Johanna Lindbäck

3 maj, 2016

Förra veckan var det Västerbottens inland som gällde

Filed under: Föreläsningar,Frilansliv,Livet — Johanna @ 16:16

Jag var på en liten skolturné i slutet av förra veckan. Lycksele – Vilhelmina – Dorotea. Har aldrig varit på dessa orter förut, och jag tycker alltid det är kul att åka runt i Västerbotten och Norrbotten. (Sorry resten av landet, men så är det bara.) Den här gången fick jag träffa mellanstadiet i två dagar, och sista dagen var det högstadiet. Roligt! Noterade även att det fanns en trend på högstadiet i Dorotea = färgat hår i blått, grönt och rosa. Såpass.

En annan fiffig grej på de här orterna var att hotellen bjöd på kvällsbuffé. Ingick i rumspriset, så himla bra. Annars är man ju oftast hänvisad till en tråkig pizzeria på såna här små ställen, och nu fick jag istället tex fläskfilé och potatisgratäng.
Sen återvände jag till Stockholm på fredagskvällen, och till våren. Idag har det varit riktig sommar här, och just nu sitter jag på en uteservering på mitt förortskafé och skriver det här. !!!. Det är det här man aldrig tror kommer hända igen mitt i december. Våren, solen, sommaren. NU händer det.

För alla oss som inte kan släppa Prince…

Filed under: Livet,Misc,Musik — Johanna @ 15:55

Igår hittade jag en grupp på fb som heter The Prince museum. Det kommer upp nya grejer varje natt. Bilder, videos, berättelser. Speciellt alla videos får typ 600 kommentarer som varenda en är i stil med ”åh, jag älskar det här, tack så mycket, vilket geni han var, gud vad världen saknar honom!”. Och allt det tycker ju jag med.
Den gruppen blir mitt lilla tips om man vill fortsätta knarka everything Prince.
Och så kan man kolla sånt här på youtube.

24 april, 2016

Som jag älskar den här mannens struttande

Filed under: Livet,Musik — Johanna @ 13:21

Som jag älskade Prince när jag gick i högstadiet och gymnasiet. En tid som råkade sammanfalla med hans stora, kommersiella genombrott med ”Purple Rain” och skivorna efter. Jag har både lps och cds med honom, spelade in grejer som sändes på svt och såg dem och om igen (på video!). Till exempel det halvtimmeslånga montaget som svt la upp igår, efter tio sekunder fattade jag ju att det var DET programmet. Jag kan vartenda klipp i det.

Om man gillar att dansa är Prince en fantastisk artist. Och som jag älskade (älskar) att dansa. Han har ett sånt speciellt struttande, ni vet? Nu efter hans död såg jag den här gif:en på twitter med just detta struttande, och det var som att öppna en flodlucka (redigerat: eller dammlucka) till MINNEN. Den speciella gångstilen, dansen i Kiss-videon, hans klädstil, och hans ögonkast och himlingar till höger och vänster när han uppträder. Och låtarna såklart. Åh, älskade, älskade Prince.

Det översta klippet innehåller inget struttande, men väl desto fler fantastiska ögonkast, akustiska versioner av några av de bästa låtarna och en otrolig publikkontakt. Jättefina åtta minuter. Och om man är ett Prince-fan kanske sista låten får en att gråta lite.

Jag har bara velat se på klipp och läsa artiklar om honom hela helgen.

19 april, 2016

Lite mer om mitt liv som ungdomsbibliotekarie

Filed under: Livet — Johanna @ 15:27

Den nya bostadsorten: gärna Skåne, och gärna, gärna i anslutning till Malmö och Möllan!
Skor: dr Martens, Converse eller träskor.
Hårfärg: röd.
Frisyr: lång, med lite stökig svans. (Minns ni när alla frisörer sa att de skulle klippa en ”lite busigt”? Det ordet är ute nu, va?)
Kroppslig utsmyckning: tatuering på överarmarna, kanske även en diskret piercing.
Kläder: lite slapp men ändå passformig vit t-shirt, slitna jeans, skor se ovan. Kofta eller herrskjorta till det ibland.
Dryck: öl på en rockig klubb.
Events på jobbet: roliga programkvällar om / med ungdomslitt som blir HELT UTSÅLDA. Dream come true.

Sånt här kan man prata om när man går från Medis till Södra station efter ett förlagsmöte (sjukt trevligt möte för övrigt!) angående Bladen brinner-podden, och så kan man bli alldeles till sig över detta påhittade liv då man även är typ 15 år yngre än i verkligheten. Mysigt. Även mysigt att i verkliga livet få äta lunch och spåna om ämnen till sagda podd och komma på superbra saker. Åh herregud vad jag längtar efter att få göra dem!!! Gå in och kolla facebook.com/bladenbrinner så ni inte missar när det händer.

