Hej, här var det visst jullov!

Inte så mycket aktivitet att rapportera om förutom läsning av andras böcker, massa fikande, en del tränande, massa sömn. Jag tror det stavas v-i-l-a. Men igårkväll låg jag och kunde inte somna pga uppoppande romanidéer så det är nog på gång nu, skrivandet. Jag ska sega igång mig.

Juldagsrapport

Juldagen. Mätt, mätt, mätt efter igår. Det jag känner för just nu är att 1) sticka ut och springa och 2) börja jobba på allvar på boken. Det vill säga, nå ett slags normaltillstånd igen efter de här excessserna i allt som julafton är – bara förflytta sig mellan olika ställen där man äter, alltid en godisskål eller chokladask inom räckhåll, äta/fika för mycket av allt, och sen sitta still hela tiden. Så kan man ju inte hålla på i längden.

Vi pratade faktiskt om att ett alternativ nästa år kanske vore att åka bort till ett schysst hotell, inte så långt bort, som har julpaket. En övernattning. Inte hålla på att fixa mat en vecka innan, inte ha kvar massa rester en vecka efteråt. Jag tycker det vore bra. Jag tycker också att ett helt icke-juligt ätande vore absolut okej. En god potatisgratäng, en god köttbit, that’s it.
Nu blev det här plötsligt en matblogg? Jag är ju så mätt. Jag måste ut!

Titeln är satt!

Och gudars vad skönt! Har gruvat mig för denna titel för jag hade först ett löst förslag på engelska = inte så bra, bättre med svensk. Sen hade jag ett annat löst förslag som liknade en redan befintlig bok för mycket. Och sen hade jag inget mer alls förutom otaliga variationer på den där som liknade. Men igår när jag satt och läste manuset kom jag på en fras som används flera gånger och den passade rätt bra. Tog med hela listan på möte på förlaget idag och redaktören och förläggaren tyckte också den.
Puh!
Nu är titeln + texten (halva boken alltså) ivägskickade till illustratören och om några veckor har hon producerat olika framsidesförslag. Det är SÅ HIMLA KUL att få se dom, jag längtar redan!

En och en halv månad senare…

… plockar jag upp manuset igen. Skrev hela höstlovet. PAUS. Ända tills  i lördags. Mycket annorlunda med en sån här lång paus mitt i. Inget jag brukar göra. Men, blir det så så blir det så. ‘Allafall, det var roligt att läsa igenom det igen OCH känna att jag gillar det.
Som vanligt ser man saker mycket klarare också när man inte varit så nära på ett tag. Scener som måste fixas lite upp eller ner. Förtydligas här och där.
På det stora hela tycker jag ändå att det är bra. Gu så härligt! Nu är det bara att köra på. Jag har en, nej två, anteckningsböcker som har blivit fullklottrade med aha-insikter under denna paus, och alla dom ska in. Go, S!

En inspirationssång, eller flera

Det här skrev Denise Rudberg idag och jag tycker det är ett bra tips. Förut ”jobbade jag inte så mycket med musik” (läs: den spelades alltid för mig vare sig jag ville eller inte) men med de senaste böckerna har jag använt det mer.
Det är ett väldigt bra trick för att komma i rätt stämning snabbt, på med en specialgjord låtlista och man är där. Antingen om man tänker att det är en låt som karaktärerna lyssnar på, eller om det är en låt som påminner en själv om något i historien. Mina låtlistor brukar vara en blandning av båda. (Jag kan tex inte höra David Guettas ”When love takes over” utan att sitta i en bil med Ante och Erik, mörk vinterkväll utanför.)

Sen har vi såklart Robyn som har en speciell plats i mitt hjärta. Vill typ skriva en roman om varenda låt hon släppt de senaste åren… Robyn finns alltså alltid med på mina låtlistor.
På den senaste svänger innehållet från Barbados, till Robyn, till Mauro Scocco, till Elvis. Låter det spretigt? Allt kommer att framstå som helt logiskt sen…

Den stora grejen är iallafall att det blir som en betvingad reflex. Jag hör Mauro och jag är direkt med. Väldigt smidigt. Dagens tips.

(Har det här blivit en tipsblogg nu? Uppenbarligen.)

Tänk att DEBUTERA…!

Pratade om det med min skrivarcirkel i måndags. Rätt nyss, för bara ett par fyra fem år sen, kändes det så oöverstigligt svårt och så himla avlägset att bli antagen. Jag läste avundsjukt och imponerat om såna som fått bokkontrakt, läste de skrivblogggar som fanns då (inte så många), läste skrivhandböcker och hade hela tiden den här DRÖMMEN. Och nu bara, hej och hå, pitchar en första lös idé för min förläggare och vi bestämmer liksom direkt sommaren 2012 för den boken. Herre – gud!! Nu känns det så självklart. Jag har ju nästan börjat säga att jag är författare när folk frågar vad jag jobbar med! Snart där. (Säger jämt att jag är lärare alltså. I am.) Men det är ju inte länge sen det var helt annorlunda.
Reality check.

