Johanna Lindbäck

19 augusti, 2016

En snabb vecka

Filed under: Kropp,Misc — Johanna @ 13:23

Att en vecka kan gå så snabbt. Sitter på samma fik som förra fredagen, skriver dock inte på min präst-historia, utan jobbar lite med annat. Igår hade vi Bladen brinner-produktionsmöte från kl 12 och hela eftermiddagen, idag gjorde jag min första intervju* för BB. Och måndag till onsdag var jag på mitt ”riktiga” jobb. De senaste fem dagarna har gått i ett huj med jobb och mer annat jobb. På grund av det, världens tråkigaste uppdatering här. Det har dessutom blivit höstkallt på en gång, och jag har ont i nacken. Usch.

* Inklusive att montera upp en liten ljudutrustning helt själv. Gör vågen, please.

12 augusti, 2016

Prästen!

Filed under: Skrivande — Johanna @ 15:53

Prästintervjun var så OTROLIGT intressant! Jag började skriva idag! Har fått ihop 1400 ord nu!
Mvh Hög

9 augusti, 2016

En präst? En präst!

Filed under: Misc,Pengar,Sömn,Skrivande — Johanna @ 19:32

Jag har börjat jobba den här veckan. Det är ett deltidsarbete, jag är skrivlärare för vuxna på en heltidsutbildning så det kombinerar två saker jag gillar: vara lärare + prataa skriv. Men ändå, ett fast jobb MED heldagsarbetstider. Ojojoj. Hade glömt hur snabbt kvällarna går när man kommer hem. Hur trött man blir när man inte kan ta en påfyllningspromenad eller en liten paus mitt i allt. Antar (och hoppas!) att detta kommer att ge med sig lite framöver för det är ju alltid extra ansträngande på ett nytt jobb. Men ändå, ett jobb. Jag känner mig ganska ovan.

Hursomhelst, imorgon ska jag orka en rolig sak efter jobbet; intervjua min granne för hen är blivande präst och jag kom på häromveckan att en person i min nästa bok ska jobba som det. Jag vet så lite om det arbetet, kyrkorutiner, att vara kristen, osv, men just för att min granne ska bli det och vi har pratat lite om hens praktik under sommaren kanske det har puttrat på i bakhuvudet. Ju mer jag tänker på det, desto bättre är det. Klart X ska vara präst! Genious. Första alternativet var läkare. Hur tänkte jag?! Skoja. Det var också bra, men präst är sjuuuu resor bättre. Blir helt uppspelt varje gång jag tänker på det. Det passar så bra in i bokens konflikter och med huvudpersonen och allting.

Nu är klockan 19.30. Får man gå och lägga sig?

2 augusti, 2016

Har skickat manus!

Filed under: Skrivande — Johanna @ 19:34

P-U-H. Skickade nyss manuset till Erik. Version 1, med skissig sista femtedel som måste utvecklas mycket mer med stämning och fluff och allt sånt nödvändigt, men hela berättelsen finns även om den är i grova drag i vissa partier.
Iallafall.
Skickat!
Så himla skönt.
Nu är jag ledig några dagar.

27 juli, 2016

Respons på ”Litt sammen” i Norge

Filed under: Kritik,Lite ihop — Johanna @ 13:21

8870e05f-25a9-43a5-ab59-684aa4a51069Det har börjat dyka upp respons på ”Lite ihop” i Norge. Ett par bloggar har skrivit om den, gett väldigt fina omdömen.
Här är en recension i tidningen Aftenposten.
Och en lång och utförlig text om den på sajten Barnebokkritikk.

I augusti kommer den ut i Danmark, och då heter den ”Bare sådan lidt”. Coolt!!

26 juli, 2016

Sommar-Luleå

Filed under: Jan Svensson,Kropp,Livet,Misc,Skrivande,Träna — Johanna @ 12:12

Jättevarmt och soligt i tio (10) dagar i Luleå. Helt otroligt sommarväder. 