17 april, 2016

Mitt andra drömjobb: ungdomsbibliotekarie

Filed under: Förhoppningar,Livet,OT — Johanna @ 16:55

Nämligen bestämt en cool ungdomsbibliotekarie som jobbar på ett roligt ställe och får fixa bra, spännande program och grejer till sitt biblo, och som har en strid ström av ungdomar som kommer och lånar och vill snacka och önska bra böcker. Oooh. Bra kollegor också. Så ska jag ha typ långt, tjockt hår, kanske i en annan färg?, och använda ögonsmink, och klä mig i snygga koftor och eventuellt dr Martens-kängor. Ska kanske också tåla katter? (Jag är allergisk.) Och bo i en lägenhet med svart/vitt-rutigt köksgolv, eller i ett hus ute på vischan som jag håller på att renovera upp med min kille. (Jag skulle vara helt värdelös på renovering, hatar allt fixande, kan ingenting. Och har ingen kille.)

Det är det här jag tänker mig när jag då och då får frågan vad jag skulle vilja jobba som om jag inte var författare. Jag skulle givetvis ha fortsatt som lärare, men om jag inte får säga det = bibliotekarie. Och även då en helt ny personlighet, nytt utseende, och ny bostadsort tydligen? Vem vet. Följer några såna bibliotekarier på sociala medier, och får ibland längt till deras liv och tillvaro. De verkar så coola och de verkar ha så roligt!
”Precis som folk antagligen tycker om oss ibland, vi som får skriva böcker och åka runt och berätta om det, och vissa kvällar sitter vi på en bar och dricker vin med våra författarkollegor”, sa Lisa när vi pratade om det senast. Då vi satt på en bar i Göteborg och höll på att skratta och trivas ihjäl oss med vår författarkollega Maja.
Mmm, förmodligen. Den kvällen var då ett drömliv som författare.

15 april, 2016

Fantastiskt eller asjobbigt författarbesök

Filed under: Föreläsningar — Johanna @ 14:57

Jag måste berätta om ett skolbesök jag gjorde nyligen. Läraren sa att hon hade snackat dagen innan med de stökigare eleverna i klasserna och förberett dem på att en författare skulle komma och att det måste bli BRA. Klarade inte eleverna av att sitta still och lyssna fick de gå ut direkt. Hon sa till mig att jag inte behövde ta några beslut om när det ev blev för stökigt, det skulle hon sköta. Jag skulle bara köra på med mitt, precis som planerat.
Åååkej.
Men sen började vi, och det blev otroligt bra. Ja, ett par elever i varje klass slussades ut och in, och ja, det var fler vuxna än normalt med för att kunna göra det, och eventuellt skulle man kunna säga att det var då ett himla spring, men mest, SÅ HIMLA BRA. Jag körde nämligen på med mitt, och de flesta eleverna gillade det skitmycket, hade läst böcker, gjort frågor och det blev jättebra samtal. I bakgrunden, elever ut och in, men så tyst och smidigt att det inte störde oss andra. Inga disciplindiskussioner eller bråk inne i klassrummet.

Förra terminen var jag på en skola där min dag gick helt åt helvete. På riktigt. Då är jag ändå supervan och har jobbat som lärare i en massa år och sen gjort hundratals skolbesök, men på den skolan blev jag så förbannad till slut att jag avbröt mitt i sista passet och åkte hem. Anledningen? Att det var skitstökigt, och att ingen lärare ville kännas vid att detta skulle kunna hända (SOM OM eleverna plötsligt över en natt utvecklar en stor oro, asjobbig attityd eller koncentrationsproblem?!), så när det hände fanns ingen plan. Jag blev en arg bitch som (ensam) fick klaga och gnälla och skälla hela tiden istället för att göra det jag hade trott att jag skulle göra. Ett av mina allra sämsta skolbesök någonsin. Var så knäckt efteråt.

Ett skolbesök som blir halvdåligt blir oftast det för att jag får lägga enormt mycket energi och kraft på de högljudda, utagerande killarna*. Allt kommer att gå mycket lättare om de är med, så man jobbar som fan för att få till det. Det här går givetvis ut över de elever som är tystare, enklare och mer intresserade. De som kanske har läst en bok och undrar saker, skulle vilja fråga, men sånt funkar inte i just den gruppdynamiken. De stökiga killarna styr. De får mitt fokus och deras frågor** dominerar. De här lektionerna kan alltså bli okej, om man med okej menar ”det blev iallafall inte kaos”, men det känns ju verkligen rätt tråkigt efteråt.

