Dagens hårda arbete: att tänka jättemycket

Guuud så slappt det känns när jag skriver det här, men dagens arbetsinsats består än så länge av noll skrivna ord. Har inte ens öppnat datorn. Däremot har jag tänkt och tänkt om och planerat historien. Fantastiskt lyxigt att ha en helt fri dag – eller okej, jag hade ett möte fast det blev hastigt inställt – att bara få ägna sig åt det som i en liten bubbla. Att skriva bok är verkligen att tänka bok, och ofta får man ju sno åt sig lite sån tid här och där mellan andra åtaganden. På språng i tunnelbanan typ. Så inte samma sak som att såsa runt hemma och inte behöva prestera något annat.

Jag har legat på sängen.
Suttit i soffan.
Stått vid spisen och stekt blodpudding. Allt med anteckningsboken bredvid.

Resultatet av det är en ny och förbättrad övergripande struktur från början till slut plus några formulerade vändpunkter och nyckelscener. Inte så mycket i scen- och detaljnivå än, det är nästa steg.

Det man vinner på att ha den här tiden är just att man hinner tänka om. Först kommer man på en lösning och bara skitbra, det kör jag på! Väldigt nöjt. Och om det hade varit under en hektisk arbetsperiod så hade jag säkert vid nästa möjliga skrivdag kollat anteckningsboken och börjat därifrån, för det var ett bra påhitt och jag vill ju sätta igång och inte slösa bort dyr tid på ”ingenting” liksom. Jag vill se tre nya sidor text! Bli klar! Gå in på bokhandeln och hitta boken i hyllan för första gången! Alright!

Fast grejen är att man hemskt gärna kan ”ödsla” lite tid på att tänka till ännu mer innan man börjar med själva skrivandet. Jag är väl inne på min tredje eller fjärde övergripande struktur av den här historien nu, och den är klart bättre än min första och andra. Om jag skulle berätta om ettan och fyran skulle de inte låta så extremt annorlunda, men tro mig, de är det. Konflikterna är mycket tydligare. Personerna är väldigt mycket tydligare. Deras mål och motiv. Allt det viktiga.

Det är för det här jag tycker att man inte ska börja för tidigt när man kommer på en ny strålande romanidé. Att tänka massor innan sparar verkligen tid efter för man slipper skriva om massor då saker visar sig inte hänga ihop så bra eller trovärdigt som de borde. Hade jag börjat skriva efter första strukturvändan hade allt blivit skitsvårt och tunt och famlande. Personerna hade blivit ytliga och svartvita. Funkar ej när jag strävar efter att göra nya låtsaskompisar som jag och läsarna ska bli kära i. Eller iallafall ha svårt att släppa efter sista sidan.

PS. Är nu nere på Erik eller Daniel i fråga om namn. Det är 50/50 mellan dem. Kanske Erik? Originalnamnet.