Har cyklat mycket, ätit massor, fikat, skrivit bok (fråga bara inte om den är klar än),  flämtat i skuggan, klappat vår snälla grannkatt, och stalkat mina romanmiljöer, givetvis. Björkskatan = John i ”Som om jag frågat”, Tuna = Jan Svensson. Östermalm = kanske ”Jan Svensson del 2”. Har ju som ett tvångsbeteende med det här, men jag gillar mina karaktärer och deras miljöer? (Gillar betyder nog egentligen ”är lite besatt av”.)

Bilden är från Östermalm. En typisk superfin sommarkväll. Nu är den här vyn utbytt mot andra i Stockholm. 

12 juli, 2016

Idag: Orminge

Filed under: Saker som aldrig händer — Johanna @ 17:45

Jag tog en buss ut till Orminge i Nacka imorse. En av mina två huvudpersoner i nya boken bor där, och även om romanmiljön till 95% är på ett annat ställe där de firar sommarlov, så ville jag kolla runt lite. Är ju en författare som har stoooort behov av miljöinspiration, och den här boken är speciell eftersom jag inte förlagt den till Luleå eller Umeå, utan till Stockholm och dessutom en plats jag behandlar extremt fiktivt. Platsen finns på riktigt och jag ska åka ut dit också vad det lider, men det blir inte alls samma som när jag fotar på Tunastigen i Luleå och sen vet precis den husfärgen, den väggmålningen, osv. Nu hittar jag på miljön pretty much hejvilt.

Tycker sådär om det måste jag erkänna.
Allt kommer så mycket mer naturligt om jag har sett väggmålningen i verkligheten.

Förmodligen var det den känslan som gjorde att jag var absolut tvungen att ta 445:an till Orminge centrum idag. Samt välja ut ett hus. Samt hänga på låset till bibblan som öppnade 10 för att få se hur den var. Hon som bor i Orminge läser hela tiden och hon älskar bibliotek. Tänka sig?!
Jag skumläste på grund av det om en superbra ungdomsbok igår som jag tänker att hon ska prata rätt mycket om, för visst älskar man bok-namedropping i en roman?
(Och OBS, lovar att det inte är Shakespeare, Gatsby, Räddaren i nöden eller How to kill a mockingbird den här gången heller! Det är en mycket, mycket nyare roman.)

Sen åkte jag hem via ett annat bibliotek, Nacka Forum, och sen skrev jag. Miljöinspirationsresan blev en hit.

7 juli, 2016

Skriver på här

Filed under: Skrivande — Johanna @ 11:29

Känns som jag har tänkt ”jag är SÅ nära slutet i boken nu!” i tre månader, men ja, jag tror att jag är nära slutet även nu. Kanske stämmer det. Håller iallafall på att skriva för fullt, och när en förhoppning om att nå målet under nästa vecka. Då kommer de sista kapitlen behöva utvecklas mer, fluffas och snyggas till, men det är en komplett handling. Håll tummarna? Är nämligen ganska trött på den nu. Som man blir. MEN JAG KÄMPAR PÅ.
Hade precis en frukosttträff med min förläggare som handlade om annat, men självklart pratade vi även lite om boken, det måste vi ju. Och man tar all pepp och boost man kommer över, right? Right. Så jag åker hem och kämpar vidare.

23 juni, 2016

Ditt och datt

Filed under: Livet,Misc,Musik,Skrivande — Johanna @ 13:22

Vår kickstartkampanj för Bladen brinner gick så o-tro-ligt bra. När månaden var slut landade vi på 148 000 kr. Första målet (60000) nådde vi efter tretton timmar eller vad det var, och sen tickade det bara på. 148 000 tack till alla som skänkt pengar!
Lika många tack till alla som peppat, hört av sig, spritt info!
Den där månaden var faktiskt helt otrolig på det viset också med allt stöd. Under maj/juni är det till exempel högsäsong för bokbranschen med förlagsfester, mingel, prisutdelningar och sånt. Det här året behövde jag på riktigt inte inleda ett enda samtal själv när jag var på såna grejer. Jag hade typ kunnat ställa mig i ett hörn och sen bara ta emot alla (kända och okända) som ville prata om Bladen brinner. H-e-l-t otroligt. Har aldrig varit med om något liknande. Samma med sociala medier, där har det också strömmat in positiv respons.

Idag är det dagen före midsommar. Jag är på kontoret, ska plocka ihop det lite. Jag har inte skrivit klart boken, men ska göra det hemma nu under sommaren.