På det jättelyckade skolbesöket där elever slussades in och ut hände alltså inget av skräckexemplen ovan. Jag var inte sur en enda sekund, inte i närheten av att gnälla, och påverkades inte alls av några krävande elever. Jag fick bara svara på de fina, smarta, roliga frågorna från de elever som jobbat hårt inför att en författare skulle besöka dem. Helt fantastiskt och skitroligt. Jag var i och för sig slut efter den dagen också, men på ett positivt sätt. Så himla glad för den läraren och att hon gjorde det så bra för sina klasser. Den stökiga gruppen fick inte en chans att förstöra eller styra samtalet. Lektionerna blev precis så bra som det var tänkt.

* Det är oftast killar, yes.
** Oftast lite provocerande frågor för att testa mig, eller frågor som är väldigt ytliga eftersom de sällan har förberett sig innan.

13 april, 2016

Ja, det är jag som är Johanna Lindbäck

Filed under: Föreläsningar — Johanna @ 16:17

Ibland när man kommer till skolor för författarbesök får man leta runt bland ingångar och korridorer för att hitta personalrummet. Så icke idag. Jag hade inte ens nått fram till entrén förrän en kille kom ut och mötte mig. ”Är du författaren? Är du Johanna Lindbäck?” Han följdes av ett gäng andra killar, och sen blev jag entusiastiskt presenterad för alla vi passerade i korridoren på väg till personalrummet. ”Det här är Johanna Lindbäck! Det är hon som är författaren!”
Japp, det är jag.

Sen följde fyra superintensiva lektioner med bla de killarna i årskurs 6. Skitroliga lektioner med peppade elever med allehanda frågor, men jeeesus, så intensivt. De höll på att läsa ”Jan Svensson” (då pratade vi lite om homosexualitet och icke-normativa familjer, och att vara svennig eller inte) eller ”Lite ihop” (kompisar, pojkvänner, hångel). Sen pratar vi alltid om hur gammal jag är, var jag bor, om jag är rik, om jag är gift, med mera. Det kommer upp varje besök.

Nu sitter jag på tåget hem igen och är verkligen helt slut som artist efter den här dagen, och efter Göteborg och litteraturveckan i tre dagar. Tre olika skolor. Dagens i Hammarkullen.
Jag har varit med på flera litteraturveckor och åkt hit och dit i Göteborg varje år, men det var första besöket i Hammarkullen. Gillade det himla mycket.

10 april, 2016

Ständigt mål: få med en bilscen, en dansscen eller bara en sångscen

Filed under: Förhoppningar,Skrivande — Johanna @ 22:26

För att vara en musik-ointresserad person* är jag ändå rätt så upptagen med att få in musik i mina böcker.
Älskar tex när folk åker bil och lyssnar på musik, tom kanske sjunger med. Skulle önska att jag kunde ha med det i varje bok. Önskar det ännu mer sen jag upptäckte James Cordens fantastiska bil-karaoke.

Har sen i somras en hel spellista som jag då tänkte skulle passa i en bröllopsscen i en bok, men nu har jag bytt bok så nu tror jag det bara blir en allmän dans på en fest. Kanske en 50-årsfest. Där kommer ”When you say nothing at all” att spelas. Och mannen ska visa sig vara jäkligt bra på att dansa. Oväntat. Men så trevligt. Ja, ni fattar. (Näääär ska jag få börja skriva på det här.)

Och så har vi killen som sjunger med i en låt när han tror han är ensam, men en tjej råkar lyssna. Den ska jag snart få in i boken jag skriver nu, ungdoms.

* Jag GILLAR musik, men jag är skitdålig och lat på att upptäcka ny. Jag lyssnar då och då, lite sporadiskt. Har sällan på musik när jag jobbar.

30 mars, 2016

Mer om Bladen brinner-podden

Filed under: Musik — Johanna @ 08:51

BLADENBRINNER_kvadrat_utan eldkonturDet här projektet går framåt sakta men säkert. Jag och Lisa har en massa möten nu och försöker hitta samarbeten och sponsorer. Igår tog vi ett första steg med en facebooksida. Vi lägger upp alla nyheter där, så gå gärna in och gilla. Tack!

22 mars, 2016

Tur och retur Åtvidaberg 

Jag och Lisa (the Lisa Bjärbo alltså) fick en gemensam föreläsning i Åtvidaberg. Lovely! Vi passade på att snacka massa Bladen brinner-podd på resan. Möten, möjlig spons och innehåll. Just nu är vi inne i en mötesfas, går runt och presenterar idén hos såna som kan hjälpa till med pengar. Förhoppningsvis! Jag håller verkligen tummarna för att det ska gå vägen. 

Sen en timmes föreläsning för högstadiet, ämne skrivande och vad som är kul med det, och efter det en Napoleon-bakelse på konditori innan tåget hem. Det var det. 

Nästa sida »

Rubric-temat. Blogga med WordPress.com.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 58 andra följare