Tisdagens göromål

Jag var på kontoret före åtta imorse för att göra färdigt en Bladen brinner-intervju. Med ”göra färdigt” menar jag transkribera och lyssna på den ett par varv för att välja ut vilka delar som ska klippas ihop. När delarna är utvalda skeppar jag iväg det till producenten som klipper ihop och sen ibland har synpunkter på att något ska kortas eller strykas. Det är lite olika. Hursomhelst, den här processen tar sin tid att gå igenom, och mitt mål var att bli klar med det första väljandet innan lunch.
Jag lyckades!

Hoppade på bussen till Skanstull där jag träffade Lisa på Ringen. Hon överlämnade zoomen, alltså micken vi spelar in med, och sen åt vi lunch. Började prata om diverse Bladen brinner-grejer. Förflyttade oss till hotellet på andra sidan vägen (som är lugnare) efter maten för mer BB-planerande. Kom på en del roliga reportage och vinklar, bestämde vem som ska göra vad.

På väg hem gick jag förbi Ringen igen och köpte med en semla. Åkte hem, svängde förbi bibblan och lånade en bok jag ska läsa inför kommande intervju. Fikade semlan. (God! Speciellt mandelmassan var bra.) Började mejla enligt dagens plan, och det är det jag håller på med just nu. Måste även fundera lite mer konkret och läsa in mig inför morgondagens BB-intervju om refuser.
Den här tisdagen blev som synes en riktig Bladen brinner-dag.

Hej vecka …5?

Har blivit så dålig på veckonummer. Tror det är 5 imorgon.
Iallafall, det är söndag just nu och jag sitter och väntar på ”Bron”. Lång dags färd mot Bron. Fast jag har ju sysselsatt mig under tiden … Gick tex på ett längre (75 mins) yogapass på Friskis. Det var skönt. Och så har jag preppat för veckan som kommer. Just nu under första halvan av den här terminen är jag lärare på Skrivarlinjen på Skrivarakademin / Folkuniversitetet igen (där jag jobbade förut, ja). Har kursen Litteratur för unga, såklart.
Förra veckan började vi prata om dramaturgi och eleverna efterlyste en mer grundlig genomgång av det, så nu har jag djupanalyserat en av de ungdomsböcker vi redan läst, och gjort det enligt konstens alla regler om anslag, presentation, vändpunkter, med mera. Kommer dra detta imorgon och jag hoppas de blir nöjda med den ansträngningen. Gärna lite imponerade också. Men det är skitkul att läsa en bok så. Första gången läser man den som en vanlig läsare, det vill säga man vill främst veta hur det ska gå. Andra gången får man hantverksläsa för att fatta hur den är uppbyggd dramaturgiskt, kolla på hur tidshopp görs, hur kapitelinledningar varieras, med mera. Det är skitbra att göra såna läsningar.

En annan sak som händer i veckan är att jag ska Bladen brinner-intervjua en författar om refuseringar. Tror det blir himla spännande. Det är ju en sån grej man inte alls outar så mycket som antagen och publicerad – att man faktiskt kan bli nekad igen. Det är inte alls givet att allt man skriver gillas av förlaget.
Som input eller inspiration lyssnade jag på det här radioprogrammet som jag verkligen gillade. (Jag ska alltså inte prata med någon av dessa författare, för riktigt så härmiga är vi inte.)

Och så ska Lisa och jag tydligen ha en ”röra på sig varje dag i februari”-utmaning. Att röra på sig kan vissa dagar vara typ några situps och lite plankan hemma på vardagsrumsgolvet, och andra dagar är det mer ambitiöst och gå till gymmet. Men fysisk aktivitet i 28 dagar. Min rygg och nacke bugar och bockar redan.

Bladen brinner #25

Vårterminen är igång, och det här avsnittet är riktigt fullspäckat!

Jag träffar Linda Skugge som jag har läst i mer än halva mitt liv. Hon har nu börjat skriva för barn och unga.
Lisa gör sin favoritgrej och hälsar på i en ateljé, just den här gången är det Anna Höglunds.
Och så bjuds det på ett intressant reportage om att skriva direkt för ljud.
Något för alla, som ni ser, bara att välja och vraka.

Lyssna här eller på alla vanliga poddställen.

Salongen levererade, intrigproblemet är löst

PRECIIIIS som vanligt. Det som behövdes var att få sitta i en soffa och slänga ur sig tankar om sin bok och sina si och så angående den, och hips vips efter lite snackade fanns det en tydlig och klar idé om vad som ska hända och hur smart det är. (Jättesmart.)
Voila!
Tänk att det alltid blir så här med salongen?!