Boken, ja. Umeå-helgen var en bra kickoff för att komma in i den igen, och slutet är inom sikte. Ska nu bara få in en skitmysig scen med Adeles ”Hello”, en massa swoon överallt, och ett sjujäkla sista kapitel, så … Hello from the other side. Är så fixerad vid den låten, och speciellt om James Corden sjunger understämman. Varje gång jag lyssnar på Adeles riktiga version måste jag sen köra ett varv med carpoool karaoke-versionen också. (Är ju för övrigt även helt besatt av James Corden. Fortfarande.)

Har sett lite EM-fotboll men inte alls blivit lika hookad som när det var VM. Då kollade jag matcher varje kväll, nu är jag lite mer ”ameeeh…”. Igår åkte Sverige ut. Vi får heja på Island nu.

Okej, nu ska jag kolla carpoolen.

19 juni, 2016

Har tur och flyt i Umeå

Filed under: Livet,Skrivande — Johanna @ 16:16

Jag har varit i Umeå i helgen. Det var en jättespontan resa för att tokskriva på min bok. Lyckades med det uppdraget, och har befunnit mig i en skrivbubbla plus nått det magiska tillståndet när berättelsen liksom öppnar sig. Istället för att ha panik över vad fan som ska hända i nästa kapitel (som jag ofta har, nästan jämt faktiskt), så vecklar flera kapitel ut sig och det är så självklart vad som ska ske, i vilken ordning och varför. Mycket härligt. Har också under helgen insett att det inte är SÅ himla mycket kvar av boken, så jag har planerat de sista kapitlen även om jag inte hunnit skriva alla.

Min goda tur fortsatte med att jag bara råkade se att det var utdelning av VKs Kulturpris idag söndag. Och att vinnaren är Mattias Alkberg. Jag knatade iväg till Bildmuseet nu på eftermiddagen. Först tal av olika personer, och sen en akustisk spelning med honom. Skitbra!! Han spelade 7-8 låtar, blandat nytt och gammalt som tex min favvo ”Tjugonde” – den som är en video med Ann Petrén. Verkligen jättebra. Sån ynnest att få klämma in en spelning mitt på dagen.

Min första kulturupplevelse under helgen var en bio i fredags, ”Livet efter dig”. Redan i inledningsscenen (kaféet) började jag skruva besvärat på mig för det var så stora (läs: gigantiska) penseldrag för att få oss att fatta HUR god och gullig huvudpersonen Lou är. Uuuh. Sen fortsatte allt i den stilen.

Jag gillade inte boken heller, men jag trodde ändå på filmen för britterna är ju ofta svinbra på rom-coms. Tyvärr inte den här gången. Men precis som att det är inspirerande att se / läsa /uppleva bra kultur är det nyttigt att uppleva dålig. Jag tycker verkligen det. Man ser hur man INTE ska göra.
Lärdomen av den här filmen kan bli:
1) Våga vara lite subtil, budskapet går fram ändå. Jo, det gör det.
2) Tillåt max en (1) replik men helst ingen alls (0) per verk där någon kallas för Förnamn Efternamn av en bekant och positivt inställd person. Så här tex; min mamma utbrister ”åh, Johanna Lindbäck, du är då minsann en fena på att fika!” i ett samtal vi har. Hur konstlat låter inte det? Jag vet. Men manusförfattarna till ”Livet efter dig” hade visst en helt annan åsikt.
3) Låt människor vara både goda och dåliga. De blir skittråkiga för att inte tala om komplett orealistiska annars.
4) Kör helst inte klyschan den lyckliga men fattiga familjen som bor trångt i ett pyttelitet hus där alla gör allt huller om buller ovanpå varandra i köket (tex reparerar bilen + lagar mat + pluggar till ett prov på en yta av tre kvadratmeter) och det är stökigt, härligt och levnadsglatt. Eller … bara så gjort och sökt.

Gissar ändå att den här filmen kommer älskas av drivor av människor. I fredags storhulkade alla runtom mig, medan jag inte fällde en enda tår. (Undrar hur många av dem som har sett ”Hallå hallå”?)

Nästa sida »

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 60 andra följare