Nu tänkte jag skriva lite om detta svåra ämne: pengar, frilansarbete och kulturverksamhet.
Sen jag tog tjänstledigt och så småningom sa upp mig från lärarjobbet har antalet gånger jag tänker på pengar och hur jag ska dra in dem ökat tusenfalt. Från att inte alls ha tänkt på det så mycket eftersom jag jobbade heltid, hade en helt okej lön som lätt räckte till allt jag ville (ni vet, inom rimliga gränser såklart), och alla mina kollegor ungefär tjänade lika, så har pengar rusat upp på topp 5-listan över Saker jag tänker på ofta. Och det här draget delar jag med de flesta andra kulturarbetare jag träffar. Alla tänker på det, jämt. As in: får jag in nog eller hur ska jag annars göra för att få in mer?
Det är samma när jag träffar nya kulturarbetare, jag är alltid nyfiken på hur de försörjer sig. Också ett drag jag delar med många andra, tack och lov! Det är inte bara jag som är besatt.
Jag är ett så stort fan av fast tjänst och månadslön så ni anar inte. Att bli frilans har varit en stor omställning för mig, och en av anledningarna att jag tvekade i flera år.
Nu består min inkomst av flera olika saker:
Skriva böcker
Översätta böcker (2 st hittills)
Föreläsa
Mellan 2013-2015 vara Läsambassadör
Skriva artiklar (sporadiskt, men medverkar tex i biblotidningen sen några år)
Lektörsläsa manus (sporadiskt)
Leda skrivarkurser (sporadiskt)
Att vara ute och föreläsa är en superviktig beståndsdel i min ekonomi, och utan de jobben skulle det vara väldigt knapert. Jag hade inte sagt upp mig utan dem. Mina bokinkomster är för små för att jag skulle ha gått från en heltidslön till att våga testa att bara leva på skrivande.
Det finns ju en del som säger ”jag frilansar / skriver på heltid nu” och så vet man att de fakturerar för typ 10 – 15000 i månaden men att deras bostad och livsstil vida överstiger den summan. Eh? Förmodligen finns supportande föräldrar eller en partner i bakgrunden. De betalar resten.
Det är alltså inte en sån ekonomisk situationen jag pratar om nu, utan om den att man verkligen ska klara sig på egen hand eller betala cirka hälften av kostnaderna om man är sambo. Skulle du ha råd att bibehålla ungefärlig livsstil på dina frilansinkomster? Hur mycket behöver, och kan, du gå ner i standard? Hur mycket måste du dra in varje månad?
Alla är nog beredda att sänka sin standard lite grann för att ha möjlighet att ägna sig åt ett drömjobb, men HUR mycket? Jag plockar ju inte ut samma lön nu som jag gjorde som lärare, och det är helt okej. Jag kan gärna snåla lite.
Men jag är också en sån som tackar ja till i princip vartenda jobb jag får, för den där oron att förfrågningar ska sina, att böckerna ska bli refuserade, att de inte ska sälja alls, finns ju. Om det kommer ett dåligt halvår jobbmässigt, vad gör jag då? För att vara förberedd: jag bunkrar på med jobb nu, och jobbar med lite allt möjligt. Hela tiden.
För om man tänker sig att man ska överleva på just skrivande så blir mitt råd: vad MER kan du göra? Såvida du inte skriver en bestseller, men annars? Att bara skriva i olika former räcker faktiskt sällan. Tex en bokrecension i dagstidning ger cirka 1500 kr. Ja, det är före skatt och soc avg, så tänk 750 efter det. Man blir alltså inte så välmående på att skriva ett par såna i månaden plus att producera en normalsäljande bok varje, vartannat eller vart tredje år. Och bokmarknaden är ju stadd i förändring och gungning så ojoj.
Hur drar du in resten av pengarna du behöver?
Johanna Lindbäck 
Tycker nästan att största utmaningen är att inte få orken att sina mellan olika jobb!
Just nu är det deltid på barnteater, timvik på förskola, skriva texter för bokhandel (sporadiskt), lektörläsa manus (sporadiskt), ta kortare uppdrag (sporadiskt). I slutändan jobbar man inte heltid men är helt utpumpad av oro, att flänga runt mellan alla jobb etc.
Och det går inte runt. Jag har hyrt ut min lägenhet eftersom jag inte har råd att bo där. Är sambo och snålar och säger verkligen ja till allt av rädsla för att ingen ska erbjuda timmar/pass/manus månaden efter. Resultatet är att jag blivit att jag snart måste sjukskriva mig. Så livsstilen är inte alltför ändrad, men jag har inte kunnat bo där jag velat bo eller jobba på egna villkor och kan inte leva på att bara frilansa utan måste ta extrajobb på bland annat förskolan…
Och det känns som att så många som jag pratar med inom kultursektorn har det likadant, speciellt nyutexaminerade och yngre. Antingen har man redan slagit igenom och har en trygghet, eller så hankar man sig fram.
Kommentar av Nahal — 23 april, 2014 @ 19:37 |
Herregud, så jobbig situation. Och som du säger, den är inte alls ovanlig. Tyvärr. Hoppas det lättar för dig!
