fick tänka! Sen drog jag till med min räddningsplanka Robyn, som jag ju verkligen lyssnar på, men nu har jag sagt just henne cirka alla gånger vid såna här tillfällen. Musik är så svååårt.

21 augusti, 2013

Onsdag

Filed under: Livet,Misc — Johanna @ 16:21

Bild 2013-08-21 kl. 09.10Idag var jag på Kungliga biblioteket och skrev. Allra mest för att: inte ha tillgång till nät. Man FÅR ta med sig sin mobil in i läsesalen, men jag gjorde inte det.
Ser ni den ståndsmässiga bakgrunden på bilden?
Jag tänkte mest på KB-mannen som jag är för evigt fascinerad av.

Sen åt jag jättegod bricklunch. Dagens fisk var sej, potatis, hummersås, supergod salladsbuffé, supergott bröd med div röror till, te / kaffe. People det var ett FYND! 85 kr, reston nere i källaren på KB. Fanns även kött och veg.

Sen åkte jag hem. Läste igenom det jag skrivit. Var väl hyfsat nöjd.
Nu har jag skickat paket och hämtat paket på posten, och det jag fick var 2 ex av tyska Välkommen hem-översättningen.

20 augusti, 2013

Luleåhimmel

Filed under: Kreativitet,Livet,Misc — Johanna @ 08:43

Det råkade vara så fin himmel när jag fotade romanmiljöer i Luleå tidigare i somras. Det här är inne i stan, Floras kulle.
Missa inte statyn av flickan / kvinnan som står där på bild 3.
Träden är rödlindade pga något konstprojekt i vintras.

18 augusti, 2013

Jag kör en enkät

Filed under: Livet,Misc — Johanna @ 10:24

Den här enkäten är snodd från Sara Lövestams blogg.

1. Vad trodde du att din senaste bok skulle handla om, innan du visste bättre?

Om jag väljer ”Lite ihop” så tänkte jag att den skulle handla ungefär om det som det sen blev. En tjej som har en bästis som börjat bli mer intresserad av killar och som börjat vara med en annan mer inne tjej. Huvudpersonen känner sig ensam och utanför samt barnslig, så hon bestämmer sig för att låtsas ha en kille för att ”få tillbaka” sin bästis. Alltså, teman är relationer, vänskap, prövningar, kärlek. Hade en klar bild innan av vad jag ville så det blev inte så stora förändringar.

2. Kan du, utan att tjuvkika, citera första meningen i alla/minst tre av dina böcker?

Neeeej.  Jag kan den i ”Lite ihop”, och i ”Som om jag frågat”. Kanske den i ”Saker som aldrig händer”. Resten, sorry! I ”Vi måste sluta ses på det här sättet” är det inte jag som skrivit första kapitlet, därför är jag osäker på den exakta formuleringen. Samma med slutet som vi skrivit ihop, men jag är ändå inte 100 på sista meningen där.

3. Sista meningen då?

I ”Lite ihop”, yes, men kan inte säga den pga spoiler. Och så kan jag den i ”En liten chock”. Eeeh… sen var det kanske stopp. Jag är ingen citatmaskin, inte med något! Mina citatkunskaper tar liksom slut vid Simpsons: I don’t even know who Jeebus is + mmm, beer. Ja, och West Wing. The president’s secret plan to fight inflation.

4. Vad är det vanligaste folk säger när du berättar att du är författare?

Åh, vad kul! Vad skriver du?
Är det en serie? (När jag berättat att det är ungdomsböcker.)
Jag skulle också vilja göra det / eller något med innebörden drömmer om att skriva bok men har inte tid. (News flash: det har ingen.)

5. Kan du nämna tre företeelser i dina böcker, utöver intrig och karaktärer, som inte stämmer överens med verkligheten? Var det medvetet eller omedvetet?

I ”Välkommen hem” råkade jag lägga ett McDonald’s på Storgatan i Luleå, och det låg där för flera år sen men nu är det en blomaffär. Det tänkte inte jag på, så det var omedvetet.
I ”Lite ihop” är de på en spelning på Pilgatan i Umeå, och den spelningen är i källaren. Jag har för mig att det brukar vara det där, men jag är inte säker. Det är en grej som kan vara fel alltså.
Sen är det slut på listan. Jag är sjukt noga med att geografin och allt sånt ska stämma, och har inte kommit på fler misstag.

6. Hur peppar du dig själv när du tvivlar på din egen berättelse?

1) Genom att läsa igenom det jag skrivit hittills på manuset, alltså börja från början. Oftast finns det ju bra partier någonstans.
2) Genom att lägga undan skrivandet för dagen och komma tillbaka nästa dag, eftersom jag nu är fullt medveten om att hela min process från början till slut består av tvivel / tro / tvivel / tro.
3) Skicka textsjok till redaktör / förläggare för att få hejarop.

7. Vilken av dina bokkaraktärer har varit svårast att skriva? Varför?

Hmm, svårt. Förmodligen Andreas i ”Saker som aldrig händer” och John i ”Som om jag frågat”. Båda de historierna kändes så väldigt nära mig. Jag maskerade mig till kille, det var säkert därför det ens gick att skriva. Nu när jag håller på med en vuxenbok så har den huvudkaraktären till det yttre väldigt många saker gemensamt med mig, men hon är verkligen inte jag. Folk kommer säkert ändå att tro det om den boken kommer ut, eftersom vi båda är kvinnor, i samma ålder, delar det där och det där. När man skriver ungdomsböcker är man mer skyddad från allt sånt eftersom man skriver om såna som är mycket yngre. Då kan det ju inte vara författaren i nutid, right? Ha!

8. Har du funderat på att tatuera något vackert på din rygg/nacke, så att din (eventuella) partner har något att titta på på dagarna, kvällarna och nätterna?

Nej!

17 augusti, 2013

Fri-exen har anlänt

Filed under: Lite ihop — Johanna @ 09:21

11.3 kg ”Lite ihop” är här. Alla mår bra.

15 augusti, 2013

Boktrailern för ”Vi måste sluta ses på det här sättet” är äntligen släppt!

Filed under: vi måste sluta ses på det här sättet — Johanna @ 17:25

I två månader har jag längtat efter att få visa den. Idag var det dags för ”äntligen!!”. Varsågod, här kommer 52 sekunder boktrailer. Man kan se den om och om igen utan att lessna tycker jag – och detta uttalande är baserat på empirisk forskning.

Nästa sida »

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.