Frågor, del 4: Min typ brorsa, namn och ungdoms vs vuxenböcker

Mer frågor från Sandra: När du skrev om Nina och Daniel i ”Min typ brorsa”, hur gjorde du när du skrev deras olika kapitel? Skrev du i kronologisk ordning eller efter person? Tänkte du att det som hände i Daniels kapitel även hade hänt för Nina när det var hennes tur igen, dvs att deras historier inte hände parallellt utan i följd?

Jag skriver alltid i kronologisk ordning, kan inte något annat. En del författare hoppar ju lite fram och tillbaka men det går absolut inte för mig. ”Min typ brorsa” skrev jag i samma ordning som den läses.
Det är alltså två huvudpersoner i den men det är viktigt att hålla igång historien, och det hade blivit för segt att upprepa det som hände för Nina när det var Daniels kapitel. Det ska haka i varandra mer. Hon gör något, i hans kapitel reagerar han kanske på det, och vice versa. Det är bara en scen som är repeterad. (Och den var å andra sidan så himla kul att skriva i två versioner, oooh!) Som du säger alltså, deras respektive historier hände i följd.

Vid vissa tillfällen så kunde det i redigering eller bara allmänt bli så att det blev ett jättelångt kapitel för en person och då fick jag stoppa in lite om den andra. Boken är strikt Nina – Daniel – Nina – Daniel. Inga mönsteravvikelser.

Hur kommer du på namn? Jag vet att du hade ett inlägg om detta för ett tag sedan och det var väldigt intressant för jag tycker det är väldigt roligt och viktigt med namn.

Jag har skrivit om det här, så läs det. Namn är jätteroligt och viktigt, ja, men jag har inte så mycket nytt att tillägga i ämnet.

Anna sa: Jag undrar lite om ungdomsromaner, vad man ska tänka på i förhållande till ”vuxenböcker” gällande språk, stil och omfång.

Jag skrev en 10 stegs-lista för ett tag sen om just detta.

Vad gäller omfång… Hmm. 1) Jag vet inte riktigt, och 2) är det så viktigt? En del böcker är 120 sidor, andra är 300. Bara historien är klar och komplett ju. Jag tror det är känsligare om man skriver för yngre barn där det inte kan vara för långt, men ungdoms kan ju vara lite hur som helst faktiskt. Go crazy!
Ni som undrade över omfång, vad är ni nervösa för – att det ska vara för långt eller för kort?