Kommentar av Johanna — 23 april, 2014 @ 20:15 |
Tack! Känns lite som att jag spårade ut i kommentaren, menade inte att bara beklaga mig!
Tänkte mest i anslutning till din fråga om hur andra gör, och jag kände att det vanligaste nu är verkligen att man säger ja och jobbar som en blådåre om man vill göra det man vill.
Ni som frilansar på heltid och ska hitta nya uppdrag, känner du att det finns ett sorts problem i kultursektorn i bemötandet av er situation?
Typ att man inte kan eller bör beklaga sig för mycket för att det är genomgående att det är svajig ekonomi som gäller? Eller att man helt enkelt bara ska vara glad för att man nu jobbar med det man verkligen ville? Jag funderar på det ibalnd.
Kommentar av Nahal — 23 april, 2014 @ 23:43
Jag tycker det största problemet är att det finns så mycket gratisjobb! Alltså att uppdragsgivare vill att man inte ska begära arvode alls ELLER bara ett pyttelitet arvode som inte motsvarar arbetsinsatsen. Det är en så utbredd inställning! Man ska bara vara glad och tacksam för att man får ett jobb ”och det är ju bra för ens kontakter / visar upp en för publiken” etc. Ha! Betalar min glädje hyran den månaden då?
Jag har slutat göra gratisjobb, men det är ju för att jag har relativ plattform i min verksamhet numera. Jag har jobbat in mig lite.
Kommentar av Johanna — 24 april, 2014 @ 08:20
Skitbra och viktigt inlägg Johanna. Hade aldrig klarat författarskapet på heltid om jag var ensam med barn p g av höga förskolekostnader där jag valt att bo. Om jag var själv utan barn hade jag preciiis klarat det, om jag bott i en etta (och jagat mer lektörsjobb, lektörläsningar, kurser och föredrag, samt haft ett högre tempo på bokskrivandet för olika åldersgrupper, samt ev deltidsjobb med annat).
Kommentar av Amanda (Alla har en bok) — 24 april, 2014 @ 00:28 |
Bra fråga! Jag kombinerar gymnasielärarjobbet på heltid med författarskapet. Och vet inte om jag kan tänka mig något annat för visst finns oron där, hur ska man annars klara sig? Tak över huvudet, mat på bordet åt mig och min familj samt kunna betala sina räkningar – det är det jag behöver för att klara av det. Kombinationen lärarjobb och författarskap är också en stressande situation; att få tiden att räcka kan nog vara så svårt och det ena jobbet prioriteras alltid först, läs brödjobbet. Tänk om det fanns en större trygghet åt alla kulturarbetare så att dessa kunde släppa oron över ekonomiska medel och istället koncentrera sig på det viktiga, nämligen sitt kulturjobb. En slags garantilön. Det vore fint. Det önskar jag er alla som sliter och pusslar ihop det.
Kommentar av samladetankaromskolaochlitteratur — 24 april, 2014 @ 05:47 |
Vilket intressant inlägg! Jag har funderat mycket på pengar på sistone. Jag är för närvarande fastanställd på heltid inom IT-konsultbranschen och just nu är det nog faktiskt pengarna som håller mig kvar där. Jag har några olika idéer om ”drömjobbet” men vågar inte ta klivet och säga upp mig och byta bana. Inte än. Men jag har tänkt väldigt mycket på hur andra gör och hur man skulle kunna få ekonomi i frilans. Så det är intressant att läsa om gratisjobb (fullständigt främmande i min bransch) och att tacka ja till alla erbjudanden. Att hitta balansen mellan att få tid att göra det man älskar och samtidigt ha råd att betala hyran… Förresten så är en av anledningarna till att jag börjat fundera på att hoppa av IT-världen den inspiration jag fick under intro-skrivarkursen som du och Lisa höll förra våren. Den lever jag fortfarande på. 🙂 Tack för det!
Kommentar av Agnetha — 24 april, 2014 @ 09:00 |
Åh, tack så mycket själv!
Kommentar av Johanna — 24 april, 2014 @ 17:05 |
Jag är ju i första hand fortfarande skådespelare, och har frilansat inom teater/film/tv i femton år. Just nu jobbar jag heltid på en institutionsteater (fram till slutet av maj). Jobbar utöver det med dubbning av tecknad film, röstregi av dubbning samt översätter för tv (dvs undertextar mest, men översätter också manus för inläsningar.) Japp. Mitt problem har inte varit oro för pengar i första hand eftersom jag har frilansat så länge att jag går runt relativt smärtfritt numera, men däremot TID. Skrivtid. Inget av mina andra jobb låter sig särskilt väl kombineras med att skriva (eller så är det jag som helt enkelt inte klarar av den kombinationen så bra), vilket gör att romanen jag skriver på nu tar väldigt, väldigt lång tid. Jag får alltså göra så att jag periodvis jobbar järnet för att tjäna in till ett antal rena skriv-veckor per år. Dessa veckor sammanfaller tyvärr oftast med när jag egentligen borde vara ledig. Så… jag har inte så mycket till semester. Men å andra sidan, jag jobbar med det jag har drömt om, och jag gör inga gratisjobb (det slutade jag med efter kanske fem-sex år som professionell).
Kommentar av suziluz — 24 april, 2014 @ 19:11 |