Det har börjat dyka upp respons på ”Lite ihop” i Norge. Ett par bloggar har skrivit om den, gett väldigt fina omdömen.
Här är en recension i tidningen Aftenposten.
Och en lång och utförlig text om den på sajten Barnebokkritikk.
I augusti kommer den ut i Danmark, och då heter den ”Bare sådan lidt”. Coolt!!
Jättevarmt och soligt i tio (10) dagar i Luleå. Helt otroligt sommarväder.
Har cyklat mycket, ätit massor, fikat, skrivit bok (fråga bara inte om den är klar än), flämtat i skuggan, klappat vår snälla grannkatt, och stalkat mina romanmiljöer, givetvis. Björkskatan = John i ”Som om jag frågat”, Tuna = Jan Svensson. Östermalm = kanske ”Jan Svensson del 2”. Har ju som ett tvångsbeteende med det här, men jag gillar mina karaktärer och deras miljöer? (Gillar betyder nog egentligen ”är lite besatt av”.)
Bilden är från Östermalm. En typisk superfin sommarkväll. Nu är den här vyn utbytt mot andra i Stockholm.
Jag tog en buss ut till Orminge i Nacka imorse. En av mina två huvudpersoner i nya boken bor där, och även om romanmiljön till 95% är på ett annat ställe där de firar sommarlov, så ville jag kolla runt lite. Är ju en författare som har stoooort behov av miljöinspiration, och den här boken är speciell eftersom jag inte förlagt den till Luleå eller Umeå, utan till Stockholm och dessutom en plats jag behandlar extremt fiktivt. Platsen finns på riktigt och jag ska åka ut dit också vad det lider, men det blir inte alls samma som när jag fotar på Tunastigen i Luleå och sen vet precis den husfärgen, den väggmålningen, osv. Nu hittar jag på miljön pretty much hejvilt.
Tycker sådär om det måste jag erkänna.
Allt kommer så mycket mer naturligt om jag har sett väggmålningen i verkligheten.
Förmodligen var det den känslan som gjorde att jag var absolut tvungen att ta 445:an till Orminge centrum idag. Samt välja ut ett hus. Samt hänga på låset till bibblan som öppnade 10 för att få se hur den var. Hon som bor i Orminge läser hela tiden och hon älskar bibliotek. Tänka sig?!
Jag skumläste på grund av det om en superbra ungdomsbok igår som jag tänker att hon ska prata rätt mycket om, för visst älskar man bok-namedropping i en roman?
(Och OBS, lovar att det inte är Shakespeare, Gatsby, Räddaren i nöden eller How to kill a mockingbird den här gången heller! Det är en mycket, mycket nyare roman.)
Sen åkte jag hem via ett annat bibliotek, Nacka Forum, och sen skrev jag. Miljöinspirationsresan blev en hit.
Känns som jag har tänkt ”jag är SÅ nära slutet i boken nu!” i tre månader, men ja, jag tror att jag är nära slutet även nu. Kanske stämmer det. Håller iallafall på att skriva för fullt, och när en förhoppning om att nå målet under nästa vecka. Då kommer de sista kapitlen behöva utvecklas mer, fluffas och snyggas till, men det är en komplett handling. Håll tummarna? Är nämligen ganska trött på den nu. Som man blir. MEN JAG KÄMPAR PÅ.
Hade precis en frukosttträff med min förläggare som handlade om annat, men självklart pratade vi även lite om boken, det måste vi ju. Och man tar all pepp och boost man kommer över, right? Right. Så jag åker hem och kämpar vidare.
Johanna Lindbäck 