Onsdag = poddinspelning, intervju, Rasmus-feeling och lunchuppladdning

Vi kickade igång vårterminen för Bladen brinner idag med att ha studio och spela in de kommande två avsnitten på förmiddagen. Det gick bra! Nu sitter jag på mitt frilanskontor och har precis intervjuat en av de medverkande, Linda Skugge. Vi har ju ingen egen studio utan hyr bara in oss på timmar, så alla intervjuer görs på andra platser. För mig blir det rätt ofta i frilanslokalens pentry.

Skugge är en sån jag har läst läääänge. Mer än halva mitt liv. Jag och Lisa pratade lite om det i podden, människor man följt skitlänge. Det är några få författare, men framförallt bloggare som vi läst kontinuerligt i 5, 10, 15 år eller mer. Oftast är det helt vanliga okända människor vars blogg man trillade in på för X antal år sen, och sen har man blivit kvar genom alla deras vardagar. Jag gillar verkligen det!
En del av dessa har man fått kontakt med, andra inte, men det känns ju som att man känner dem. Det har hänt att jag sett någon av dem på stan och bara ”shit, det där är ju X!”. Så smygstirrar man lite, som en diskret stalker. För alla som inte läser bloggar låter ju detta supermärkligt. Jag har försökt förklara, men dom är bara ”men vad skriver dom om? Sin vardag? Är det kul?”. Ja, det är ju jättekul!

Till något helt annat. Fick notis om det här inlägget igår på instagram. En tjej som har läst Kartan och sen fixat denna fina bild för att hon fick Rasmus-feeling. Så SNYGG!!
(Man kan klicka på den för större.)
Jag önskar ju att jag själv kunde rita när jag ser den, för gud.

Imorgon har jag lunch med mina salongsförfattare. Ska försöka formulera ett problem jag har med handlingen i min eventuella vuxenbok, och det problemet är liksom så vagt fast ändå stort. Känns som jag har det i ögonvrån, det skymtar förbi ibland, och ändå måste jag klura ut det innan jag kan tänka klart hela handlingen. I såna lägen är det så bra att få prata, höra sig själv försöka förklara. Mycket brukar falla på plats då i kombination med de andras input.
På fredag kommer jag börja skriva på den igen alltså, för då är ju allt löst. Hehe.

Tåget körde på en älg!

Jag har varit i Västerbotten några dagar. Det var vintrigt, snöigt, kallt och så himla vackert. Ljust och klart.
Jag var först en dag i Umeå, bara för att jag ville vara lite i Umeå, och sen hade jag skolbesök i Nordmaling och Kramfors. Premiär för mig i dessa orter.

Jag åkte tåg mellan Nordmaling och Kramfors och mitt i allt när vi satt där i godan ro och lyssnade på poddar eller halvsov eller vad man nu gör på tåg, smällde det till som fan. Tåget hade kört på en älg!! Konduktören ropade alltså ut det kort därefter. Denna krock påverkade dock inte tåget på något större sätt för vi fortsatte i samma fart. Men en älg. Tänk!

Morgonen efter när jag satt och väntade på min skjuts till skolan i Kramfors blev allt lite försenat för det var -20 grader och kommunbilen som biblosarna bokat hade stått utan motorvärmare hela natten och startade inte pga kylan.
En riktigt norrländsk resa, detta. Vinter, iskalla bilar och älgar.

Kom hem igårkväll och här i Stockholm är det ju temperaturer kring nollstrecket just nu. Ingen snö alls, och gräsmattorna syns. Det kändes så märkligt när jag klev av tåget på Centralen och var alldeles påpälsad av ”gammal” vana. Läs: fyra dagars vana. Eller ett halvt livs vana innan jag flyttade hit till Stockholm.

Roxane Gay har en frågespalt

Roxane Gay som i den coola författaren med till exempel ”Bad feminist” och ”Hunger” bakom sig. Hon har nu fått en frågespalt i New York Times. Ett givet alternativ att förbruka sina gratis-artiklar på.
Den första veckan handlar om skrivande, nämligen om att vara för gammal för att satsa på det, eller för gammal för att slå igenom, och det är så mycket bra i det svaret.

”What I wish I could have told myself when I was hopeless about my writing prospects is that I should have defined artistic success in ways that weren’t shaped by forces beyond my control. Sometimes, success is getting a handful of words you don’t totally hate on the page. Sometimes success is working a full-time job to support your family and raising your kids and finding a way, over several years, to write and finish a novel. Sometimes it’s selling a book to a small press for 25 copies of your book and a vague promise of royalties you may never see. And sometimes, if you are very lucky, artistic success is marked by the glittery things so many of us yearn for — the big money deals, the critical accolades, the multicity book tours, the movie options.”

Och mer:

”Writing and publishing are two very different things. Other writers are not your measure. Try not to worry about what other people your age or younger have already accomplished because it will only make you sick with envy or grief. The only thing you can control is how you write and how hard you work. The literary flavor of the week did not get your book deal. All the other writers in the world are not having more fun than you, no matter what it might seem like on social media, where everyone is showing you only what they want you to see.”

Jag säger bara amen, sister.