Ikväll ska jag dessutom träffa just förläggaren och min redaktör som varit med alla dessa år. ”Alla dessa år”. Hahaha. En födelsedagsmiddag. Det kommer att bli skitkul.
Fatta!

/ Nyper sig fortfarande i armen ibland

Tänker jag mycket på språket?

Svar: Nej. Knappt nånting.

Jag gillar inte böcker som är stilexperiment. Jag vill ha bra handling och bra karaktärer. När jag skriver själv så brukar jag ärligt talat inte sitta och fnula så mycket alls på hur jag ska berätta. Betydligt mer på vad jag ska berätta. Och min stil har liksom bara kommit ur det, en rätt omedveten stil.

Jag vet att jag har vissa fäblesser: att använda stegring och tretal, tex, och att jag har en ganska snabb grundrytm. Det är mycket svårare att skriva långsamt än snabbt tycker jag.

Andra sidan av myntet, dvs mina styrkor: kan dra upp ett tempo easypeasy i en scen som ska laddas på det sättet. Jag är bra på att trumma på. Bra på dialoger. Bra på att få till den där gundrytmen som driver framåt. Den senaste boken är ju inte så händelsefull men ändå återkommer flera läsare till att det är en sträckläsare. Jag vet inte riktigt hur jag gör, men tydligen får jag till det så.

Kommatering och pauser och sånt kan jag sitta och peta med mycket. Var det ska komma en punkt. Det är skitviktigt.
Och dialogerna såklart, men även de är ganska omedvetet utformade – tack vare mitt jobb gissar jag. Det känns ju när de sitter, och det hör man väldigt tydligt om man läser högt. Överhuvudtaget är högläsning det överlägset bästa för att bli medveten om sitt språk. Man märker det mesta då. Fel kommatering, fel ton, fel ord. Allt blir supertydligt. Läs alltså högt, folk! Dagens tips.

Namn! Igen!

Jag tycker namn är så himla spännande. Jag älskar hur man med ett enda ord – ibland – kan ge ett helt liv, miljö och en framtid åt en karaktär. Ni vet i stil med Ronny Ambjörnssons självbetitlade bok? Sen finns det ju självklart de vanliga och helneutrala som Anna, Erik, Emma och liknande som inte säger så mycket alls. Men om man tar sig förbi dem mot Engla, Porla, Kevin, Noel. Eller mot Åke, Dagmar, Hedvig, Märta. Mhm, now we’re talking!

Senaste dagarna har jag tänkt extra intensivt på 6:an och vad de ska heta. Huvudpersonens bara kom. Det är inget namn som jag hade valt själv, men just för henne är det så bra och rätt. Håller nu på att klura vad hennes brorsa ska heta, har två alternativ. Igårkväll var det glöggmingel på mitt förlag, och samtidigt kvällsjobb på min skola så jag kom till glöggen typ sista timmen. Iaf, diskuterade just dessa brorsnamn med Cina som jag jobbade med på Saker-boken. Rolig input!
Jag älskar det här som sagt. Och gud vad jag längtar efter att få skriva nu! En och en halv vecka kvar. Countdown!

(För ett par månader sen skrev jag lite mer om namnvalen i mina böcker.)

Jul i mitt hus

Det här är mitt samlade julpynt, men snyggt är det! Lisa Larssons lilla luciatåg, och en gullig mini-julstjärna.

Har detta något med skrivande att göra? Nej, inte speciellt, va.
Har jag skrivit något sen höstlovet? Nej på den också. Om det inte var för nästa lediga termin så hade jag varit stressad av detta, men nu känns det lugnt. Har tänkt massa på boken, så det är lite som en planeringspaus mitt i. Bättre koll på allt sen när jag sätter igång igen som väl realistiskt blir när jag får jullov.

Har också kommit på en lös ram för bok 6 och pitchat den för min förläggare. Det är den som brukar dra mig de sista jobbiga månaderna, tanken på den andra jättebra och spännande boken jag får skriva bara jag är färdig med den här tråkiga / tjatiga / utdragna / valfritt negativt ord. Man behöver stunder av tjuvtänkande då. Och nu har de stunderna blivit så vågade att jag outar idén! Och sätter tidsetikett på dem också, sommaren 2012. Herre!

Och med den avslutningen, hopp i säng.

Nästa termin = Riktig Författare

Dvs, jag kommer att vara det på heltid! Har fått tjänstledigt från mitt jobb tom augusti så nu kommer jag snart att gå på vanligt jullov som sen glider över i ovanlig långledighet. Roligt!! Än så länge har jag inte rikigt fattat det + dragit på mig massa saker som ska bli färdiga innan jullovet, men sen… Kommer bli så himla bra!

Och jag gör gärna författarprat på skolor, biblos, andra ställen, så det är bara att mejla för såna förfrågningar.